Hotet om ett storkrig inte undanröjt
Frågan är om det här var Hizbollahs hämnd eller om det kommer mer från den terrorstämplade gruppen eller deras finansiär Iran.
Så länge vi inte har det svaret finns risken för ett storkrig i regionen kvar.
Mycket beror på om det blir vapenvila i Gaza eller inte.
Hizbollahs och Irans hämnd för lönnmordet på deras befälhavare Fouad Shukr och på Hamas politiske ledare Ismail Haniya har dröjt längre än många trodde.
Säkert fanns det de som hoppades att de skulle avvakta tills förhandlingarna som pågår i Kairo om en vapenvila i Gaza är i hamn.
Nu försöker Hizbollah få de över 300 raketer som man skickade mot militärbaser i Israel att framstå som en stor framgång trots att de flesta av dem sköts ner av Irondome, det israeliska luftförsvaret.
Israel hävdar dessutom att man hade förhandskännedom om att raketerna laddats och därför slog till i en rad förebyggande attacker i södra Libanon strax innan Hizbollah avfyrade sina raketer. Något Hizbollah förnekar och kallar attacken ”en total framgång”.
På så vis kan båda sidor hävda någon form av seger och lägga den senaste attacken åt sidan.
Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah bidrog till att gjuta olja på vågorna genom att i ett tal klargöra att gruppen i det här skedet inte tänker attackera civila områden i Israel. En sådan attack skulle överträda en av Benjamin Netanyahus röda linjer och leda till en upptrappning.
Samtidigt säger Hizbollah att detta bara var den första etappen av hämnden mot Israel. Det kan med andra ord komma mera. Om det blir i form av fler raketattacker eller på andra sätt får omvärlden helt enkelt vänta och se.
Hamas högsta önskan
Hizbollah vill uppenbarligen fortsätta att tvinga israelerna att frukta nya angrepp.
Återstår också att se vad Iran tänker göra. De har också sagt att det tänker hämnas lönnmordet på Haniya i Teheran för en knapp månad sedan.
Experterna brukar säga att ingen av parterna har något intresse av ett storkrig i Mellanöstern. Det är bara delvis sant.
Hamas högsta önskan är att dra in både Iran och Hizbollah i ett krig mot Israel. Ju längre Hamas kan hålla ut i Gaza utan att Israel kan hävda den ”totala seger” som Netanyahu utlovat desto större är deras chans att överleva kriget och fortsatt ha en roll i det palestinska motståndet.
Man måste också fråga sig vad Israels premiärminister egentligen vill. Netanyahu har gång på gång saboterat samtalen om en vapenvila genom handlingar som stört fredssamtalen.
Netanyahu kanske inte vill ha ett storkrig men han vill definitivt hålla liv i spänningen så att han kan fortsätta kriget i Gaza så länge som möjligt. Så länge kriget pågår är hans egen maktposition inte hotad. Så fort det upphör kommer kraven på hans avgång.
Det är ett mycket farligt spel som Netanyahu och Iran bedriver. Genom spiralen av attacker och hämndattacker riskerar de hela tiden att situationen ska eskalera utom kontroll.
Beroende på vad Iran gör kan Israel se sig tvingat att svara.
Vill hålla liv i kriget
En återhållande faktor är att Israels främsta allierade USA absolut inte vill att Gazakriget utvecklas till ett regionalt storkrig. Särskilt inte med bara dryga två månader kvar till presidentvalet som kan vara så avgörande även för omvärlden.
Men det verkar inte som Netanyahu bryr sig särskilt mycket om Bidens och Harris invändningar. Han känner sig säker på att ingen amerikansk president skulle våga avbryta vapenstödet till Israel.
Mycket talar för att han har rätt.
Israel säger att man fortfarande tänker skicka en delegation till samtalen om en vapenvila som fortsätter i Kairo på måndag. Så länge samtal pågår lever hoppet om en vapenvila även om det inte är särskilt starkt.
Netanyahu verkar vara mer intresserad av att hålla liv i kriget än att rädda de i gisslan som fortfarande är i livet. Hamas vet också att i samma ögonblick som alla i gisslan har släppts så riskerar gruppen att Israel intensifierar jakten på Hamasledaren Yahya Sinwar.
Tyvärr är det mer som talar för ytterligare upptrappning och utvidgning av konflikten än en snar vapenvila.
