SD bortdribblade och ser redan ut som höstens förlorare
I flera år har reduktionsplikten utstått spott och spe från den nuvarande regeringen och SD. Helst skulle den avskaffas helt.
Nu ska den upp – igen.
Det går inte att beskriva regeringens förslag om att höja reduktionsplikten som något annat än humor.
Att sitta vid makten är inte lätt. Regeringens tre partier M, L och KD är visa av den erfarenheten. En erfarenhet som det blir allt mer uppenbart att Sverigedemokraterna saknar. Den här gången blev de bortdribblade.
Jimmie Åkesson inledde den här mandatperioden med att resa land och rike runt för att skryta för sina partimedlemmar om hur SD sänkt bränslepriserna. Anledningen var att Sverigedemokraternas väljare var missnöjda och lite besvikna över att politik tar tid. Löften om nollinvandring, återvandring, minskat gängvåld och tiggeriförbud är inte genomfört i en handvändning. Då fanns ändå det sänkta bensinpriset att trösta SD-väljarna med.
Visserligen hade SD lovat betydligt större sänkningar av drivmedelspriserna, men den stora trofén var förslaget att avskaffa reduktionsplikten.
Reduktionsplikten beskrevs ibland som allt som var fel med den förra regeringens och framförallt Miljöpartiets politik. Inblandningen av biodrivmedlen i bensin och diesel trissade upp priserna och lämpade över kostnaden för den gröna omställningen på konsumenterna (läs väljarna). Reduktionsplikten blev sinnesbilden för en orättvis och verklighetsfrånvänd politik som drabbade alla de i landet som är beroende av sin bil i vardagen. Det var inte bara en fråga om orättvisa, i den svenska valrörelsen 2022 blev reduktionsplikten en kulturkrigsfråga som handlade om konflikten mellan stad och land.
Förra hösten sänkte regeringen reduktionsplikten till den lägst tillåtna nivån på sex procent. Bränslepriserna blev marginellt lägre och Sverige såg nu ut att istället missa sina klimatmål för utsläpp till 2030.
Men Sverigedemokraterna räknade hem det som en stor politiskt seger.
Trodde SD ja.
Ingen i regeringssamarbetet verkar ha bemödat sig med att berätta för Åkesson att allt var ett politiskt spel. Den politiska konflikten om reduktionsplikten var prioriterad, men att detta inte skulle hålla i längden. Två år tog det för regeringen att återvända till den politiska verkligheten. I den verkligheten behöver Sverige bland annat nå sina utsläppsmål, och detta är svårt utan att höja reduktionsplikten.
Regeringen gör sitt bästa för att höjningen från sex till tio procents biodrivmedel inte ska kännas i väljarnas plånböcker, men det är ett löfte som är omöjligt att ge. Bränslepriserna påverkas framförallt av de globala råvarupriserna.
Sverigedemokraterna hade ett dåligt avslut på förra terminen, som kulminerade i ett uselt resultat i EU-valet. Starten på det politiska året ser inte bättre ut – riksdagen har inte ens öppnat och redan ser partiet ut som höstens förlorare. Ett parti som lovar stort men i längden inte kan leverera.