Dags att sätta press på inflationens vinnare
Riksbankens räntesänkning är en efterlängtad livboj för många svenskar.
Men att bara buga tacksamt med mössan i hand känns lite märkligt.
Tre förlorade år för svensk ekonomi har märkligt nog varit de bästa någonsin för vissa företag.
“Här ska vi vara ödmjuka, Riksbanken har historiskt flera gånger haft mycket fel.”
När Riksbankschefen Erik Thedéen mötte pressen efter dagens räntebesked och fick frågan om hur säker man ska vara på att de utlovade räntesänkningarna i höst blir av blev det ännu en gång tydligt att Sveriges mäktigaste myndighet fått en ny sheriff.
Erik Thedéen fortsätter i sin framtoning att distansera sig från sin mer tvärsäkra och mästrande företrädare Stefan Ingves.
Givet hur snett Riksbanken ofta har hamnat framstår det som en klok strategi.
Erik Thedéen kom närmast begravningsklädd till presskonferensen i mörk kostym, och även kollegan Åsa Olli Segendorf, chef för avdelningen för penningpolitik, hade en mycket sober framtoning.
Mot Riksbankslokalens grafitgrå bakgrund gav de ett ytterst allvarsamt intryck.
Men så går det också att hålla sig för skratt när man betraktar läget i svensk ekonomi.
“BNP har varit i princip oförändrad sedan slutet av 2021. Det är främst räntekänsliga delar av ekonomin, som hushållens konsumtion och bostadsinvesteringar, som utvecklats svagt”, skriver Riksbankens i dagens rapport.
En ekonomi som inte lyckats skapa någon tillväxt på tre hela år är en rejäl smäll.
Riksbanken sänker räntan till 3,50 procent och flaggar för två eller tre sänkningar i år, vilket skulle göra att räntan vid årsskiftet blir 2,75 eller 3 procent.
En del ekonomer vill se att banken går ännu snabbare fram just för att konjunkturen är så svag.
Många svenskar lider.
Inflationen är nu på väg ned, i juli var ökningen av konsumentpriserna, KPI, 2,6 procent jämfört med samma månad förra året. Ökade räntekostnader för hushållens bolån bidrog med hela 1,1 procent.
Inte konstigt att Riksbanken fått alla att fokusera på måttet där ränteeffekten trollats bort, så kallad KPIF som var 1,7 procent i juli.
På tre år har KPI stigit med totalt 22 procent. Alla som fått en löneökning på 22 procent räcker upp en hand. De ekonomiska sår som inflationskrisen rivit upp kommer att ta tid att läka.
Alla är dock inte förlorare. För vissa har de här åren var fantastiska.
Det räcker med att botanisera lite bland de delårsrapporter som strömmat in under sommaren. De fyra storbankerna gjorde andra kvartalet ett sammanlagt rörelseresultat på 46,5 miljarder. Det är 35 procent mer än under samma kvartal 2021, innan inflationen tog fart. Då befann sig Sverige i en högkonjunktur.
Axfood och Icas vinst har sammanlagt stigit med 49 procent under samma period.
Essity, som tillverkar blöjor och mensskydd, har lyft vinsten med 69 procent. Volvo Cars vinst steg med 25 procent. H&M:s resultat är upp 90 procent, Sveriges största industribolag AB Volvo har ökat vinsten med 76 procent mellan 2021 och 2024
Visst finns det också många bolag som gått knackigt, men med tanke på hur bistra tider det varit är det anmärkningsvärt hur oskatt näringslivet seglat genom stormen.
En undersökning som Riksbanken gjort visar att företagen var väldigt snabba med att reagera på den stigande inflationen. De senaste tre åren har priserna höjts betydligt oftare än normalt.
Men i takt med att inflationen fallit är antalet prisändringar också tillbaka till det gamla mönstret.
Räkna inte med en flod av prissänkningar till hösten.
Facit efter tre år är att livsmedelspriserna i juli låg 27 procent över nivån som rådde sommaren 2021, enligt SCB.
I somras kom Konkurrensverket med en rapport som slog fast att de höga matpriserna delvis beror på dålig konkurrens. I en närmast provocerande affär köpte Axfood i somras konkurrenten Citygross, en affär som minskar konkurrensen ännu mer.
En räntesänkning från Riksbanken med 0,25 procentenheter tas i Sverige emot som en gåva från ovan.
Underdånigheten är svår att förstå.
Hushållen lägger enorma summor på räntor för bolån, en produkt där förädlingsvärdet är nära noll, liksom risken som bankerna tar (om du frågar dem själva).
Och till skillnad från mat går det inte ens att jämföra priser på ett vettigt sätt på grund av nästan skrattretande dålig transparens med ”listräntor” och ”snitträntor”.
Att det fortfarande finns administrativt krångel och straffavgifter för den som vill lösa in sina lån och byta bank är obegripligt.
Bara på dessa två områden, livsmedel och bank, finns det massor att göra som på sikt skulle kunna spara konsumenterna betydligt större belopp än exempelvis skattesänkningar från staten eller en enstaka räntesänkning från Riksbanken.
Något för finansminister Elisabeth Svantesson att fundera på när hon berättar om regeringens syn på ekonomin i veckan.
