Den vrålande konsertmannen tystnar aldrig
Den vrålande konsertmannen tystnar aldrig. Mitt i festivalsommaren – med Bruce Springsteens två spelningar i Stockholm bakom oss – har vi nått hans högsäsong.
”THOM YORKE I LOVE YOU EVERY DAY!”
Budskapet träffar mig som en tryckvåg i nacken. Rösten pressas till sitt yttersta, spricker i varje stavelse och går upp i en tupp på slutet. Det plötsliga vrålet är ett tydligt brott mot den andäktiga stämningen (sådana kärleksförklaringar är vanligare på tillställningar med Harry Styles). Mina öron har oturen att befinna sig precis framför den vrålande mannen – hälsningen är knappast riktad till mig. Ändå är detta mitt främsta minne av Radiohead på Globen 2017.
Jag har tänkt mycket på den vrålande konsertmannen på sistone. För ja, det är ju verkligen alltid en man. Tjejerna har anammat den så oerhört mycket mer ödmjuka skylten för att samtala med sina favoritartister.
Fenomenet blev extra tydligt under en konsert med John Mayer i våras. I den akustiska inramningen uppstod tystnader; enkla beten att sluka. Den stora arenan blev ett förlovat land för den vrålande konsertmannen, som ofta kommer tankad med åtta, nio bärs från någon av Johanneshovs sportbarer (om han inte kommer med buss och har ölat sig igenom halva Gästrikland).
Förmodligen ligger fascinationen i att kommunicera direkt med sin musikaliska hjälte. Addera den speciella lockelsen i att göra detta samtidigt som 14 000 ofrivilliga lyssnar. Det gör den vrålande konsertmannen till en obotlig exhibitionist, en förvuxen version av killen som skrek högst i klassrummet.
Naturligtvis handlar det också om rocken som potenshöjande medel. Den vrålande konsertmannen vill gärna visa att han har koll. ”WALT GRACE’S SUBMARINE TEST, JANUARY 1967!”, gastade en av dem under John Mayer-konserten (en deep cut med en vrålkompatibel och Bob Dylan-klingande titel står alltid högt i kurs).
Oftast, i rockhistorien, har den vrålande konsertmannen verkat i skymundan. Men vid några tillfällen har han trätt fram i rampljuset. Som när flera vrålande konsertmän gick samman och retade gallfeber på artisten Ryan Adams genom att vid upprepade tillfällen önska låten ”Summer of ’69” under hans konserter.
Den tänkta mottagaren Thom Yorke? Han satte sig bara ned vid synten för en stoisk version av ”Everything in its right place”. Den vrålande konsertmannen belönades däremot med spridda skratt från publiken. Så länge vi skänker honom denna näring tror jag han kommer att fortsätta existera i sin fulla volym.
4 x tips: jazzig stiltje och vaggvisemjuk dansmusik
Vardagsmys med FloFilz
I skrivande stund känns det som att sommaren står stilla. Avvaktande väder med blågrå himmel som varken regnar eller skiner. Staden tyst och öde. I denna stämning passar den Berlin-baserade producenten FloFilz som handen i handsken. Det tio låtar och 22 minuter korta albumet ”Handful” är en perfekt kompanjon i stiltjen. Snygga jazzsamplingar och beats som liksom släpar fötterna efter sig över vardagsrumsgolvet.
Dagdrömmande syntar
Samma sak kan sägas om München-producenten Skee Masks nya album ”Resort” – med enda skillnaden att mitt favoritspår, ”Daytime gamer”, knappt tar sig ur sängen. Musiken ligger bara där och kisar trotsigt mot fällda persienner. Varför ens försöka? Världen är ju ändå så mycket vackrare i fantasin, verkar de vaggvisemjuka syntarna viska i en dansmusik som minner om skivbolaget Warp i mitten av 90-talet.
Fyra timmars rockterapi
Rick Rubin är inte bara en av de senaste decenniernas mest tongivande musikproducenter, han är även en lyhörd intervjuare. ”Tetragrammaton with Rick Rubin” är sedan länge en av de bästa poddarna för den som inte kan få nog av samtal kring den kreativa processen. Nu finns ett nytt dubbelavsnitt med Vampire Weekend-arkitekten Ezra Koenig. Fyra oerhört trivsamma timmar om det moderna popbandet, seglarskor och Franz Schubert.
TLC-nostalgi
Filmen ”TLC för evigt” går nu att se på SVT Play. Dokumentären som sådan kanske inte är briljant. Men materialet från trions tidiga era är obetalbart. Brinnande hus, inre stridigheter och Lisa ”Left Eye” Lopes tragiska öde avhandlas givetvis också. Filmen om världens bäst säljande kvinnliga grupp genom tiderna blir även en påminnelse om en av världens bästa sommarlåtar någonsin: ”Diggin’ on you”.
LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik