Två av Sveriges bästa sångare finns i rocken

Är Elin Larsson och Erik Grönwall Sveriges bästa rocksångare? Mycket möjligt.

Det svenska musikundret rymmer mängder av talanger.

Själv är jag övertygad om att några av landets starkaste sångröster går att hitta i rocken.

Livs levande bevismaterial finns i Elin Larsson och Erik Grönwall.

Tanken slår mig när jag lyssnar igenom Blues Pills album ”Birthday” som släpps nästa fredag. Är Elin Larsson Sveriges bästa rocksångare?

Gång på gång golvas jag av hennes vidsträckta röst- och känsloregister som rör sig obehindrat mellan rock, blues, pop och soul.

Varje stavelse är laddad med övertygelse, varje tonartshöjning ett svindlande drama. Inte för inte jämförs 35-åringen ofta med inspirationskällan Aretha Franklin. Själv hör jag också ekon av Tina Turners skoningslösa attityd och Amy Winehouses sorgkantade klang.

Samtidigt spiller bläcket i Larssons ärliga låtskrivarpenna ofta ut i drabbande svärta. Om hon så sjunger om destruktiva relationer (”Holding me back”), sparkar misogyna män i skrevet (”Birthday”) eller förlikar sig med sina felsteg (”Bad choices”).

Till och med när hon förlorar sig i flummiga formuleringar om vildsvin som löper amok i Fagerstas skogar (”Piggyback ride”) känns det som att det hon sjunger är av största vikt.

När avslutande ”What has this life done to you” klingar av är jag redo att kora Elin Larsson till Sveriges bästa rocksångare.

Men hon behöver nog dela förstaplatsen med Erik Grönwall.

Sångarens inspirerande insats i ”Idol” för 15 år sedan var bara en aptitretare inför kommande stordåd. Då syftar jag inte på åren som frontman i hårdrockbandet H.E.A.T.. Inte heller hans tid som sångare i Skid Row. I stället ber jag er att vända blicken mot Grönwalls Youtube-kanal där han med jämna mellanrum släpper covers och bemästrar den ena genren efter den andra.

Tolkningen av Dolly Partons ”I will always love you”, som de senaste månaderna har hyllats vitt och brett i kommentarsfält och reaktionsvideos, förtjänar särskilt omnämnande. För tre år sedan drabbades Grönwall av leukemi och kunde knappt ta en ton. I dag utmanar han Whitney Houstons odödliga version.

I början av året hoppade 36-åringen av Skid Row för att fokusera på sin hälsa. Jag ser fram emot vad han hittar på härnäst.

Kanske ett samarbete med Blues Pills och en duett med Elin Larsson?

Tillsammans lär deras röster ta sig långt bortom stratosfären och sätta rymdstationen ISS i gungning.

4 tips: dunkel metal och drömsk progg för sköna sommardagar

Hajpen är stor inför portugisiska Gaereas kommande album ”Coma”.

Ångestladdad resa mot avgrunden

Med andra albumet ”Limbo” fick många upp ögonen för Gaerea, jag själv inkluderad. På uppföljaren ”Mirage” befäste de maskerade portugiserna sin position som en av Europas mest lovande extrem metal-akter. I oktober släpps albumet ”Coma” och senaste singeln ”Hope shatters” är en ångestladdad historia om hopplöshet som leder lyssnaren raka vägen mot avgrunden. Rätt träffande för tiden vi lever i.

Det bästa från Mariestad? Wolfbrigade förstås.

Solid svensk hardcore

I september sätter Wolfbrigade guldkant på tillvaron med skivan ”Life knife death”. Det Mariestad-bördiga bandet bjuder på ännu en ursinnig uppvisning i dödsmetalldoppad hardcore som spyr galla över allt och alla. Med all rätt. Första smakprovet ”Disarm or be destroyed”, som handlar om skönheten i att förstöra något och bygga upp det från grunden, sveper förbi som en rivningskula och lämnar stor förödelse efter sig. Var på din vakt.

Norge kan olja, makrill i tomatsås och poppig proggrock. Oktetten Meer från Hamar står för den sistnämnda exportvaran.

Proggig poprock från grannlandet

Fler kockar behöver nödvändigtvis inte resultera i sämre soppa. Den norska oktetten Meer, som själva beskriver sig som en proggpoporkester, är ett ypperligt exempel. På senaste singeln, tillika samtidskommentaren, ”Chains of changes” växer lager på lager av stämsång, stråkar och spröda gitarrmelodier sakta i styrka för att slutligen brisera i ett rusande Dream Theater-upplopp. Dessutom hörs delikata spår av Deep Purples orkestrala ådra. Jag vill ha meer.

Systrarna Daniela, Paulina och Alejandra Villarreal Vélez bemästrar melodisk rock i Halestorms, The Pretty Reckless  och Alter Bridges anda.

Stark syskonrock

Fans av Halestorm, Alter Bridge och The Pretty Reckless torde falla pladask för The Warning, ett mexikanskt rockband som består av systrarna Daniela, Paulina och Alejandra Villarreal Vélez. Trions fjärde album ”Keep me fed” släpptes för en dryg månad sedan och har hållit mig sällskap när suget efter starka refränger slagit till. Argsinta ”Apologize” och fuzzfluffiga ”Automatic sun” är skivans starkaste spår.


LYSSNA PÅ SOFIAS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

ANNONS

Följ ämnen i artikeln