Fattig-Sverige är tillbaka
Det är oanständigt
Vi trodde det inte. Men fattig-Sverige är tillbaka.
Allt fler söker hjälp för att få mat.
Det är oanständigt.
För över hundra år sedan utvandrade människor från Sverige för att de var fattiga. De såg inga möjligheter att förändra det i hemlandet. De tog båten till USA, drömmarnas land.
Nu är fattig-Sverige tillbaka. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste har ökat i flera decennier, en trend som ingen regering lyckats hejda under mer än något enstaka år.
Oxfam, en global organisation som jobbar mot fattigdom och orättvisor, slår i en ny rapport fast att de fem rikaste personerna i Sverige äger mer än 60 procent av hela befolkningen tillsammans.
Störst är behovet av ekonomiskt bistånd i Malmö, Filipstad och Hällefors. Där klarar sig inte mellan 12,5 och 14,4 procent av hushållen utan ekonomisk hjälp utifrån.
Man kan tycka vad man vill om ökade klyftor. Däremot utgår jag från att alla anser att det är fel att alltfler inte har råd med mat. De behöver hjälp för att inte gå hungriga. I Sverige, ett av världens rikaste länder, 2024.
För fyra år sedan delade Svenska kyrkan i Örnsköldsvik ut 40 matkassar i veckan till dem som inte hade pengar att köpa sin egen mat. Nu är de uppe i 150. I en ganska liten stad där de sociala nätverken ofta är mer robusta än i storstan.
Sveriges Stadsmissioner genomför regelbundet olika mätningar för att skaffa sig en uppfattning om hur fattigdomen i Sverige utvecklas. Kortfattat kan man säga att ökningen av dem som söker hjälp i allt högre grad består av människor eller familjer som varit långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd från samhället. Värdet av det har urholkats.
Nästan två tredjedelar, 64 procent, av de hjälpbehövande hos stadsmissionerna befinner sig i den kategorin och vill bland annat ha hjälp att få något att äta. Genom matkassar, subventionerande måltider eller matcheckar.
Situationen för barnfamiljer med små marginaler är särskilt bekymmersam enligt hjälporganisationerna. Förra året vräktes över 600 barnfamiljer av Kronofogden och det var den högsta siffran sedan finanskrisen för mer än 15 år sedan.
Enligt Sifoundersökningar som Röda korset beställt oroar sig fyra av tio av de ”vanliga” barnfamiljerna för sin ekonomiska situation.
I lägre inkomster anger en femtedel av de ensamstående föräldrarna att familjen inte ätit sig mätta den senaste tiden. De har också haft svårt att köpa adekvata kläder till barnen.
Sifferströmmen är oändlig. Men den pekar i samma riktning. Medan börsen slår nya rekord ökar fattigdomen i den andra änden av den ekonomiska skalan. Och ingen gör något.
Tre viktiga orsaker till att människor blir fattiga är höjda priser, urgröpt värde på samhällets ekonomiska stöd och långa väntetider till ersättningar som försörjningsstöd, a-kassa och sjukersättning (förtidspension). Det omfattar alltså grupper vars position är bräcklig redan från start och det behövs väldigt lite för att definitivt putta dem över kanten.
Fattig-Sverige är tillbaka. Och det är inte samhället som skyndar fram för att hjälpa. Det gör frivilligorganisationerna.
Det är inte bara uppseendeväckande. Utan också upprörande.
Skandalöst är det att det inte verkar finnas någon som har en samlad bild över hur det nya fattig-Sverige ser ut. För att kunna åtgärda ett problem kan man inte gissa. Då krävs att man vet. Annars står man sig slätt.
Frivilligorganisationerna gör sina undersökningar och de gör så gott de kan. Men vad som borde genomföras är en grundlig statlig utredning som kartlägger läget. Och på basis av det föreslår åtgärder.
Riksdagens partier har svårt at ena sig om någonting överhuvud taget. Ett skäl är att de inte ser samma sak när de blickar ut över landet. Den nya fattigdomen är säkert inget undantag. Även ur den aspekten vore en grundlig kartläggning som alla tror på önskvärd.
Men fattiga människor är ingen röststark grupp. De utnyttjar sin rösträtt i lägre grad än andra.
Partierna har alltså lite att vinna på att engagera sig mot det nya fattig-Sverige. Det kommer inte locka nya väljare.
Vinsten ligger på ett annat plan. Den stavas anständighet.
TRE SPANINGAR
På fredag genomförs två skattesänkningar som Sverigedemokraterna vurmat för. Skatten på plastpåsar avskaffas. Och skatten på snus sänks med 20 procent. Gör detta Sverige till ett litet bättre land att leva i? Jag ställer mig frågande. Det kan till och med vara tvärtom. Men SD är nöjt.
Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) nya Skolrapport hade hälften av landets niondeklassare, 51,3 procent, deltagit i brottslighet under de senaste tolv månaderna. Flickor i lika hög grad som pojkar. Brotten var stöld, våld, skadegörelse och narkotikabrott. En ruggig siffra, enligt mig.
SVT:s Anders Holmberg driver på sociala medier med Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar för att de inte låtit sig intervjuas i hans ”30 minuter”. Men det är ingen mänsklig skyldighet. Dock ska partiledare ställa upp i ansvarsutkrävande intervjuer - även i SVT. Men de har fler program.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.