Aftonbladet

Dagens namn: Roland

Svensk black metal är bland det finaste vi har

Uppdaterad 12.15 | Publicerad 06.15

Förra helgen hyllades det svenska black metal-bandet Bathory på festivalen Beyond the Gates i Bergen. Medverkande gjorde bland andra ex-basisten Frederick Melander (längst ned till vänster) och Watains Erik Danielsson (längst upp).

KRÖNIKA Utanför metalvärlden är Bathory ett okänt namn.

Få vet att det svenska bandet, under ledning av Thomas ”Quorthon” Forsberg, lade grunden till inte bara en utan två subgenrer: black metal och viking metal.

Förra helgen hyllades musiken av en nation som tar skandinavisk metal på fullaste allvar.


Jag sitter bänkad i Grieghallen i den norska kuststaden Bergen, som varje sommar förvandlas till ett berusande black metal-mecka dit besökare från hela världen vallfärdar. Anledningen stavas Beyond the Gates, en festival som i dagarna fyra firar det stygga musikvidunder som är black metal.

På scenen som i vanliga fall huserar Bergen Filharmoniske Orkester står en bredbent Kristian ”Gaahl” Espedal (ex-Gorgoroth med flera) och spänner sin mordiska blick i publiken.

Den norske sångaren är här tillsammans med musiker från bland andra Enslaved, Emperor, Watain, Djevel och Satyricon för att hylla Bathory och svensken bakom det banbrytande black metal-bandet: Thomas ”Quorthon” Forsberg.

Quorthon tog sitt sista andetag för 20 år sedan men hans musikaliska arv lever i allra högsta grad vidare. I Grieghallen lyfts hans råa låtar till svindlande höga höjder.

Redan i inledande ”A fine day to die”, där Gaahl avfyrar skrik som frambesvärjer Hin Håle himself, blir det uppenbart att smattrande dubbelkaggar, tuggande tremoloriff och allehanda ond bråd död hör hemma i kulturens finrum.

Med en brinnande intensiv version av ”Enter the eternal fire” kastas publiken in i en drakes brinnande käftar. Erik Danielsson är bränslet på elden. Uppbackad av bland annat Ivar Bjørnsons (Enslaved) sylvassa gitarrton skär den svenske sångarens röst som rakblad längs ryggraden. Jag har nog aldrig känt mig mer levande.

Även ”Raise the dead”, under ledning av Sigurd ”Satyr” Wongraven, är en adrenalininjektion rakt in i blodomloppet som sannolikt väcker liv i Edvard Griegs skelett som ligger begravet en mil bort.

Avslutande ”Blood fire death” är törnekronan på det vackra verket. Titelspåret från skivan som sparkade in dörren för extrem metal av det episka slaget är en slående påminnelse om Quorthons monumentala musikaliska gärning, som faktiskt kan liknas vid Abbas avtryck i popmusiken.

Men här i hemlandet, utanför hårdrockens sfär, lär den avlidne black metal-ikonen aldrig få ett ordentligt erkännande. Varken ett postumt Polarpris eller ett exportpris från regeringen.

Men vi som vet, vi vet.

Black metal är bland det finaste vi har.

Och för det har vi Bathory att tacka.

4 x tips: metal av det mer progressiva slaget

Opeth-sångaren Mikael Åkerfeldt klär i både tredelad kostym och growlsång.

Sagan om growlsångens återkomst

I oktober släpper Opeth konceptalbumet ”The final will and testament”. På första singeln ”§1” tar historien om hur en välbärgad mans testamente avslöjar chockerande familjehemligheter sin början. Musikaliskt väver det svenska metalbandet samman det senaste decenniets proggiga folkrock med de storartade arrangemangen och det dramatiska berättarspråket från ”Watershed”. Och Mikael Åkerfeldt growlar igen, halleluja!

Vad grabbarna i Oh Hiroshima sitter och grubblar på? Postrock, förmodligen.

Värmande vemod x 2

Skandinavisk svärta kommer i många olika skepnader. På nya singeln ”Bespottelsen” kokar norska Djevel ihop en förförisk black metal-brygd som har potential att väcka de gamla bergatrollen till liv. Oh Hiroshima, som kommer från min hemstad Kristinehamn, verkar i stället i ett stillsamt och skönt postrock-land. Skivan ”All things shining” reser sig som drömsk ånga från en varm källa.

Kanada kan lönnsirap – och progressiv metal. Skivaktuella Anciients representerar det sistnämnda.

Den som väntar på något gott

Med släppet av skivan ”Voice of the void” för åtta år sedan tog Anciients mig med storm. Sedan dess har jag väntat på en uppföljare från den kanadensiska kvartetten. Den 30 augusti är den äntligen här – ”Beyond the reach of the sun”. De senaste smakproven ”In the absence of wisdom” och ”Cloak of the vast and black” drar fullständigt undan mattan under mig. Jag faller handlöst ner i deras sagolika progmetal-värld.

Martin Kennedy är den drivande kraften bakom det instrumentala doom metal-projektet Observers.

Eggande exotisk metal

Dags att stålsätta sig inför mörka höstkvällar. Jag har det perfekta soundtracket för stunder när skymningen kryper sig på: instrumental metal från Tasmanien. På skivan ”The age of the machine entities” målar Rich Gray, Chris Bohm och Martin Kennedy – trion som utgör Observers – upp bilder av vackra solnedgångar, böljande bergskedjor och stjärnklara himlavalv. Passar utmärkt till te och tända ljus.


LYSSNA PÅ SOFIAS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

Följ ämnen i artikeln