Linkin Park gör en lovande comeback
Publicerad 2024-09-06 14.41
SINGEL Sju år efter sångaren Chester Benningtons tragiska död är Linkin Park tillbaka.
”The emptiness machine” är ett lovande livstecken från ett band som rest sig ur sorgen och tappert krigar vidare – med en sångerska som stjäl showen.
Linkin Park
The emptiness machine
Warner
ROCK ”One more light” såg ut att bli Linkin Parks svanesång. Bara två månader efter albumsläppet tog sångaren Chester Bennington sitt liv, 41 år gammal, och lämnade efter sig ett band och en rockscen i spillror. Många hade inte hunnit återhämta sig efter branschkamraten Chris Cornells självmord två månader tidigare.
Mike Shinoda, bandets rappande sångare och producent, har aldrig stängt dörren för en comeback men en återkomst har verkat osannolik. Det vill säga fram tills april i år när en kryptisk nedräkning i bandets sociala medier omedelbart började sprida rykten om en stundande återförening.
Ryktena visade sig stämma.
Sju år efter Benningtons död är ett av de mest framgångsrika metalbanden på den här sidan millennieskiftet tillbaka med ny musik från det kommande albumet ”From zero”. En albumtitel som dels är en vinkning till bandets rötter (Linkin Park hette först Zero) och dels syftar på att gruppen börjar om från början.
”The emptiness machine” börjar aningen intetsägande. Shinoda sjunger dämpat och försiktigt över nytillskottet Colin Brittains tassande trummor utan att vare sig musik eller text lämnar större avtryck.
Det är nog ett medvetet val för att med största möjliga effekt räcka över stafettpinnen till bandets nya sångerska Emily Armstrong, som med omedelbar karisma och kraft ger sig tillkänna någon minut in just som låten trappas upp. Sångerskan, som kommer från rockbandet Dead Sara och är något av en väl bevarad doldis, växer sig sedan starkare och mer självsäker för varje versrad.
Musikaliskt återvänder Linkin Park med enkel men effektiv poprock i stället för den hårresande hybrid av elektronisk emorock, pop, rap och metal som bandet bemästrade under 00-talet.
”The emptiness machine” andas mest ”klassiskt Linkin Park” i den ungdomligt känslodrypande texten, som av allt att döma handlar om att fastna i en destruktiv relation eller situation och förlora sig själv.
”Already pulling me in/Already under my skin/And I know exactly how it ends” är en förebådande strof som ekar av smärtan från skivor som ”Hybrid theory” och ”Meteora”.
I låtens brygga ramas den svåra tonårstiden in med bara sju ord: “I only wanted to be part of something”. Textraden lär träffa hårt hos många.
Jag avundas inte Armstrong som har orimligt stora skor att fylla och för evigt kommer att jämföras med sin hyllade föregångare, som efter sin död har nått en närmast helgonlik status. Särskilt då hennes röst ekar av Benningtons sorgfulla klang, sköra sensibilitet och drabbande svärta.
När Armstrong vrålar refrängen ”Let you cut me open just to watch me bleed/Gave up who I am for who you wanted me to be” för sista gången har styrkan i hennes röst potential att riva upp gamla sår. Vid det laget har hon hunnit stjäla showen från sina bandkamrater.
”The emptiness machine” är allt som allt en hyfsad låt. Knappast en banbrytande ”Hybrid theory”-banger men den väcker onekligen liv i en nyfikenhet inför albumsläppet i november.
Det är också en bedrift.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik