Hjalmar Branting stirrade strängt på Jomshof
Det var en ödets ironi att Hjalmar Branting med höjd knuten näve stirrade strängt på Richard Jomshof.
Vissa hävdar i och för sig att Sverigedemokraterna är sossar med en främlingsfientlig fernissa, någonting ligger det kanske i det, men när allt kommer omkring avskyr ju Åkesson & co det gamla arbetarpartiet.
Jomshof var på väg in till polisens kontor för särskilda utredningar, beläget vid Norra Bantorget, Stockholm, för att delges misstanke om hets mot folkgrupp.
Är de två bilderna som denne politiker har delat i sociala medier brottsliga?
Frågan har ännu inget svar. En delgiven misstanke är inte ett åtal och ett åtal är inte en fällande dom.
Att vi inte har facit har inte hindrat ett liv och ett kiv från att bryta ut i sociala medier, dumheter om att en aktivistisk åklagare har dragit igång utredningen har trängts med bisarra teorier om att oppositionen beställt anklagelsen.
Noterbart är att det är samma personer som anser att samtiden är så hätsk att lagen om förolämpning av offentlig tjänsteman borde återinföras, som plötsligt vevar om att bestämmelsen om hets mot folkgrupp måste avskaffas.
Kränk en polis och det blir dagsböter, sprid hatisk propaganda om utsatta minoriteter och få applåder.
Han befann sig onekligen i klassiska socialdemokratiska kvarter, Jomshof.
LO-borgen kastade skuggor över Västmannagatan, Brantingmonumentet på torget fortsatte att blänga surt, i porten mittemot har den gamle justitieministern Thomas Bodström sin advokatbyrå.
Solen sken, det var varmt, men så lever vi också i en tid då september är en förlängning av sommaren.
Jomshof, lika avslappnat prydligt klädd som vanligt, anlände i bil strax före klockan tio tillsammans med en pressnisse och skyndade snabbt in genom porten.
Mina 50 öre om misstankarna:
Den ena bilden föreställer en man som har tänt eld på ett hus i Europa och går därifrån samtidigt som han utbrister ”Islam first”.
Med lite god vilja, och sådan bör visas, går det att se bilden som kritik av islam. Och religionskritik är dessbättre inte olagligt, hur osofistikerad den än är.
Den andra beskriver pakistanier som våldtäktsmän som lurar sig in i England och väl på plats begår jihad.
I den passeras sannolikt med marginal juridiska gränser.
Jag satt i baksätet på en bil parkerad utanför polisen och skrev dessa rader. I mobilen plötsligt en flash:
”Tonåring döms till livstids fängelse för mord inne på kolgrill”.
Rättens kvarnar maler, i stort och i mindre.
En tant med rullator gick försiktigt ner för backen, några tonåringar brölade förbi och ovanför LO-borgens tak svävade balar i en jättelik lyftkrans grepp.
Klockan 11.30, efter en och en halv timmes förhör, kom Jomshof ut. Bara Aftonbladet var på plats.
Han sa att han inte ångrade någonting och att det måste vara tillåtet att hysa politiska åsikter.
Jag tänkte trösta honom med att domstolar, om detta fall nu går så långt, historiskt har haft en mycket generös inställning till yttranden fällda i politiska sammanhang.
Men det finns det sannolikt andra som har förklarat för honom.
På har Jomshof yrat om att misstankarna är ett sätt att försöka tysta honom och undrat om vi vill ha ett Sverige med blasfemilagar.
Sanningen är att han fram tills nyligen var ordförande i det justitieutskott som för inte länge sedan gjorde tumme upp för utvidgning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Nu har Jomshof tillfälligt klivit av det uppdraget. Han borde inte återvända: om han har begått brott eller ej är av underordnad betydelse, ordförande i justitieutskottet borde inte ens vara i närheten av att hamna i en situation som denna.
Han svarade på några frågor, ”som riksdagsledamot måste jag kunna få diskutera känsliga ämnen”, och hoppade in i en taxi.
Medföljande pressnisse berättade att det blir presskonferens senare under dagen.
Längre upp i backen lockade Scalateatern med föreställningen ”Svenska revyn”.
Möjligen en form av underhållning som passar Jomshof och hans kamrater bättre än alla dessa depraverade Netflix-serier där folk har den dåliga smaken att ha fel hudfärg och tro på fel Gud.
Jag googlade. Henrik Dorsin har satt upp en ny show.
”Detta spektakel inspireras av nationalromantik, folkkultur och svenska värderingar”.