Gängen mördar och S satsar på en broschyr
En broschyr hem till barnfamiljerna om de kriminella gängbrottens lömska rekryteringsmetoder.
Det är socialdemokraternas senaste och av allt att döma genomtänkta idé om hur det brottsförebyggande arbetet ska bedrivas.
Utspelet presenterades vid en presskonferens i riksdagen i dag av Teresa Carvalho, en av alla dessa yngre representanter för det stora oppositionspartiet som leder diverse arbetsgrupper vars uppdrag är att förnya politiken.
Hon utmärkte sig härförleden med att i en debattartikel påstå att den grova brottsligheten paralyserar Sverige.
Men på andra sidan fönstret i pressrummet susade bilar fram och tillbaka över Centralbron, butiker är öppna, folk tar sig till och från jobbet och skjutsar sina ungar till aktiviteter, någonting säger mig att huvudstaden är representativ för riket i dessa bemärkelser, kort sagt, monarkin är inte det minsta paralyserad.
– Det går inte en dag utan nya rapporter om grova brott, dundrade Carvalho från podiet.
Så sant som det är sagt. Mord i Norrköping och Linköping de senaste dagarna, pappa ihjälskjuten i en hämnduppgörelse i Skurup, i någon av säkerhetssalarna har rättegången mot männen som misstänks ha dödat en ung kvinna i Uppsala just inletts…
– Det behövs fler poliser och fler brottsbekämpande verktyg. Om det är vi överens med regeringen, fortsatte hon.
Jo tack, det har inte undgått oss att Socialdemokraterna och Moderaterna, de två statsbärande partierna, för en närmast identisk kriminalpolitik.
– Men vi måste bli bättre på det förebyggande arbetet.
I det har socialdemokraten alldeles rätt. Det går att skärpa straffen hur mycket som helst, men så länge mördare går fria och nyrekryteringen av barnsoldater fortsätter som nu kommer inga nämnvärda förbättringar att ske.
Danmark används ofta som exempel. Danska straff. Danska hårdare tag.
Mer sällan nämns den rapport från det danska justitiedepartementet som visade att de strängare straffen ledde till överfulla fängelser där grogrunden för nya och farligare nätverk skapades.
Inte heller den bevisat effektiva danska modellen med det förebyggande samarbetet mellan bostadsbolag, kommuner och civilsamhälle har gjort nämnvärt avtryck i den svenska debatten.
Utanför fönstret sken sensommarsolen, bilar fortsatte att susa fram och tillbaka, ingen paralysering så långt ögat nådde, och Carvalho lade fram sitt förslag.
– En broschyr ska skickas ut till samtliga hushåll med barn i skolåldern.
Närmare bestämt den redan existerande foldern ”Gängsnacket”, framtagen av Polisen och Länsstyrelserna, innehållande information till föräldrar om hur gängen närmar sig barn.
– Det kan vara så att de bjuder på pizza. Eller ger beröm.
Åtta reportrar i varierande grad av uppgivenhet låtsades anteckna, politikern smattrade på.
– Regeringen måste ge polisen i uppdrag att besöka alla skolor.
I Danmark, för att återvända till grannlandet, satte sig regering och opposition i samtal, miljard efter miljard efter miljard öronmärktes, blocköverskridande överenskommelser som överlevde maktskiften träffades.
Ett intensivt samarbete mellan polis, socialtjänst och skola inleddes, barn i riskzonen identifierades och fick stöd, ungdomsbostäder i utsatta områden ordnades fram, ett mentorsprogram startades, barn på glid fick en äldre kontaktperson.
Tidöpartiernas måttligt utvecklade intresse för det förebyggande arbetet är en sorgesam historia.
Socialdemokraterna satsar på en broschyr.
Kör SVT fortfarande Anslagstavlan? De där korta filmerna med samhällsinformation kanske också vore en idé nu när gängen en gång för alla ska besegras.
– Vi är överens med regeringen om mycket, sade Carvalho.
Vi vet, du har redan sagt det.
– Är inte Polisen redan ute i skolorna? undrade en näsvis reporter.
– Jag är övertygad om att det finns klassrum som inte har fått besök, svarade politikern.
Mobilen surrade till i min ficka, jag plockade upp den, en nyhetsflash:
”Svensk man gripen med handgranat i Köpenhamn”.