Sommaren ingen saknade Jimmie Åkesson
Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg är starten på SD-ledarens jobbhöst.
Som vanligt har ingen sett röken av Åkesson under den långa sommaren.
Men till skillnad från tidigare år är det ingen som bryr sig om att han inte synts till på två månader.
Sverigedemokraterna hade ingen bra vår. Segeryran efter riksdagsvalet för två år sedan och den efterföljande smekmånaden hade hållit i sig länge, men strax före sommaren tog det slut. Det katastrofala EU-valresultatet satte också siffror på det som låg i färdens riktning – SD var inte längre vinnare.
Alla andra partier vet hur det känns att förlora; förlora ett val, tappa i opinionen, skakas i grundvalarna av inre konflikter eller bli sviken av tidigare allierade, men för SD är det här början på nåt nytt. Nu måste partiet plötsligt ompröva och utvärdera sin politik och sina strategier.
En av hösten mer intressanta politiska frågor är hur partiet kommer att ta sig an detta.
Tidigare när partiet befunnit sig i en svacka har de löst det på två sätt – har det varit en svacka i opinionen har de skickat ut Åkesson på turné landet runt, har det istället handlat om att partiet fått för lite utrymme i debatten har de hävt ur sig något radikalt som skapat debatt. Ett par exempel är förra höstens utspel om att riva moskéer där det bedrivs antidemokratisk verksamhet och ett annat är vårens debatt om folkutbyte. Ofta slutar det med att partiet och Åkesson backar något från sitt ursprungliga uttalande, men inte förrän SD dominerat den politiska debatten i ett par dagar. De femton minuterna i rampljuset som är svårfångade för de andra partierna har alltid varit lätta för SD att få till.
En annan ny utmaning och det handlar om att skaka av sig bilden som en förlorare.
Ett dåligt valresultat går kanske att komma runt, allvarligare är att partiet gjorde en uppenbar felbedömning av vad som skulle engagera deras väljare.
I EU-valet blev SD-väljarna inte mer benägna att rösta för att partiet och partiets anonyma konton på sociala medier, granskats av TV4:s Kalla Fakta. Deras väljare gick inte heller igång på det hårda budskapet att SD:s Europa bygger murar. Inte heller den konspiratoriska debatten om ett stundande folkutbyte fick upp deras väljare från soffan.
Nu måste SD upp ur det här hålet och inför hösten står de inför två val. Antingen radikaliseras partiet ytterligare, till sina Tidökamraters stora skräck, eller så uppfyller de Moderaternas dröm om att bli ett slipat, borgerligt parti som inte avskräcker M-väljare och kvinnor.
Här är Jimmie Åkesson är nyckeln. Det kommer bli som han bestämmer att det ska bli. Det är så det funkar i SD, och det är det som är det största och mest fundamentala skillnaden mellan dem och de andra partierna. Men det öppnar också för möjligheter att påverkar utifrån.
Om två veckor gifter sig Åkesson bara ett stenkast från där han idag håller sitt sommartal. Det ser ut som att Ebba Busch kommer bli den enda partiledaren från Tidösamarbetet som kommer på bröllopet. Kristersson och Pehrson har två veckor på sig att tänka ut varsin riktigt bra bröllopspresent. Vill de andra partierna vara med och knuffa SD åt nåt håll är den bästa tiden nu.
Det var längesedan det politiska landskapet brydde sig lika lite om SD och Åkesson som nu. SD behöver också de andra partierna för att få makt och inflytande, som de behöver SD. Men det verkar inte riktigt ha sjunkigt in hos Moderaterna än.