De ansvariga för krisen fortsätter leda partiet
Kamala Harris börjar i underläge, men valet är spännande igen
Så hände det till slut: Biden hoppade av sin omvalskampanj. Under söndagskvällen publicerade presidenten ett öppet brev på X där han meddelade att han avbryter sin presidentkampanj men sitter kvar som president fram till efter valet.
Processen som inleddes med nederlaget i den första debatten mellan Biden och Donald Trump, gick in i ett nytt skede i torsdags förra veckan i och med att presidenten testade positivt för covid-19 igen. Precis som förra gången, 2022, la Vita huset emfas på att Biden mådde relativt bra och hade milda symptom. “I feel fine”, sa Biden till och gjorde tummen upp till pressen. Den här gången var det ingen som trodde honom.
När Biden nu äntligen meddelar att han hoppar av presidentkampanjen är det med kniven mot strupen och byxorna runt knäna
Plötsligt var det inte längre obskyra demokratiska parlamentariker som ifrågasatte Bidens kandidatur. Under dagen efter pressreleasen kom uppgifter om att representanthusets tidigare talman Nancy Pelosi, senatens majoritetsledare Chuck Schumer och Hakeem Jeffries, som är minoritetsledare i representanthuset – det demokratiska partiets absoluta toppskikt – inte längre litade på Bidens förmåga att genomföra ytterligare en valkampanj.
Under helgen började de stora amerikanska mediehusen rapportera runt Bidens eventuella avgång i realtid. Att han var död som kandidat stod klart för de allra flesta, men Biden klamrade sig fast med näbbar och klor.
Tiden för att avgå strategiskt och bereda plats för en ny kandidat var för kanske ett år sedan. Tiden för honom att avgå med någon sorts värdighet var för åtminstone ett par veckor sedan, efter den debatt där han gav ett förvirrat och sömnigt intryck och började förlora stöd internt. När Biden nu äntligen meddelar att han hoppar av presidentkampanjen är det med kniven mot strupen och byxorna runt knäna. Sedan Nancy Pelosi med allierade vänt sig mot Bidens kandidatur har han framhärdat att han fortfarande är rätt man att utmana Donald Trump i valet av landets främsta ämbete.
I ett sista desperat försök att övertyga väljarna om sin kampvilja släppte Bidens stab förra veckan ett valprogram som var radikalt nog att vara skrivet av Bernie Sanders
Bidens brister har varit kända länge. Redan under förra valkampanjen ifrågasattes hans skärpa, och hans presidentskap har kantats av felsägningar, sjukdomar och kognitiva svårigheter. De tunga namnen i partiet har hela tiden slutit upp bakom honom, försvarat hans duglighet och politiska förmåga och bett väljarna att inte tro sina ögon när Biden glömt namn, blandat ihop länder och ramlat offentligt.
Att råttorna lämnade skeppet i torsdags har mindre att göra med en covid-diagnos än att det blivit omöjligt att dölja att Bidens ålder har tagit ut sin rätt. Att gå in i en valkampanj med en kandidat som inte verkar klara av offentliga framträdanden, än mindre leda landet i fyra år till, hade varit politiskt självmord för fler än Biden.
I ett sista desperat försök att övertyga väljarna om sin kampvilja släppte Bidens stab förra veckan ett valprogram som var radikalt nog att vara skrivet av Bernie Sanders. Problemet är att USA redan har levt genom fyra år med Biden, och under den tiden tycks han inte ha lagt två fingrar i kors för att genomföra dylika reformer. Ingen tror längre på att han skulle införa ett allmänt tak för hyreshöjningar eller lyckas förbjuda automatkarbiner.
Inte heller är det troligt att han plötsligt skulle resa sig mot den politiserade högsta domstol som de facto leder landet i konservativ riktning. Dock kunde man med största säkerhet förutspå att han skulle att fortsätta att godkänna både pengar och vapen till Israels folkmord i Gaza.
Självklart kommer en andra Trump-administration bli en katastrof, speciellt för minoriteter och unga
Den amerikanska vänstern har bönat och bett om en annan kandidat i det kommande valet i över ett halvår. Kriget i Gaza har gjort Biden till ”Genocide Joe” med stora väljargrupper. Inte minst i Michigan, en delstat med många arab-amerikaner som ofta är direkt avgörande i nationella val. Redan i februari släpptes en undersökning som visade att 64 procent av alla tillfrågade ansåg att Bidens mentala hälsa var otillräcklig för att leda landet. Samtidigt har de namnen som förra veckan vände honom ryggen, hela tiden hävdat att Biden är den starkaste kandidaten, och gjort noll och intet för att bygga upp ett seriöst alternativ.
Istället ges intrycket av att ledarskiktet i det Demokratiska partiet vaknade i ett ryck efter den första debatten mellan Biden och Trump.
Oavsett hur det går i höst är den amerikanska demokratin skadeskjuten. I åtminstone tre val har Demokraterna högljutt hävdat att just detta val är det viktigaste någonsin. Samtidigt har de agerat som att det är viktigare att skydda den inre kretsens privilegier och makt över partiet än att både vinna val och se till det amerikanska folkets bästa.
Det är tveksamt om Biden överhuvudtaget hade blivit Demokraterna kandidat i det förra valet, om inte alla andra kandidater hade hoppat av och betygat sitt stöd för honom i vad som såg ut som ett koordinerat försök att stoppa Bernie Sanders från att knipa platsen. Bakom Sanders fanns en folklig rörelse, bakom Biden partieliten. De som nu förkastar Biden, och som till slut fått honom att avgå, är direkt ansvariga för den situationen som vi sitter i, och det är de som fortsätter att leda partiet.
Mycket talar emot henne, men det som talar för är att hon inte har varit president tidigare
Republikanerna är oerhört farliga för landet just nu. Project 2025, författat av konservativa tankesmedjor, syftar till att fullständigt bryta sönder alla trygghetssystem, minoritetsrättigheter, möjligheter till utbildning och så vidare. Fruktansvärda visioner som Republikanerna tidigare hellre viskat än skrikit om.
Lanseringen av JD Vance som Trumps vicepresident pekar mot den fascistoida techmiljardären Peter Thiel och hans anhang, en grupp med minst lika dunkla syften. Självklart kommer en andra Trump-administration bli en katastrof, speciellt för minoriteter och unga. Samtidigt är det precis de väljargrupperna som vänt Biden ryggen och känner sig svikna av en president som verkar ha lagt sig platt inför den konservativa högsta domstolen. Det håller helt enkelt inte.
Det förbannade tvåpartisystem som hindrar USA från att bli en fullständig demokrati måste någon gång gå under, men i väntan på det behöver vi ett motstånd med stridslystnad och visioner inom Demokraterna. För att det ska ske behöver även namn som Nancy Pelosi, Chuck Schumer och Hakeem Jeffries avpolletteras.
Men detta ligger i framtiden. Nu handlar allt om Kamala Harris, den förmodade presidentkandidaten för det demokratiska partiet. Det blir ingen lätt resa för Harris, som i förra primärvalet ofta fick media med sig men sällan väljarna. Harris är en av San Franciscos före detta borgmästare Willie Browns protegéer, ett anhang som i staden kallas “city family” och som av många anses vara en politisk kartell. Som attorney general i Kalifornien kriminaliserade hon skolk och gjorde föräldrarna ansvariga. Lagen ledde till att mödrar till kroniskt sjuka barn arresterades och den slog särskilt hårt mot svarta familjer. I förra valröreslen fick hon smeknamnet “Kamala the cop”.
Som vicepresident har hon varit relativt osynlig, och hon kritiseras ofta för att ge ett svamligt och lite oseriöst intryck. I memes jämförs hon med Julia Louis-Dreyfus karaktär Selina Meyer från tv-serien ”Veep”. Mycket talar emot henne, men det som talar för är att hon inte har varit president tidigare. Med sina 59 år är hon ung jämfört med Trump och Biden, hon har inte folkmordet i Gaza i bagaget och hon har tidigare ifrågasatt USA:s högsta domstol, som många demokrater anser har blivit radikaliserad åt höger och de facto har makten i landet. Vi vet inte vad vi får med Kamala Harris, men vi vet vad vi inte får. Det kan spela till hennes fördel.
Plötsligt finns det en chans att det blir någon annan än de två före detta presidenterna, en (i sammanhanget) ung kvinna som kanske inte alltid har briljerat i sina framträdanden men som anses intelligent, kompetent och någorlunda karismatisk. Trumpkampanjen kan inte längre luta sig mot skämt om “Sleepy Joe” och i debatter kommer han nu att möta ett helt annat sorts motstånd. Kamala Harris startar sin kampanj som underdog, men valet blev plötsligt spännande igen.
