Budskapet om polistäthet är ett opium för folket
Fler poliser! Studielånen ska avskrivas för den som har gått Polishögskolan!
Gårdagens budgetutspel låter vettiga, men en närmare granskning visar att de är långt ifrån oproblematiska.
Tidöpartierna kallade i går till presskonferens för att släppa en del godbitar om rättsväsendet ur den kommande budgeten.
Då detta är regeringsunderlagets viktigaste politikområde fanns det ingen anledning att förvånas över att självaste Åkesson representerade Sverigedemokraterna vid showen.
Partiledaren visade sig ha ett och annat intressant att berätta. Som exempelvis att ett finansiellt underrättelsecentrum ska inrättas, där brottsbekämpande myndigheter ska samarbeta med bankerna.
Det låter som en utmärkt idé. De kriminella gängens primära drivkraft är pengar. Kom åt stålarna och du kommer åt gängen.
Åkesson hade dock givetvis mer än så på hjärtat.
Han idisslade bland annat en av regeringens mest vanliga talepunkter, att polistätheten ska motsvara genomsnittet i EU.
Ett enkelt budskap som vid en första anblick låter närmast självklar. Naturligtvis ska inte Sverige vara sämre än resten av Europa!
Nu håller jag i och för sig med om att fler poliser behövs, men det eviga jämförandet med EU, den förra regeringen var inte ett dugg bättre på den punkten, är olyckligt.
Sverige ligger förvisso långt ner över listan på antalet poliser. Men där trängs vi med övriga nordiska länder.
I topp ligger Cypern. Över 500 poliser per 100 000 invånare, den svenska siffran är drygt 200.
Men Cypern räknar alla möjliga yrkeskårer som poliser. Vakter på flygplatser, enheter inom immigrationsmyndigheten, avdelningar som ansvarar för säkerheten på ambassader...
Så där ser det ut här och där i Europa. Italien har ett antal poliskårer. Det landets motsvarighet till våra arrestvakter är poliser, för att ta ett exempel.
I flera länder i södra och östra Europa beror polistätheten på att strukturer från epoker som diktaturer lever kvar.
Det är för övrigt inte självklart att fler poliser leder till bättre brottsuppklarning. För 25 år sedan tröttnade den brittiska regeringen på sin hopplöst omoderna kår och började skära ner.
Högljudda protester, gråt och tandagnissel, men på andra sidan stålbadet och 20 procent färre ”bobbies” var polismyndigheten effektivare och bättre.
Målet om EU-snitt må låta som ljuvast tänkbara musik i många väljares öron, men är i själva verket så dumt att jag får tinnitus.
Förbättrad operativ förmåga ligger snarare i att vässa arbetet.
Polisen i Stockholm har ökat antalet uppklarade gangstermord från runt 20 procent till cirka 70 utan att kåren vuxit mer än marginellt.
Åkesson lovade även att eleverna på Polishögskolorna ska få sina studiemedel återbetalda.
Visst, yrkets attraktivitet behöver stärkas. Räck upp handen, den som inte håller med.
Men denna reform kommer innebära att klyftorna ökar ännu mer mellan å ena sidan poliser och å andra sidan de civilanställda utredare som utgör en väsentlig del av myndighetens personalstyrka.
Brottsutredare, analytiker, forensiker, nästan 15 000 av myndighetens drygt 38 000 medarbetare är inte poliser.
Många av dem är högt utbildade, examen från universitet är inte ovanligt, deras kompetens är ovärderlig, men de senaste årens lönesatsningar har inte kommit dem till godo i större utsträckning.
De har inte behövt paraply för att skydda sig mot samtidens pengaregn över myndigheten.
De civilanställdas kompetens är inte sällan avgörande i de komplexa utredningar som gängens kriminalitet ofta leder till.
Många av dem har de senaste åren lämnat myndigheten, missnöjda med halvtaskiga villkor. ”Båten läcker”, som facket uttrycker det.
Återbetalda studielån endast för polisaspiranter lär inte minska deras missnöje.
Tidöpartierna kunde ha använt detta reformutrymme på ett klokare sätt.