En politisk tragedi
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-29
DRUDE DAHLERUP om varför Danmark är mer främlingsfientligt än Sverige
Nyligen avled Mogens Glistrup, det danska Fremskridtspartiets färgstarke grundare, 82 år gammal. Hans högerpopulistiska parti stormade 1973 in i den danska riksdagen, folketinget, med 16 procent av rösterna på krav om avskaffande av inkomstskatten, kamp mot byråkratin (”pappersvändarna”) och nedläggning av försvaret. Istället skulle en telefonsvarare på ryska meddela ”vi ger oss”! Lägg märke till att främlingsfientlighet inte fanns på partiets program i början. Det kom först senare. För att slippa ”byfånarna” i Fremskridtspartiet bildade Pia Kjærsgaard 1995 Dansk Folkeparti (DF). Detta nya parti hade från allra första början en begränsning av invandringen på programmet. Men genom åren har partiets retorik blivit allt hårdare.
De danska socialdemokraterna angrep i början DF skarpt. ”Ni blir aldrig rumsrena” dundrade den dåvarande socialdemokratiske statsministern, Poul Nyrup Rasmussen från folketingets talarstol. Men Dansk Folkeparti blev rumsrent! I dag är partiet det tredje största partiet och ger som fast stödparti den borgerliga regeringen dess majoritet. DF:s makt över lagstiftningen och hela samhällsdebatten är enorm. Man kan också uttrycka det så, att både socialdemokraterna och de flesta borgerliga partierna i Danmark har blivit mindre rumsrena, för inte att säga ganska ”smutsiga”.
Den främlingsfientliga retorik och politik, som har kännetecknat Danmark de senaste åren, är inte förbehållen Dansk Folkeparti, utan delas numera av både regeringen och socialdemokraterna. På senare tid har även Socialistisk Folkeparti börjat flirta med invandringsfientlig retorik. Det är här tragedin ligger. Den moderna högerpopulismens motståndare är inte, som man kunde tro, vänstern. Nej, ett populistiskt parti ser sig som Folkets försvarare mot Eliten. Det blåses till kamp mot de intellektuella, 40-talisterna och ”den politiska korrektheten”. I Danmark är Dansk Folkepartis huvudmotståndare dagstidningen Politiken och det socialliberala mittenpartiet Det Radikale Venstre, en gång Folkpartiets närmaste nordiska systerparti. Under höjdpunkten på krisen kring Muhammedkarikatyrerna var det just Politiken som tydligt tog ställning mot den konservativa Jyllands-Posten.
Jag blev uppriktigt förvånad då jag hörde att det nationalistiska partiet i Australien precis som Dansk Folkeparti kallar sina motståndare för kaffelatte-drickare! Nationalister i alla länder, förenen Eder!
Dansk Folkeparti är emellertid inte de enda populisterna i dansk politik. Också statsminister Anders Fogh Rasmussen och hans liberala Venstre agerar paradoxalt nog som en slags protestparti. Statsministern manade efter sin valseger 2001 till uppror mot alla ”smakdomare” i kommittéer och styrelser (men utnämnde snart egna, borgerliga smakdomare, förstås) och mot flumpedagogiken i skolan. Det är inte konstigt att Jan Björklund under den senaste valvakan i Danmark 2007, när den borgerliga regeringen omvaldes för andra gången, sågs som gäst hos Anders Fogh Rasmussens Liberale Venstre.
Danmark har i relation till befolkningstalet färre invandrare än Sverige. Samtidigt är främlingsfientligheten långt mera utbredd. Hur ska man förklara detta? Båda länderna har historiskt haft rykte som toleranta. I båda länderna har integrationspolitiken delvis misslyckats. Också i Sverige finns främlingsfientlighet. Skillnaden beror, enligt min uppfattning på, att i Sverige har de andra politiska partierna – hittills – gemensamt stått emot och avvisat det främlingsfientliga trycket. När man som i Danmark har överskridit vad
jag skulle vilja kalla anständighetsgränsen för vad man får säga offentligt, finns uppenbarligen ingen gräns för nedrigheterna. Inte heller juridiskt: Medan Mogens Glistrup har dömts enligt rasismparagrafen i den danska brottsbalken, avvisade riksåklagaren 2006 min och 65 andra danskars anmälan mot åtta namngivna DF-politiker för bland annat följande nedlåtande yttringar om en hel folkgrupp. Politiker har ett särskilt yttrandefrihetsutrymme, menade statens åklagare.
”I koranen får muslimer veta att de gärna får ljuga och bedra, lura och svindla så mycket de vill – så länge det inte går ut över andra muslimer.”
Pia Kjærsgaard, ordförande i Dansk Folkeparti, 2002
”... att tiotusentals och åter tiotusentals människor, som till synes befinner sig civilisatoriskt, kulturellt och andligt i år 1005 – istället för 2005 – har sökt sig till ett land som för århundraden sedan la medeltiden bakom sig.”
Pia Kjærsgaard, 2005
”Där kristendomen härskar handlar det om kärlek till det man har kärt. Där islam härskar leder däremot den större självgodheten rent logiskt till ett allt förtärande hat och ett fruktansvärt behov att utrota andra människor.”
Sören Krarup, präst, medlem av Folketinget för Dansk Folkeparti sedan 2005
Det som började som kritik av invandringen från Mellanöstern och Afrika, har i dag blivit till generella angrepp på islam. Också i andra europeiska länder har man glidit från etniskt baserad främlingsfientlighet till allmänna angrepp på muslimer och islam, alltså från xenofobi till islamofobi, eller en kombination. DF är ivriga deltagare i Samuel Huntingtons”clash of civilizations”, och nyligen tog man ännu ett nästan ofattbart steg ner längs islamofobins svarta trappa. I protest mot Domstolsstyrelsens beslut att tillåta danska domare att bära huvudduk, publicerade DF helsidesannonser i dagstidningarna.
På en av bilderna ses en kvinnlig domare med domarklubban i hand, iklädd heltäckande niqab eller burka. ”Underkastelse”, stod det tvetydigt i texten och ”Giv oss Danmark tillbaka”. Kampanjen vållade massiva protester. Men trots protester även inom regeringen – integrationsministern själv talade plötsligt klarspråk om ”fanatiska antimuslimer” – beslöt regeringen att förbjuda alla religiösa symboler i en domares klädsel. Samtidig återinfördes den traditionella domarkappan.
Slöjan betyder kvinnoförtryck, står der i annonsernas text. Plötsligt vill nu partier som Dansk Folkeparti, Fremskridtspartiet i Norge och Jörg Haiders Frihetsparti i Österrike framstå som språkrör för jämställdhet – de, som hittills röstat mot det mesta av jämställdhetspolitiken.
Har de högerpopulistiska partierna plötsligt blivit feministiska? Nej! Om man studerar retoriken närmare ser man att argumentationen består av flera delar: Först beskrivs jämställdhet som något som ”vi” de infödda redan har – och just därför behövs inga ytterligare politiska åtgärder. Därnäst sägs att invandrarna, ”dom”, har en kultur och religion som är full av kvinnoförtryck. Som om det inte fanns kvinnoförtryck och kvinnodiskriminering bland de infödda! Varför fördömer inte feministerna kvinnoförtrycket inom islam, frågar de nationalistiskt populistiska partierna i Europa oss anklagande? Men DF:s och likasinnades islamofobi skapar inte färre radikala islamister i Europa, utan flera. Som feminist bör man däremot stödja och samarbeta med genuint feministiska grupper inom alla religioner. Detta är enligt min uppfattning det enda sättet att bryta polariseringen mellan etnocentrism och den totala kulturrelativismen.
Tro nu inte, att det inte finns motstånd i Danmark mot xenofobi och islamofobi. Det finns enstaka partier och tidningar, som benhårt håller fast vid humanistiska principer och de mänskliga )rättigheternas politik. Det finns präster, som predikar mot den restriktiva danska asylpolitiken från predikstolen. Utvisade asylsökande hjälps och göms precis som i Sverige. ”Mor- och farmödrar för asyl” heter en mycket aktiv grupp. Många danskar, inklusive jag, är förtvivlade över vad som sker i Danmark.
Är Dansk Folkeparti högerpopulister? Denna fråga är inte så enkel att besvara. I motsats till Glistrups parti placerar sig Dansk Folkeparti mer och mer i mitten. Glistrups angrepp på alla anställda i offentlig sektor är historia. Dansk Folkeparti framstår numera som välfärdstatens försvarare mot de nyliberala angreppen. DF kämpar för pensionärerna och hemassistenterna. Just denna profil är farlig för socialdemokraterna. För inte att förlora ännu fler väljare till Dansk Folkeparti har de danska socialdemokraterna förklarat att de inte tänker riva upp den restriktiva invandrings- och asylpolitiken i Danmark om eller när de åter kommer till makten. Om bara den danska socialdemokratin ville börja agera som verklig opposition!
Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet
