Deep Purple går från botten till toppen
Skakig start, klättrar uppåt, kokar över
Publicerad 2024-08-06 00.30
KONSERT Deep Purple är inte längre ett omtumlande liveband som skapar stora rubriker. Men med smittsam spelglädje, gemytlig stämning och nytt låtmaterial kommer hårdrockveteranerna rätt långt.
Förvisso efter en skakig start.
Deep Purple
Plats: Furuviksparken, Furuvik. Publik: Saknar siffra men säkert runt 7 000 personer. Längd: En timme och 40 minuter. Bäst: ”Portable door”, ”Anya” och ”Bleeding obvious”. Sämst: Första hälften av spelningen. Anledningen är Ian Gillans ansträngda röst. Fråga: Varför stryker de inte ”Highway star” ur liverepertoaren?
FURUVIK. En gång i tiden var Deep Purple världens mest högljudda liveband. De slog decibelrekord och skrämde slag på papegojor i Australien.
De dagarna är definitivt förbi.
På den här sidan av millennieskiftet har den ikoniska hårdrockgruppen bytt skepnad till något betydligt lugnare. I lugn och ro äntrar bandmedlemmarna scenen för att veckla ut ett gosigt garnnystan av blues- och proggdoppad hårdrock.
Tyvärr slår de omedelbart knut på sig själva med ”Highway star”. Glansdagarna har aldrig känts så långt borta. Den ikoniska låten, vars urladdningar Ian Gillan inte ens klarade av för 20 år sedan, har förvandlats från en snabb Ford Thunderbird till en permobil som desperat försöker hänga med i tempot på autobahn. Sången är rent av smärtsam att uthärda.
Men fördelen med att börja i botten är att det bara går att klättra uppåt.
Och det är just det Deep Purple gör. Sakta men säkert, inför en ovanligt tålmodig publik, växer numren och Gillans röst i styrka.
Riffen slår inte längre ned som bländande blixtar men emellanåt – som under den eviga skönheten ”Anya” – gnistrar det om gruppen. Särskilt om den heliga treenigheten Ian Paice, Roger Glover och Don Airey som fortfarande ser ut att ha fruktansvärt kul tillsammans. Lill Lindfors ”Musik ska byggas utav glädje” skrevs med dem i åtanke.
Gladast är Airey och Glover, som av allt att döma doppade sina nyllen i sockervadd innan spelningen. Deras milsvida leenden och glädjeskutt lämnar få parkbesökare oberörda.
Och det är ofta till dem som min uppmärksamhet och blick vandrar när Gillan tar udden av annars utmärkta klassiker som ”Space truckin’”, ”Lazy” och ”Hard lovin’ man”.
Även 78-åringens mumlande mellansnack lämnar plumpar i protokollet.
Det gör inte materialet från senaste skivan ”=1”.
”Portable door” och ”Bleeding obvious”, som ståtligt svävar långt bortom traditionella låtarrangemang och bättre passar Gillans dagsform, är slående påminnelser om britternas storhet och den samlade kompetensen som ligger bakom deras musik.
Den omistliga publikfriaren ”Smoke on the water” piskar senare upp stämningen och förvandlar lugnet som har legat över området till en försiktig folkfest värdig en måndagskväll. Publikens andäktiga allsång hörs nog hela vägen till Solliden i Stockholm.
De efterföljande extranumren ”Hush” och ”Black night” får slutligen den puttrande grytan att koka över.
Då är den svaga starten nästan bortglömd och förlåten.
Deep Purple spelar på Gröna Lund i Stockholm tisdag 6 augusti.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik