Vi orkar inte leta i cyberrymden
Det heta pappret
En trend handlar om papper. Nämligen om papprets återkomst.
”Paper is back” som man säger på modern svenska.
Det där med modern svenska är ironi. En nutida svensk kan inte tala utan att blanda in engelska ord stup i kvarten. Jag med, trots att jag tycker att det är ett fattigdomsbevis.
Jag har alltså gjort en spaning, en iakttagelse.
Den handlar om papprets återkomst. Inte som tidning, det tror jag tyvärr inte på hur härligt det än är med prasslande sidor till frukost.
Inte heller som bok. Det finns visserligen inget som tyder på att pappersboken kommer att försvinna under den tid som vi kan överblicka. Men den kommer inte att slå nya rekord.
Däremot tror jag på en fortsatt ökning av papper som emballage för allt från mat till gräsklippare. Plastanvändningen ska ner till ett minimum och när plasten går ut kliver pappret in.
Men de områden där jag också ser pappret komma tillbaka på ganska bred front är två. Fotografier och viktiga papper.
Jag påminner om den svarta pärmen som bidrog till att 85 procent av den värdefulla konsten i det nedbrunna Börsen i Köpenhamn kunde räddas. Den hittades efter brandens utbrott och där fanns verken uppräknade i den ordning de borde räddas från en katastrof.
Pärmen hittades snabbt. Hade man gjort det med ett usb-minne? Tror inte det. Det hade legat längst in i en låda som inte gick att hitta.
Jag vill inte påstå att ställen där man förvandlar sina bilder i mobilen till fotografier eller fotoböcker dyker upp som svampar ur jorden. Men de finns, både i gathörn och på nätet.
Den som i likhet med mig, varit inne i en fysisk butik som säljer foton och fotoböcker och andra fotovaror är förändringen uppenbar.
Personalen i butikerna vittnar också om en ökande kundtillströmning. Och den förklaring de anger är densamma som min.
Det är enklare att hitta fotografier i ett album, en liten låda eller en fotobok än i cyberspace eller andra digitala förråd.
Ta alla bilder i mobilen. I bästa fall går de att söka upp. I sämsta fall inte. Har man flyttat över dem till en minnepinne eller en dvd måste man köpa olika tilläggsprodukter till datorn för att kunna titta på bilderna som sparats där.
Förhoppningsvis sitter etiketten man för länge sedan satte på pinnen eller skivan kvar. Om inte får du titta igenom en hel del innan du hittar rätt.
Det är helt enkelt så mycket lättare att hitta sina bilder i ett album eller en fotobok.
Det hindrar inte att man sparar fler bilder digitalt. Men har de riktiga guldkornen på ett mer lättillgängligt ställe som också kan fungera som guide till det egna fotouniversumet. Exempelvis genom att tala om vilket år som är det relevanta i sammanhanget.
Ett liknande resonemang kan appliceras på viktiga papper.
Det finns säkert otroligt strukturerade människor som vet precis var de lagrat sina viktiga handlingar i den digitala oändligheten.
Men alla är inte lika duktiga. Och framför allt sträcker sig den informationen inte till andra människor. Den är knuten till dig som lagrat den.
Men människor lever inte i all evighet. Andra är inte i stånd till att förmedla var de sparat sina viktigheter.
Papprena behöver inte ens vara viktiga i sedvanlig bemärkelse, typ köpekontrakt eller testamenten.
Man kan helt enkelt undra hur man stänger av varmvattenberedaren i stugan för vintern. Men hittar man inga instruktioner för hur man behandlar den urgamla maskinen kan resultatet bli att man går bet.
Eller också undrar man varför släktingen sparat en otroligt ful och obekväm möbel. Tänk så glad man blivit om moster, faster eller mormor, välj själv, tagit en bild på möbeln tillsammans med en lapp om var den kom från på ett lättillgängligt ställe. Den uppgiften hittar du inte på www.
Att föra över information är inte lätt. Men en grundförutsättning är att den relevanta publiken kan ta del av den.
Där finns pappret. Morgondagens barnbarn kanske vill se farfars bröllopsfoto. De kommer garanterat inte hitta bilden i molnet. Men förhoppningsvis i ett gammaldags album. Detsamma gäller deras eventuella äktenskapsförord. Det kanske finns i rymden men hur hittar man det?
Pappret är tillbaka. I miniformat.
TRE SPANINGAR
Norska kungahuset fortsätter att överraska. Efter prinsessan Märtha Louises sponsrade bröllop med drinkbiljetter meddelas nu att 20 norska miljoner satsas på en sarkofag för kungaparet Sonja och Harald vi Akershus fästning. Man trodde sarkofager blev omoderna med Napoleon. Men icke.
Det är bra att höga statliga chefer som Anna Kinberg Batra får betalt även efter de fått kicken. Tiden, fem år i hennes fall, kan diskuteras men principen är rätt. Annars skulle vi riskera få en här av myndighetschefer som inte vågar andas kritik mot sittande regering . Det vore dåligt.
Ett brett spektrum av samhällslivet var representerad bland gästerna på Jimmie Åkessons bröllop. Från vice statsminister Ebba Busch till ledaren för ett mc-gäng som pekas ut som en del av den kriminella miljön. Åkesson påstår sig ovetande, en slapphet han aldrig accepterat från polisen.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.