Cigarettes After Sex är en högst udda succé

Cigarettes After Sex, med sångaren och låtskrivaren Greg Gonzalez längst till vänster, hör till rockens mer oväntade stjärnor.

KRÖNIKA En av det senaste decenniets mest oväntade framgångssagor är den om Cigarettes After Sex.

Lågmält viskande sånger om ensamhet och åtrå av den typ som Greg Gonzalez skriver borde rimligen inte kunna fylla arenor. Men i höst spelar Texas-bandet på både Madison Square Garden i New York och O2 i London.

I dag släpper de sitt tredje album.

Det händer ibland. Något till synes svårt och introvert lyckas slå an en känslosträng som åtskilliga betydligt mer publikfriande artister aldrig kommer åt och plötsligt står egentligen alldeles för udda figurer som Radiohead och Bon Iver på de allra största scenerna.

Ett av de senaste exemplen är Cigarettes After Sex, ett synnerligen lågmält och stillsamt band från El Paso, Texas. 41-årige sångaren och låtskrivaren Greg Gonzalez look beskrevs av någon som att han kunde ha stått i kassan på ett byggvaruhus. De fåordiga scenshowerna gömmer bandet i halvdunkel och musiken torde rimligen vara på tok för långsam och mörk för att tilltala bredare massor.

Men i streamingens och algoritmernas era kan det mesta hända.

Gonzalez experimenterade med olika sorters 80-talspop, allt ifrån Madonna till Jesus And Mary Chain, innan en nära väns död och en uppslitande separation drev honom mot mer melankolisk musik: Francoise Hardy, Mazzy Star, Cowboy Junkies, Red House Painters, Julee Cruise och Cocteau Twins.

Han ville ha ett namn på sitt projekt som både fångade känslan av hur musiken lät och fick folk att haja till. Det blev Cigarettes After Sex, och en debut-ep kom ut 2012 utan att i princip någonting hände. Emellertid fanns det en enkel video på Youtube till låten ”Nothing’s gonna hurt you baby” och tre år senare, utan minsta insats från bandet eller någon runt dem, fick låten fötter och blev viral. Så pass att tv-serien ”The handmaid’s tale” valde att lägga in den i en intensiv scen. Vilket enligt Gonzalez ”förändrade allt” för Cigarettes After Sex.

Sedan var bandet onekligen väl positionerat när andra algoritmer plötsligt fick helt nya generationer att upptäcka drömska 90-talsband som Slowdive och My Bloody Valentine i en Tiktok-driven shoegaze-revival. Samtidigt som de ensamma pandemiåren givetvis passade den här sortens temperament perfekt. Låten ”Apocalypse” sprängde miljardvallen på Spotify och Cigarettes After Sex är i dag mer populära än de flesta av sina förebilder, med 23 miljoner lyssnare i månaden.

Gissningsvis har även texterna med saken att göra. De många inte alltid så elegant formulerade skildringarna av sex känns rent konstnärligt ibland lite tveksamma men rymmer också något ofiltrerat och ärligt som måhända är en delförklaring till att så många gråter på bandets konserter.

En annan kan vara att Cigarettes After Sex i den ”in your face”-orienterade influencer-eran erbjuder något så sällsynt som lite mystik. De odlar en så ansiktslös image att många som har lyssnat de facto trott att den som sjunger de viskande texterna är en tjej.

Ytterligare en förklaring hittar jag i en Reddit-tråd, där åtskilliga fans hävdar att de gillar musiken för att den är bra att somna till. Vilket Gonzalez, visar det sig, tar som en stor komplimang.

I dag släpper Cigarettes After Sex sitt tredje album ”X’s”, som soundmässigt inte torde överraska någon men icke desto mindre hör till det bästa de har gjort. Gonzalez sjunger om en fyra år lång relation, från de mest passionerade och förälskade ögonblicken till mörkret efter uppbrottet. Det är en starkt berättad svit och låtar som ”Tejano blue” eller ”Ambien slide” bygger mängder av suggestiva bilder. Men så är Gonzalez också en filmnörd, precis som i musiken präglad av 80- och 90-talen och för tiden betydande regissörer som Wim Wenders och David Lynch.

Samtidigt ger sig Cigarettes After Sex ut på en turné som tar dem till arenor över hela världen. Svenska datum saknas ännu men det är förmodligen bara en tidsfråga, för Cigarettes After Sex känns onekligen som gjorda för det nordiska kynnet.


4 tips: Nytt med Sturgill och Conor

Sturgill Simpson ger numera ut sina skivor under namnet Johnny Blue Skies. Men turnerar alltjämt som Sturgill Simpson.

Sturgill Simpson blir Johnny Blue Skies

I en intervju för tre år sedan sa Sturgill Simpson att det då aktuella albumet ”The ballad of Dood & Juanita” skulle bli hans sista, eftersom han aldrig tänkt göra fler än fem. Vem som helst hade helt enkelt ändrat sig men Sturgill är Sturgill så när nya plattan ”Passage du desir” nu anländer är det under den inte så lite gangsterromantiska pseudonymen Johnny Blue Skies. Efter experimentella ”Sound & fury” och två bluegrassplattor visar albumet sig vara ett slags återkomst till klassisk soulcountry, där inte minst de långa balladerna ”Jupiter’s faerie” och ”One for the road” gör avtryck.

Ella Tiritiello tolkar Marie Fredriksson både på film och skiva.

Tiritiello tolkar Roxette

Nästa vecka filmdebuterar Ella Tiritiello som en ung Marie Fredriksson i ”Sommartider”, filmen om Gyllene Tider. Det 17-åriga poplöftet, som redan hunnit dela scen med både Zara Larsson och Nile Rodgers, smygfirar redan idag med en personlig coverRoxette-hiten ”It must have been love”. Coolt nog en allt annat än bokstavstrogen tolkning där refrängen är kvar men verserna nya och hela tilltalet känns betydligt mer 20- än 90-tal.

Bright Eyes levererar både nytt album och ett Sverige-besök i höst.

Bright Eyes kan ännu

När Bright Eyes slog igenom i 00-talets gryning kändes kanske Conor Obersts neurotiskt unga indieuttryck inte som det enklaste att åldras i. Men när bandet började finnas igen för fyra år sedan lät de hur självklart som helst. I september kommer nya albumet ”Five dice, all threes”, med icke olovande gäster som Cat Power och Matt Berninger. Fina singeln ”Bells and whistles” finns ute redan nu och 18 november spelar de dessutom på Fållan i Stockholm.

Två korta timmar med Little Steven

Värm upp inför Bruce Springsteen-spelningarna i Stockholm nästa vecka med att se ”Stevie Van Zandt: disciple”, den nya Max-dokumentären om Little Steven. Storyn om en av rockens mesta hustlers och överlevare visar upp New Jersey-rocken från en uppfriskande ny vinkel. ”Miami Steve” får rättmätig kredd inte bara som essentiell sidekick till Springsteen utan också som vital politisk kraft (”Sun city”!) och hängiven rock’n’roll-ambassadör.


LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, XThreadsBluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

ANNONS