Hamas fick sitt storkrig - till priset av en katastrof för palestinierna
Ett år efter terrorattacken är det smärtsamt att konstatera att Hamas uppnått många av sina mål.
Men till priset av en katastrof på alla nivåer för palestinierna.
Så frågan inställer sig. Till vilken nytta är allt detta lidande?
Hamas mål med attacken den 7 oktober förra året var flerfaldigt.
Att hämnas på Israel efter alla år av förtryck mot palestinierna. Men framförallt att få upp den palestinska frågan på världens dagordning igen.
Hamas ville stoppa att fler och fler arabländer slöt fred med Israel. Man ville också få sina allierade Hizbollah och Iran att öppna egna fronter i ett krig mot Israel.
Attacken och Israels brutala svar satte omedelbart stopp för Saudiarabiens planer att upprätta diplomatiska förbindelser med Israel.
Att starta ett storkrig i regionen tog längre tid. Både Hizbollah och Iran tvekade länge att ge sig in annat än begränsade attacker mot Israel.
Men ett år efter terrordådet säger Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att Israel befinner sig i ett sjufrontskrig.
Mot Hamas i Gaza. Mot Hizbollah i Libanon. Mot Iran. Mot shiamiliser i Syrien och Irak. Mot en annan av Irans stödtrupper i Jemen, Hutirebellerna. Mot militanta palestinska grupper på Västbanken.
Israel gick i fällan Hamas gillrade med sitt terrordåd. Man slog tillbaka med förkrossande militärt våld. Under ett år har över 40 000 palestiniern dödats i Gaza, stora delar av bostäder, sjukhus och skolor förvandlats till högar av grus och betong. En humanitär katastrof utspelas i enklaven utan att världen gör särskilt mycket åt det vid sidan av verbala fördömanden.
Slutat skicka vapen
Därför har det paradoxala inträffat att Israel som var offer för ett terrordåd där 1 200 israeler brutalt mördades, majoriteten civila, istället är den som får utstå omvärldens hat för sitt sätt att föra kriget.
Till och med en rad av Israels vänner anser att Israels svar är oproportionerligt. Storbritannien och Tyskland är länder som slutat att skicka vapen till Israel. Frankrikes president Macron krävde i går ett slut på vapensändningarna som lägger Gaza och nu Libanon i ruiner. Han vill se en återgång till diplomati.
Vilket genast fick Netanyahu att gå till attack mot Macron och andra europeiska ledare som vill stoppa vapnen till Israel.
– De borde skämmas, dundrade Netanyahu.
Hamas har lyckats skapa djupa sprickor mellan Israel och dess allierade.
Problemet är bara att Hamas samtidigt dragit ett enormt lidande över palestinierna, det folk som Hamas säger sig företräda.
En stor del av de dryga två miljoner som bor i Gaza har tvingats fly från sina hem. De har tillbringat året med att ständigt försöka hitta skydd i halvraserade byggnader och tältläger från Israels bombningar. Gång på gång har Israel uppmanat dem att evakuera till nya platser. Platser som Israel med ett bisarrt nyspråk kallat humanitära zoner. Bara för att sedan bomba i de områden dit de beordrat palestinierna att fly.
Hatet växer
Jag misstänker att många av palestinierna förbannar Hamas som dragit detta elände över dem.
Jag är också övertygad om att hatet mot Israel växt i takt med att barnliken sveps in i vita lakan. Efter kriget kommer villiga Hamasrekryter att stå på kö.
I motsats till Hamas har Israel inte nått särskilt många av sina mål. Över hundra ur gisslan är kvar i Hamas våld. Oklart hur många som lever.
Netanyahu deklarerade tidigt att det enda som räknas är en total seger över Hamas. Israel har kraftigt lyckats decimera gruppens förmåga men är långt från en total seger.
I går gav Israel nya evakueringsorder till befolkningen i Jabaliya i norra Gaza att evakuera eftersom Hamas var i färd med att omgruppera där. Efter ett år av krig är Hamas långtifrån utraderat.
Israel har efter den initiala sympatin som följde på terrordådet fått stora delar av världen mot sig.
Inget slut i sikte
Dödandet av Hizbollahledaren Hassan Nasrallah och Hamas politiske ledare Ismail Haniya kan ses som framgångar men har samtidigt gjort att nya fronter öppnats i kriget.
Det verkar som Netanyahu och hans högerextrema regering nu tror att de kan omskapa Mellanöstern genom att slå ut Irans proxygrupper för gott.
Omvärlden skulle behöva ingripa för att få stopp på det sanslösa dödandet. Men USA är förlamat av presidentvalet nästa månad. Biden vågar inte stoppa vapensändningarna till Israel.
Inget tyder på att de diplomatiska ansträngningarna att få ett slut på kriget lyckas i närtid.
Tiotusentals civila i regionen har dödats. Palestinierna är inte en tum närmare en egen stat. Israel står längre bort från fred och säkerhet än någon gång sedan den judiska statens bildande.
Istället står vi vid randen till ett storkrig i Mellanöstern där nästa steg i våldspiralen är Israels hämndattack mot Iran.
Hopplösheten breder ut sig bland såväl palestinier som Israeler.
Något slut på kriget finns inte i sikte.
