För hög ribba för de grövsta våldsbrotten
Tingsrätten nästan halverade åklagarens krav på tio års fängelse för den brutala misshandeln av en advokat.
Politiker, det är hög tid att sänka ribban för de grövsta fallen.
Grov eller synnerligen grov misshandel?
Den juridiska frågan har ställts på sin spets i fallet med en man som överföll en kvinnlig advokat utanför hennes hem och tryckte in fingrarna i hennes ögon.
Advokaten var boutredningsman i en arvstvist och mannen ansåg att hon agerat partiskt.
Hon förlorade synen på ena ögat. Han hävdade nödvärn, en argumentation som Norrköpings tingsrätt på goda grunder viftade bort i domen, meddelad i går.
Åklagare Pernilla Törsleff hade yrkat på tio års fängelse för synnerligen grov misshandel.
Tingsrätten höll inte med. Fem år och sex månaders fängelse för en misshandel som bedöms som grov, men inte synnerligen grov.
Det är ovanligt med en så här pass stor diskrepans mellan å ena sidan vad åklagaren kräver och å andra sidan vad domstolen landar i.
Här finns således utrymme för en resonerande text om vad lagen säger och vilka avvägningar som måste göras när straffet bestäms.
Men det finns ett problem, nämligen att någon skriftlig dom ännu inte föreligger.
Gårdagens dom meddelades muntligt och först när den existerar i fysisk form går det att ta del av tingsrättens fullständiga resonemang.
Ett och annat vet vi dock redan nu. Rådman Anders Heiborn höll presskonferens i går eftermiddag och förklarade att lagstiftaren, det vill säga riksdagen, har satt upp ett antal krav för att en misshandel ska bedömas som synnerligen grov.
Det ska vara ett långvarigt, plågsamt förlopp med närmast tortyrliknande inslag.
Det här fallet, anser tingsrätten, nådde inte upp till den nivån.
För att närmare förstå den här juridiken måste vi backa till 2010, då politikerna beslöt att dela upp den grova misshandeln i två delar.
Fram till dess kunde grov misshandel straffas med mellan ett och tio års fängelse.
Med den nya skalan blev taket sex års fängelse för grov misshandel. Och den synnerliga grova misshandeln sträckte sig från fyra till tio år.
Förändringen ingick i en reform som syftade till att våldsbrotten generellt skulle straffas hårdare.
Men som brukligt inom straffrätten överlämnades till domstolarna att närmare staka ut gränserna, i detta fall vad som ska vara grovt och vad som ska vara synnerligen grovt.
Den här frågan blev föremål för ett avgörande i Högsta domstolen som meddelades i juni 2020.
Det var en förfärlig historia. En man misshandlade en kvinna timme ut och timme in. Slog henne med knuten näve över hela kroppen, hällde kokande vatten över underlivet och avslutade tortyren med att med ett hyllplan slå henne över smalbenen.
– Varför dör du inte? ska mannen ha frågat henne under misshandeln.
Kvinnan tvingades ligga med de potentiellt livshotande skadorna i en vecka innan hon fick vård. Hon var i så dåligt skick att hon inte kunde gå på toaletten. Sina behov fick hon uträtta i sängen.
Fyra år och sex månaders fängelse för grov misshandel, ansåg tingsrätten. Hovrätten gjorde samma bedömning.
Men HD såg annorlunda på saken. Synnerligen grov misshandel. Sex års fängelse.
Det här ärendet säger en hel del om hur högt ribban är satt för de värsta fallen av misshandel.
Två instanser fann inte denna mardrömslika tortyr synnerligen grov.
I målet med advokaten saknas inte försvårande omständigheter. Överfallen i anslutning till sitt hem. Fingrar intryckta i ögonen. Förlorad syn på ena ögat. Smärtan måste ha varit oerhörd. Ångesten stark.
Kvinnan var väldigt utsatt. Hon blev dessutom angripen i sin egenskap av advokat. Det var ett angrepp på rättsstaten.
Utrymme för det strängaste straffet för grov misshandel, sex års fängelse, finns.
Men det är en anmärkning i marginalen. Jag har, i avsaknad av en skriftlig dom att analysera, inte mycket till underlag för kritik mot tingsrätten.
Men det tycks mig som att lagens gränser behöver ses över. Åklagarna ska inte behöva vara Duplantis för att nå framgång med synnerligen grov misshandel.
Här finns ett jobb att göra, justitieminister Strömmer.