Tänk om SD snor Bruce Springsteen?
Publicerad 2024-06-28 07.27
En människa i mitt liv som jag trodde att jag kände ganska bra sen 30 år tillbaka, visade sig häromdagen ha ett särskilt intresse för Ulf Lundell.
– Varför har du hemlighållit det här? frågade jag. Jag trodde vi kände varandra?
Hon svarade att vissa saker behöver man ha för sig själv.
Avslöjandet kom när vi pratade om SD. Det går knackigt nu och så vidare, men det är fortfarande dem alla pratar om. Det måste vara därför som Svenska Dagbladet, av allt de kan saxa ur Vardagar 10, väljer ett par sidor där Lundell spår att Jimmie Åkesson kommer bli statsminister. Katjong, klick på den länken.
Vi kom in på musik, att SD börjar bli irriterande skickliga på att sno bra låtar och göra dem till sina. Vad vill du att de aldrig tar ifrån dig? frågade hon. Jag hann inte svara innan hon själv gjorde det:
– Vad som än händer, får de inte ta Springsteens The River!
– Det vore lika sjukt som att se reklamen i TV4, där Försvaret rekryterar folk med Woody Guthries This land is your land, sa jag. Eller när medelålders moderater skrålar till Staten och Kapitalet, vilket de alltid gör efter ett par bärs. Det är inte roligt.
Det var nu hon påminde om Ulf Lundell, hur han kämpat för att nassar och rassar inte ska använda Öppna landskap. Men vad spelar det för roll i det stora hela, när Magdalena Anderssons sommarlöfte är att svenska flaggan ska vaja på landets alla torg?
– Sossarna tycks tro att vi är idioter. Vissa stjäl låtar. Andra stjäl politik.
Vi vandrade vidare i Lundell-land, att 2024 är året när kulturskribenterna plötsligt tävlar om att putta ner honom igen. Det sker med en viss regelbundenhet, men nu är det den yngre generationen som fått nog av både dagboksskrivande och jag-litteratur.
– Inläggen har många poänger, men man får hoppas att kritikerna inte är så kategoriska att de förstör för sig själva, sa jag.
Nån dag vill även de berätta om sina liv, nutidsregistrera, utvärdera. Det behovet kommer när man åldras. Det är där Ulf Lundell ger oss nåt som ingen annan samtida man gör: han berättar hur det är att bli gammal. Det är en process som kan göra en jävligt sorgsen och gnällig. Att 80-talisterna är lika ointresserade av detta som vi medelålders är ointresserade av dem som är typ 35 – Jesus Kristus och hans åsna vad trista och beskäftiga de kan vara! – är inget att göra princip av, eldade jag.
Vi tog upp våra mobiler och började bläddra runt på Spotify. Människan i mitt liv, född 1991, satte på Då kommer jag och värmer dig från Lundells debutplatta.
Jag reste mig upp för att gå.
– Jag har levt med den där låten sen jag var 16, sa jag. Vissa saker måste man faktiskt få ha för sig själv.