Att vara klimataktivist är svårt
Når inte sina mål
Jag råder den som överväger att bli klimataktivist att besinna sig.
Risken är stor för att det är helt meningslöst.
Det finns aktivister på många områden. Ett som särskilt uppmärksammats på senare tid är klimataktivismen.
En klimataktivist vill uppnå tre mål.
1. Fästa omvärldens uppmärksamhet på att det håller på att gå åt helvete. Världens uppvärmning jämfört med förindustriell tid ligger redan runt 1,5 grader, den gräns som enligt Parisavtalet inte bör överskridas. Massutrotning av en lång rad arter pågår i hög hastighet.
2. Förmå politiker göra mer än de gör.
3. Vinna allmänhetens sympati för saken.
Det förefaller inte som om något av målen ligger inom räckhåll. Jag skulle snarare säga tvärtom.
Problemet är redan uppmärksammat. Otroligt väl belyst. Det finns så många organisationer på global, regional och lokal nivå som jobbar mot klimatförändringarna att de knappast går att räkna.
För den som inte själv vill engagera sig kan det räcka att ta del av den överväldigande floden av rapporter om den ständigt pågående försämringen för att bli upplyst.
Men det finns de som trots alla fakta som pekar på att klimatet är ur led ändå inte tror på den annalkande klimatkatastrofen. De lär inte ändra sig för att några aktivister slänger tomatsoppa på Vincent van Goghs målning ”Solrosor” i London. Eller för att da Vincis ”Mona Lisa” tårtas i Paris.
Detsamma gäller ommålningen av Lionel Messis lyxvilla på Ibiza som gick från vit till rödvit. Aktionen avsåg att uppmärksamma att snorrika människor förstör klimatet mer än andra.
Det är för det första både självklart och välkänt. Men dessutom är det, precis som i konstverksattackerna, oklart på vilket sätt någonting blir bättre av massiva saneringsinsatser. På marginalen påverkar det klimatet negativt precis som all annan onödig konsumtion.
Sverige var ett land som låg ganska långt framme i sina ambitioner att få ordning på klimatet. Olika gröna beslut skulle inte bara gynna mänsklighetens fortlevnad utan också svensk framtidsindustri.
EU under ledning av Ursula von der Leyen var inne på samma linje. Bland annat genom idén med så kallade klimattullar.
Men de politiska krafter som var drivande har inte längre samma medvind. Det är inte bara i Sverige som klimatet degraderats på den politiska agendan.
Miljötågets fart har saktat av. Medborgarna är inte riktigt med på det gröna tåget. Kanske inte för att de är emot. Utan för att de tror att de inte kommer att ha råd.
Den ängslan har politiken inte lyckats stilla. Trots ”Extinction Rebellion” och andra militanta klimataktivister som kanske hade kunnat bistå med argument.
Allmänhetens reaktion på aktionerna är ofta negativ.. ”Återställ våtmarker” är en svensk aktivistgrupp som bland annat gjort sig känd för att limma fast sig på vägbanan på stora trafikleder och därmed skapa trafikkaos. Vid ett tillfälle fastnade en ambulans med ett akutfall ombord i röran. Aktivisterna skickade blommor till den sjuke.
Just nu håller gruppen på att skapa vad de kallar en nationalpark vid en torrlagd torvmosse och jublar på sociala medier när vatten släpps på. Markägaren har inget att säga till om när aktivisterna bestämt sig.
Att ta lagen i egna händer eller skapa kaos, hur kortvarigt det än är, är inte framgångsrika strategier. Jag hävdar att de, även ur aktivisternas synvinkel, är direkt kontraproduktiva. De får ingen sympati. De väcker antipati.
En grupp som bestämt sig för att lägga ner verksamheten på grund av svårigheterna att nå målen är ”Österrikes sista generation”. De har bland annat gjort sig kända för att hälla färg på en målning av Gustav Klimt i Wien.
Skälen till att gruppen lägger ner är att medlemmar dödshotats och fått böter på tiotusentals euro – men utan att ha påverkat politiken. De ska nu fundera över framtiden och försöka hitta andra vägar.
Det är svårt att vara klimataktivist. Problemet är väl känt. De som inte vill erkänna klimatförändringarna är närmast omöjliga att påverka. Politikerna negligerar aktionerna. De väcker ingen sympati hos allmänheten och aktionernas nytta för klimatet är i högsta grad diskutabel.
Jag betraktar projektet som i princip dödsdömt. Och skulle råda den som vill engagera sig för klimatet att hitta en annan och effektivare kanal.
TRE SPANINGAR
Efterlysning. Finns det något hörn av världen där det inte är krig, där människor får tillräckligt att äta och dricka och inte är skuldsatta upp över öronen. Inte Sverige där skulderna hos kronofogden ökat med tio miljarder i år. Inte i svältens Darfur där löv kokas till mat. Inte i Ukraina.
Jubel blev det för att juli inte var varmare än juli förra året. Innan dess hade rekorden slagits 13 månader i rad. Men fanns skäl till glädje? Nej, temperaturen var bara 0,04 grader lägre än 2023 enligt EU:s klimattjänst Copernicus. 22 juli var den globala medeltemperaturen rekordhög, 17,2 grader.
I en kolumn i april frågade jag om Trafikverket var Sveriges sämsta myndighet. Nu tycks politiker fråga sig samma sak. ”Det tågstrul som nu drabbar Umeå och norra Sverige fogar sig till raden av misslyckanden från Trafikverket”, skriver bl a Umeås kommunalråd Hans Lindberg (S).
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.