Svenskar i Libanon får skylla sig själva, säger regeringen
Regeringen stänger ambassaden i Libanon och förklarar att de svenska medborgare som befinner sig i landet från och med nu får klara sig själva.
Utrikesminister Tobias Billström har i stränga ordalag uttalat sig och det har funnits en otäck underton av självrättfärdighet i hans kommentarer.
”Det är särskilt upprörande att se föräldrar utsätta sina barn för de risker det innebär”, säger Billström på Utrikesdepartementets hemsida.
Smaka på den meningen, känn undertexten. Araber är ansvarslösa, araber saknar konsekvenstänkande, araber försätter med berått mod sina barn i livsfara.
Inte uttrycker sig Billström på det viset om svenska judar bosatta i Israel fast där beräknas finnas lika många svenskar som i Libanon: 4000 – 5000 i Libanon och 4000 – 4500 i Israel. I Ukraina finns cirka 100 svenskar.
Alla dessa har gissningsvis samma djupt mänskliga drivkrafter, hemlängtan eller att de vill vara i sitt land i nödens stund. En del kanske tycker de inte har något val.
Men nu gäller det araber, samma människor som migrationsminister Maria Malmer Stenergard jublande meddelat utvandrar från Sverige i större utsträckning än de invandrar: fler syrier och irakier lämnar Sverige än kommer hit.
Nu har vi invandring som är bra för Sverige! tutar Malmer Stenergard.
Tredje augusti stängde regeringen Sveriges ambassad i Beirut med motiveringen att det är för farligt att vara där. Ambassadören och fem tjänstemän omlokaliserades till badparadiset Cypern.
En ambassad är inte bara ett kontor dit svenska medborgare i nöd kan vända sig. Framför allt är ambassaden Konungariket Sveriges ögon och öron, en central för inhämtning av underrättelser, kunskap och för att bygga kontakter. Det hjälper regering, myndigheter och företag att fatta genomtänkta beslut och orientera sig i omvärlden.
De ”säkerhetsskäl” som motiverar att Sverige lämnar Libanon tycks inte gälla för Israel och Ukraina. Där är ambassaderna kvar, trots att avståndet mellan Tel Aviv och krigszonen i Gaza är kortare än mellan Beirut och den krigiska södra gränsen till Israel.
För att inte tala om Kiev som praktiskt taget dagligen utsätts för ryska terrorbombningar!
Att stänga ambassaden i Beirut är ingen strikt opolitisk och säkerhetsmässig bedömning. Det är också ett besked om vad vi finner viktigt.
Regeringen har tidigare stängt ambassaden i Irak och halvstängt den i Syrien. Vårt land avstår medvetet från att skaffa sig kunskap om några av jordens viktigaste och mest eldfängda platser just därför att de är eldfängda.
Att stänga ambassader berättar också vem vi finner viktig.
– Man får intrycket att regeringens agerande är rasistiskt motiverat.
Det säger Jan Nordlander, en pensionerad diplomat med extremt stor erfarenhet, bland annat som ambassadör i Damaskus och generalkonsul i Jerusalem. Jag ringer för att be om hans tankar om den stängda ambassaden i Beirut.
– Som gammal diplomat anser jag att ett av den svenska utrikesförvaltningens viktigaste syften är att skydda svenska medborgare utomlands.
Det är utmärkt att regering och riksdag fokuserar på att bistå Ukraina. Rysslands anfallskrig har direkt betydelse för Sveriges säkerhet.
Samtidigt är det obegripligt hur Sverige kan vända ryggen åt krutdurken Mellanöstern. Bagdad, Damaskus och Beirut är inte långt borta: de ligger nästgårds till Europa.
– Regeringen har förött all goodwill Sverige i Mellanöstern, säger Jan Nordlander. Tidigare hette det att Sverige är arabers och palestiniers vän. Det har tjänat oss på alla sätt och skyddat oss mot attentat. När vi inte har några ambassader, vem ska då berätta för oss vad som händer i området?
Den stolta Tidöregeringen är som en samling apor vilka håller för ögon och öron – vill inget se, inget höra.
Men munnen är öppen och den tjattrar: Skyll er själva! Skyll er själva!