Netanyahu följer i Putins fotspår
Tänker Benjamin Netanyahu införliva den ockuperade Västbanken med Israel?
En karta han använde på en presskonferens tyder på det.
I mer än ett avseende har Carl Bildt en poäng när han jämför Netanyahu med Putin.
Båda försöker stjäla territorium. Båda är misstänkta för krigsbrott.
När Israels premiärminister häromdagen skulle motivera varför han inte är beredd att lämna den så kallade Philadelphi-korridoren, gränsen mellan Gaza och Egypten, pekade han ut området på en karta på en upplyst bildskärm.
Jerusalem fanns utmärkt på kartan men inte den av Israel ockuperade Västbanken. Det såg ut som att hela området tillhörde Israel.
Något som fick den förre utrikesministern Carl Bildt att i ett inlägg på X jämföra Netanyahus respekt för internationell lag med Rysslands Vladimir Putin.
Putin annekterade halvön Krim som tillhör Ukraina redan 2014. Åtta år senare inledde han den fullskaliga invasionen av Ukraina vars gränser Ryssland erkänt i flera avtal.
143 länder i FN röstade för att fördöma invasionen.
Det är inte mycket världen kan enas om i dessa dagar men så gott som alla är överens om att det enda sättet att få slut på turbulensen i Mellanöstern är att palestinierna får sin egen stat bestående av Västbanken och Gaza. 145 av FN:s 193 länder har redan erkänt Palestina som stat. Sverige är ett av få länder i västvärlden som gjort det. Men både EU och USA vill se en palestinsk stat.
Evig ockupation
Något man gång på gång under det pågående Gazakriget krävt att Israel ska gå med på.
Istället har Netanyahus regering fattat beslut om att utesluta en tvåstatslösning.
Detta utan att presentera någon alternativ lösning på konflikten.
I praktiken förespråkar Netanyahu en evig ockupation av Västbanken och ett införlivande med Israel. Även om han inte säger det rakt ut.
Den inställningen har stärkts under Gazakriget.
Israeliska bosättare, med understöd av israeliska soldater, upprättar ständigt nya bosättningar djupt inne på Västbanken. Samtidigt som man tvingar bort palestinska familjer från mark där de levt i århundraden.
Målet är att bosättningarna ska bli så många och så omfattande att det i praktiken omöjliggör bildandet av en palestinsk stat.
Något som står i strid med internationell rätt och ett antal resolutioner som genom åren tagits av FN:s säkerhetsråd. Så sent som i somras kom Internationella domstolen i Haag (ICJ) med ett utslag där man dömer ut den israeliska ockupationen (sedan 1967) och bosättningarna som illegala.
Återockupera Gaza
Även de flesta tidigare israeliska premiärministrar har sett ockupationen som ett tillfälligt nödvändigt ont i väntan på en fredlig lösning. Högerledaren Ariel Sharon gick så långt att han helt lämnade Gaza. Nu vill bosättarrörelsen återockupera landremsan där två miljoner palestinier lever.
Netanyahu går att jämföra med Putin även på andra sätt. Båda har åtal hängande över sig för krigsbrott vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC.
Den ryska armén har ända från starten riktat in många av sina attacker på civila mål som sjukhus, skolor och bostadshus.
Netanyahu har låtit sin armé göra samma sak. Bostadshus har attackerats med motiveringen att någon Hamas-befälhavare befinner sig där. Att 50 oskyldiga civila dör ses som en oönskad men acceptabel bieffekt.
Skolor och sjukhus har attackerats med påståendet att Hamas gömmer sig där eller använder dem för att attackera israeliska soldater.
Men framförallt har ICC:s chefsåklagare Karim Khan åtalat Netanyahu och hans överbefälhavare Yoav Gallant för att orsaka massvält i Gaza.
Stoppar hjälp
Israel har stoppat hjälp från att komma in trots att lastbilarna stått i kilometerlånga köer på den egyptiska sidan av gränsen mot Gaza. Man har saboterat färskvattenproduktionen i Gaza. Man har hindrat mediciner och sjukvårdsutrustning att nå sjukhusen.
Inte allt givetvis men tillräckligt för att skapa en svår humanitär kris.
En viktig skillnad är naturligtvis att det var Putin som attackerade en fredlig granne medan det var Hamas som riktade en extrem, urskillningslös terrorattack mot Israel.
Putins krig går överhuvudtaget inte att försvara medan Israel har en rätt att försvara sig. Men man måste hålla sig inom krigets lagar.
En annan viktig skillnad är att Netanyahu är en demokratiskt vald ledare. Världen förväntar sig mer av honom än av en diktator som Putin.
Man förväntar sig att han ska lyssna både på omvärldens krav och den egna befolkningens. Båda kräver ett slut på kriget i Gaza och att Israel går med på en vapenvila så att den kvarvarande israeliska gisslan kan släppas.
För en gångs skull bad Netanyahu om ursäkt när sex ur gisslan nyligen sköts ihjäl av Hamas.
Men han fortsätter att ställa krav för en vapenvila som till och med hans egen armé anser onödiga och som blockerar en uppgörelse. Som att behålla kontrollen över Philadelphi-korridoren.
Många misstänker att han gör det i första hand för att skydda sig själv.
Netanyahus dagar som premiärminister är sannolikt räknade när kriget tar slut. Han har tre korruptionsrättegångar som väntar på honom.
Kriget fortsätter för att Netanyahu, kanske också Hamas, vill att det ska göra det.