Hasardspelaren i presidentpalatset
Storpolitiken är som en välskriven såpa
En kasinospelare i presidentpalatset. Oheliga allianser för att stoppa högervågen. Oberoende kandidater väljs i protest.
Den som tycker att europeisk politik är tråkig har inget sinne för dramatik.
Många gillar dramatiken i en stor fotbollsturnering, som EM. Lika många tycks inte uppskatta den superspännande europeiska storpolitiken. Trots att den just nu kan mäta sig med vilket Shakespearedrama som helst. Eller en välgjord såpopera.
1. Hasardspelaren Emmanuel Macron. Frankrikes president lackade ur redan natten efter valet till EU-parlamentet den 9 juni. Överraskande upplöste han nationalförsamlingen och utlyste nyval. Första omgången hölls redan tre veckor senare.
Den utlösande faktorn var framgångarna för högerextrema Nationell samling som blev det största partiet. Macrons egen allians kom trea.
Vad såg Macron framför sig? Jo, att han under sina återstående tre år som president skulle förföljas av anklagelser för att inte lyssna på folket. Att inte begripa att utslaget i det franska EU-valet var en protest.
Det var inte tilltalande.
Gamblern Macron satsade allt på ett kort – nyval. Han kunde ha förlorat. Men förlusten skulle i så fall innebära ett status quo. Att han inte förstod folket.
Men han förlorade inte. Han vann. Inte hela potten. Men kanske halva. Och det tack vare oheliga allianser.
2. Oheliga allianser. Inför valets andra omgång, den 7 juli, slog sig Macrons lag ihop med det vänsterradikala i de valkretsar de trodde det skulle ge vinst och där de kunde komma överens om den ovanliga, och sällan använda, taktiken.
Nationell samling, och dess andliga ledare Marine Le Pen, gjorde nämligen mycket bra ifrån sig också i valets första omgång. Deras framfart skulle i så hög grad som möjligt förhindras genom kohandeln.
Det lyckades i så måtto att ingen partigrupp fick egen majoritet. Men Nationell samling blev det största enskilda partiet. Långa regeringsförhandlingar väntar. Men Le Pens efterträdare som partiledare Jordan Bardella har små, kanske inga, chanser att bli premiärminister.
3. Oberoende kandidater. I det brittiska parlamentsvalet kom flera oberoende kandidater in. Ovanligt.
Ännu mer sällsynt var att en av dem var Labours förre ordförande Jeremy Corbyn, numera förbjuden att kandidera för sitt gamla parti.
En gemensam nämnare tycks vara Labourdistrikt med hög andel väljare med muslimsk bakgrund. De var missnöjda med partiets politik i konflikten mellan Israel och Hamas.
4. Halt för högervågen? Det brittiska valet 4 juli har beskrivits som en vänstervåg. Det var det inte. Segrande Labour ökade bara med omkring 1,5 till drygt 34 procent. Att de trots den blygsamma framgången tog hem en majoritet i parlamentet beror på valsystemet som kan ge tvära kast.
Tories, de konservativa, tappade nära 20 procent. Däremot tiodubblades Reform UK under ledning av Nigel Farange. De stöddes av drygt 14 procent och fick in fem ledamöter. Han är en utmanare på Tories högra sida. Därmed kan man tala om en slags radikal högervind.
Den blåste också i det franska valet. Men eftersom två av de största partigrupperna gjorde gemensam sak mot Nationell samling ser effekten av den ut att bli mindre dramatisk än den kunde ha blivit.
Vilka följder får detta för Sverige? Små skulle jag säga, vi får följa dramat på avstånd.
När Macron kommer ur den inrikespolitiska röran kommer han fortsatt vara den ledande ideologiska kraften på EU-nivån. Konkurrensen är minimal.
Vi har ingen som, likt den franske presidenten, kan utlysa nyval av taktiska skäl. Statsministern kan göra det under exceptionella förhållanden. Till dem tillhör inte valförluster. Talmannen kan också göra det, även då i undantagsfall.
Oheliga allianser har vi redan. Inte så ofta, men ibland. Som då Stefan Löfven röstades bort som statsminister (men kom tillbaka) sommaren 2021.
Sannolikheten för att oberoende kandidater skulle ha en chans i svenska val är minimal. Vårt valsystem är svårknäckt för den som står utanför partiväsendet.
Högervågen i form av Sverigedemokraterna har redan ett stabilt fäste bland andra partier på högerkanten genom samarbetet med M, L och KD. Fler allierade än så ser de varken ut att få eller behöva.
TRE SPANINGAR
Höger-högerpartierna får inte bara fler väljare utan planerar också strategiskt och uttalat för framtiden. Nationell samling i Frankrike satsar på presidentvalet 2027. Sverigedemokraterna på att bli ett regeringsparti 2026. Och Reform UK på nästa parlamentsval i Storbritannien senast 2029.
Kungsörnar stoppar planerna på en stor vindkraftspark i Grubban, öster om Ytterhogdal. Vinkraftsaktören OX2 ville bygga 48 vindkraftverk i samråd med markägarna SCA och Sveaskog. Men nu bantas planerna till 25 verk eftersom livsmöjligheterna för kungsörnarna i området annars hotas.
Glädjande besked kom Statistikmyndigheten SCB med i veckan. I juni uppmättes ökningen av konsumentprisindex, KPI, till 2,6 procent. Det var den lägsta ökningstakten sedan september 2021. I KPI ingår hushållets alla kostnader, även räntor och energi. Riksbanken väntas sänka räntan redan i augusti.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.