Snart halvtid – här är partiernas största utmaningar i höst
Almedalen avslutar en händelserik politisk vår.
Det är snart halvtid för regeringen – men alla åtta riksdagspartier behöver ta sig en funderare över vad som komma skall.
Särskilt Sverigedemokraterna kan behöva några visdomsord.
Aftonbladets politiska kommentator My Rohwedder om höstens utmaningar – parti för parti.
Under snart två år har partiet varit på en introspektiv resa där de i arbetsgrupp efter arbetsgrupp kommit fram till att socialdemokratin inte haft svaret på samhällets svåra frågor. Självkritik är bra, men det är när den börjar resultera i politik som det blir intressant.
Magdalena Andersson är inte statsminister längre, det måste vid något tillfälle sjunka in i den socialdemokratiska själen. För att hon åter ska bli det måste partiet samla sig och kunna ha ett svar på frågan – vad är socialdemokratin i våra tider?
S borde lägga sin sommar på att lämna terapisoffan och ta tag i sin politik.
Vojne, vojne vilken sommar SD har framför sig. Fjorton år av framgångar – och plötsligt har vinden vänt. Motvind kan irritera vem som helst och SD är nu Sveriges stingsligaste parti. Sommaren borde läggas helt och hållet på att utvärdera vad som gick fel i EU-valet.
Här är några tips:
Ett påhittat krig mellan SD och TV4 är inget väljarna bryr sig om.
För de väljare som väger mellan SD och ett annat borgerligt parti kan konsprirationsanstrukna utspel om folkutbyte te sig lite väl magstarkt. Flörtar med extremhögern är inte något dessa väljare uppskattar.
Slutsatserna får SD dra själva. Det är deras väg att vandra, fram till valet 2026.
Sommarlovet är inställt för Moderaterna. Partiets stora utmaning nu är att inte skyla över sin prekära situation med framgångar i EU-valet och glädjen över ljuva sommarkvällar på Harpsund. Visst är Sörmland vackert den här tiden på året, men Moderaternas problem tornar upp sig som en höststorm vid horisonten.
Vem ska rösta på Moderaterna? Det borde Ulf Kristersson skriva upp i stora bokstäver på sin whiteboardtavla.
Svaret är just nu otydligt och om Moderaterna inte lyckas hitta ett svar snart är partiet på väg mot ett svårt val 2026. Vad vi vet hittills är att kvinnor och människor som bor i storstäderna sviker M. Ingen vinner val utan dessa två väljargrupper så det är bara att ”hugga i” i sommar.
Vänsterpartiet
Hade inte Vänstern varit sin egna värsta fiende hade allt varit frid och fröjd – sommarlov och jordgubbslunch hela sommaren. Nu kan vänsterpartisterna ta sommaren till att få lite paus från varandra och alla falanger som irriterar sig på varandra, oavsett om det går bra eller dåligt för partiet.
Centerpartiet
Muharrem Demirok frågade sina följare i sociala medier om de tyckte att han skulle ge sig ut på ännu en sommarturné. Förra sommaren reste han runt och påminde Centerlandet om att han fanns. Hans följare tyckte att han skulle ge sig ut även den här gången, och varför inte – det är inte som att han och Centern har annat att göra. Partiet står utanför inflytande och position och med oklara planer för hur de ska kunna förändra detta.
EU-valet var en framgång för Centern. De backade men gjorde fortfarande ett bra val om man ser till deras historiska valresultat. De fick behålla sina två mandat och Muharrem Demirok slapp se sin position försvagad.
Klart Demirok ska ge sig ut på sommarturné, men det är minst lika mycket värt om han tar någon vecka i hängmattan och tillåter sig friflygande tankar om vad Centern egentligen ska ha för roll i den svenska politiken framåt.
Partiet har gått från att vara landets kaxiga lillasyster till Kris-demokraterna. Ebba Busch har gått från att vara en av landets mest populära partiledare till att vara en partiledare som viftar med falukorv och återfinns i bottenligan i popularitetsmätningar. Opinionen har varit dålig och kriserna och kaoset har varvats om vart annat.
Regeringsmakten har inte lagt något balsam på såren för någon annan än möjligtvis Ebba Busch. Hon kan i alla fall roa sig med sitt jobb som minister och slippa tänka på vilket dåligt skick partiet är i.
Men säg den glädje som vara. Inför halvtid i regeringsmakten i september behöver Busch lägga lite energi på att mejsla fram ett tydligare KD-alternativ till M och SD.
Hon kanske ska se arbetet som en drejkurs på Österlen. Något som hon gör både för sig själv just nu, och för framtida harmoni.
Miljöpartiet
Två nya språkrör som behöver ta sig an den icke lättsamma uppgiften att få väljarna att sluta hata Miljöpartiet.
MP har redan varit inne och nosat på tanken att de måste förändra sättet de pratar om den gröna omställningen. Budskapet behöver gå från dystopiskt till hoppfullt. Hur det går? Inte så bra.
Som tur är befinner sig Miljöparitet i total radioskugga i den svenska politiken. För alla andra partier skulle detta leda till panik, men MP kan verkligen behöva en sommar i skuggan där de arbetar med sin strategi framåt.
Liberalerna
Partiet som tar sig igenom i stort sett vilket kaos som helst med humöret i behåll. EU-valet har gett dem skäl att fira hela sommaren igenom. Men när sommaren närmar sig sitt slut och de där milda augustinätterna tar vid, då kanske någon liberal någonstans skulle börja fundera över det där med arbetsmarknadspolitik. Ett av de politiska områden som är avgörande för ett välfungerande samhälle och där prognoserna just nu inte ser så ljus ut.
Liten påminnelse här: Johan Pehrson är alltså arbetsmarknadsminister. Nåt som ofta går obemärkt förbi. Ska det vara så? Det kan Liberalerna fundera över när den festliga stämningen lagt sig.