Bilden på Trump är redan konsthistoria
Han förstod vikten av att dröja sig kvar på scenen
Bilder och klipp på en presidentkandidat med blod i ansiktet blir lätt overkliga. Donald Trump är ingen vanlig person, som andra offer i andra delar av världen. Jag ser klippet flera gånger. Skotten, skriken, rädslan i publiken.
Jag ser en äldre, skakad man bli hjälpt på fötter av livvakterna i svart. Tungt beväpnade män som rör sig strategiskt runt podiet. På väg ner från scenen tar sig Trump samman och höjer näven i luften. Och där är AP-fotografen Evan Vucci, och tar ur extremt grodperspektiv en serie foton som kommer att bli ikoniska. I ögonblicket, i den perfekta vinkeln.
Blå himmel, den amerikanska flaggan, Trumps näve i luften högst upp i den triangel som skapats av flaggan och något rep. Hela gruppen människor, med Trump i mitten, bildar en triangel. En uppåtsträvande triangel, alltså. Det är inte bara Trumps näve som drar uppåt, även hans ansikte och blick.
Livvakterna runt Trump syns bara delvis, utom en som ser rakt in i kameran. Skyddad bakom mörka glasögon givetvis, vilket gör honom både hotfull och trygg.
Den skakade mannen från klippet är helt försvunnen. I fotot är han stark, kämpande, fortfarande med blod i ansiktet.
”Han är en person som förstår bildens makt” säger Andreas Utterström i radions Godmorgon Världen. Jo, absolut. Det förklarar Trumps vilja att utnyttja ögonblicket och inte bara lämna scenen. Och mycket riktigt är det många kameror som riktas mot scenen i ögonblicket.
Men fotot är Evan Vuccis. Kompositionen skapar han genom att vara på exakt rätt plats, med exakt rätt idé. Flaggan i skyn, den uppåtsträvande rörelsen. Ett foto som uttrycker just det som det politiska kommentariatet säger – nu vinner Trump valet, nu har Demokraterna ingen chans – vilket är vad ikoniska bilder gör. De bekräftar och förstärker.
Konsthistorien är full av triangelformade kompositioner, de uttrycker stabilitet. I den kristna världen går associationerna kanske till den heliga familjen, Maria med jesusbarnet. Trygghet och helighet.
Som professor Christian Christensen kommenterar på X så är detta foto, redan firat av republikaner, skapat av en bildjournalist. Vilket är en yrkesgrupp som den politiska högern oavbrutet stämplar som statens fiender. Det beror kanske på hur cynisk man är, men jag tvivlar på att respekt för den oberoende journalistiken plötsligt skulle födas. Att använda journalistiken för egna syften är en sak, att på riktigt respektera den är en annan. Allt blir bara propaganda.
