Den kände polisens framtid står på spel
En känd polis som ofta syns i tidningar, radio och tv.
I dag hölls slutanföranden i ett mål som kan bli slutet på dennes karriär.
Västmanlands tingsrätt, klockan är halv nio på morgonen, han sitter på en bänk utanför sal 1: medelålders, snaggat hår, snutskägg, en kropp som ser vältränad ut.
Har åklagaren rätt i att denne polis, som stått i frontlinjen i kampen mot gängbrottsligheten, struntat i att rapportera ett grovt narkotikabrott samt brutit mot tystnadsplikten?
Det är höljt i dunkel hur stark bevisningen är, då det är mycket hysch-hysch i fallet och en förundersökning som i allt väsentligt är belagd med sekretess.
Polisen har advokat Johan Eriksson som juridiskt biträde, ett kunnigt val, det är en av Sveriges bästa brottmålsförsvarare.
Den sista förhandlingsdagen ska snart börja, solljuset faller ner från glastaket i domstolsbyggnaden, en modern historia, invigd 2008 under pompa och ståt och landshövding, domstolarna i Sala och Köping lades i samma veva ner och verksamheten koncentrerades till Västerås.
Så här ser det ut runt om i landet, fina små tingshus slår igen, schabrak smälls upp i större städer.
En ung kille kommer fram till Eriksson och frågar om det är han som ska försvara honom, advokaten ler och svarar att så är inte fallet.
Det är mycket vi inte vet, men det innebär inte att vi inte vet någonting.
Målet handlar om två olika saker.
Dels ett grovt narkotikabrott, en 28-årig man misstänks för handel med 150 kilo hasch, även en kvinna han har en relation med är åtalad.
I förhör har mannen påstått att han var någon slags dubbelagent och att han försett den profilerade polismannen med information.
Han hävdar också att hans kontakt inom Polismyndigheten kände till narkotikainnehavet. Ett innehav som kontakten ska ha struntat i att rapportera till sin myndighet.
Dels handlar fallet om misstankarna mot denne polis.
Klockan är nästan nio, ett stort grabbgäng väller in i tingsrätten, de är här för att stötta en polare som är åtalad för försök till mord, flera knivhugg mot huvud och kropp.
Polisen sitter ensam på en bänk och tittar i sin mobil. I händelse av fällande dom får han sparken.
Medierna har älskat honom, så även åklagare, han har ofta använts som expertvittne i gängbrottsrättegångar.
Jag frågar om han vill ställa upp på en intervju, han ler svagt och avböjer, klokt nog.
Han nekar till brott. Han har i förhör och under förhandling sagt att han han inte överskridit gränser.
Det påstås att de två åklagarna i målet, Nicklas Englund och Fredrik Sandberg, är oense om huruvida denne polis har begått brott eller ej. Om det stämmer, har jag svårt att se en fällande dom framför mig.
I sal 8, upplyser mig en skylt, är det löpande band under dagen:
Bedrägeri, ringa narkotikabrott, olovlig körning, undanröjande av ungdomsvård, ringa narkotikabrott.
Dörren till sal 1 öppnas, jag och en kriminalkommissarie sätter oss på åhörarbänken.
Rättegången har pågått i tre veckor, nu återstår endast personalia och åklagarnas och advokaternas avslutande piruetter.
Den misstänkte narkotikabrottslingen säger att han svävar i livsfara sedan hans samarbete med polisen avslöjats.
Eventuellt fängelsestraff måste avtjänas i isoleringscell, han kommer bli tvungen att flytta, lämna hemstad och familj.
När åklagarna ska plädera beslutar rådman Peter Andersson om stängda dörrar.
Jag lämnar salen och tittar upp mot taket och noterar att mörka moln har tagit över himlen över Västerås från solen.