Politikens konjunkturer är pinsamt förutsägbara

helskärm

Politikens konjunkturer är pinsamt förutsägbara. För en vecka sedan var Kamala Harris osynlig och ringaktad men nu ropar alla WOW! Kolla vilken makalös gestalt som kliver fram ur kulisserna, fram med kokosnötterna!

Kamala Harris är både svart och kvinna, gott så, men vad står hon för, vem är hon? Ingen verkar ha en aning, men heller inte riktigt bry sig, som spelar det ingen roll.

Ett klipp i Aktuellts sändning i söndags ger mig ingen ro. Det framgår inte vilket från år det är, men Kamala Harris kandiderar till president och sitter på scen med nåt skjutjärn som vill prata om immigrationen. Han konstaterar att Harris aldrig har besökt muren och den mexikanska gränsen.

– Jag har aldrig varit i Europa heller! svarar Harris och slår ut med händerna, som vore det svar på tal.

Vad säger detta om Kamala Harris? Hon vill få förtroendet att lösa en av USA:s svåraste frågor men hon ville inte ta sig ner till platsen som allt handlar om.

Och vad säger det om en människa som önskade leda världens mäktigaste land, att hon aldrig hade varit i Europa?

De flesta amerikaner har varken pengar eller semesterdagar för ett besök vid Fontana di Trevi. Dessutom är USA stort och underbart och man har släkt överallt, så det är inte konstigt om landet vimlar av hemmakatter.

Det här kan kanske förklara deras urusla geografikunskaper; jänkarna tillhör bottenskrapet i alla mätningar. På 1980-talet kunde de flesta inte peka ut Sovjetunionen på kartan. 2002, när George W. Bush beordrade anfallet mot Irak, visste 13 procent av befolkningen var landet låg.

När Bush valdes till president år 2000, hade han aldrig varit utomlands.

Kamala Harris sorterar inte in bland genomsnittsamerikanerna, när hon kandiderade till president tillhörde hon etablissemanget. Hon hade haft alla möjligheter att kvista över Atlanten, det kan bara vara brist på nyfikenhet som hindrade henne. Nonchalans. En släng av den typiskt amerikanska självtillräckligheten och ack så trista provinsialismen.

Jag kanske är orättvis som drar så stora växlar på det här. När Trump valdes hade han visserligen fyra golfanläggningar på Irland och ett par östeuropeiska fruar i sitt cv, men ingen kan påstå att han visade nån ödmjukhet inför omvärlden.

Som vice president har Kamala Harris rest mer än de flesta i världen, även om en resa till ett presidentpalats aldrig leder vidare till ett förutsättningsfritt strosande där man ser vad platsen har att ge.

Och vad hon vill göra med där muren mot Mexiko som Bill Clinton en gång började bygga återstår att se. Det skulle förvåna om hennes idéer är radikalt annorlunda Trumps.