Nämndemännen hade för en gångs skull rätt
”Nämndemannadom” brukar betyda skandal.
Fängelsestraffet för två slavdrivare som hänsynslöst utnyttjade utländska bärplockare är ett exempel på motsatsen.
En unik dom meddelades av Hovrätten för övre Norrland i torsdags.
För första gången har ett myndighetssamarbete lett fram till att två personer dömts för grov människoexploatering.
Två år och sex månaders fängelse blev straffet för mannen och kvinnan för en härva som nystades upp av socialtjänstens enhet mot prostitution och människohandel tillsammans med åklagare, NOA, gränspolisen och Arbetsmiljöverket.
Ett pilotprojekt som visade sig fungera och som kan tjäna som förebild för insatser även i andra branscher.
Den luktar illa, den här soppan. Mycket illa.
Bärplockare från Thailand lockades förra sommaren till Sverige med löfte om avtalsenlig lön, kollektivavtal och villkor de inte varit i närhet av i hemlandet.
Men betalning uteblev, arbetsdagarna var långa, lediga helger var det inte tal om, boendet var trångt och maten inte tillräcklig.
I förhör berättade flera av bärplockarna att de varit utmattade och rädda och mättat sig med slaktavfall som jägare lämnat i skogen.
– Det har hänt att vi ätit inälvorna, som en av dem uttryckte det.
– Brukar du äta den typen av mat? undrade förhörsledaren.
– Nej.
– Hur kommer det sig att du gjorde det nu?
– För att överleva.
Åklagare Petra Götell gick till domstol och krävde att paret som flugit hit arbetskraften skulle dömas för människohandel alternativt för exploatering.
Lycksele tingsrätt köpte inte förstahandsyrkandet, men ansåg grov människoexploatering vara bevisat.
Juristdomaren ville dock fria de åtalade. I en mycket kortfattat skiljaktig mening skriver rådman Henrik Aspegren att han inte finner det bevisat att ”det funnits någon ursprunglig brottsplan”.
Men de tre nämndemännen körde över juristen.
Så sker då och då. Inte minst när det handlar om bisarra domar som får redaktörer att gå i taket, sociala medier att tappa besinningen och professorer i juridik att åldras i förtid.
Den ena dagen är det centerpartister som friar en man som misshandlade en kvinna för att han kom från en bättre familj än henne.
Den andra är det några sverigedemokrater som fnyser åt den lagkloke domaren i ett migrationsmål och vill slänga ut en asylsökande från Sverige.
Och bara härom dagen lyckades ett par hobbydomare fria en klimataktivist som blockerat en väg med motiveringen att det råder nödläge.
Kontroverserna kring nämndemannadomar kände parets advokat givetvis till och utnyttjade.
Mikael Stenman larmade och gjorde sig till i pressen, han påstod att amatördomarna färgats av den lokala vreden mot den skrupelfria arbetsgivaren och överklagade och krävde fräsande att nästa instans skulle utse nämndemän från annan ort.
Men hovrätten, där juristdomarna är i majoritet, höll med tingsrättens majoritet om såväl vilket brott de åtalade skulle fällas för som straffets längd.
Den enda skillnaden var näringsförbudet, som sänktes från sju till fem år.
Låt oss nu inte dra för stora växlar av den här domen.
Nämndemannainstitutet i sin nuvarande form är och förblir ett elände. Inte minst ordningen att det är politiska partier som utser dessa domare är olycklig.
Centralt i en demokrati värd namnet är att den politiska och den dömande makten hålls isär. Kina, Ryssland och Iran är icke förebilder.
Med det sagt säger domen mot slavdrivarna oss någonting.
Den är om inte annat en nyttig påminnelse om att jurister inte nödvändigtvis är bättre på att värdera bevis än amatörer.