Det är ingen slump att svenskarna sexstrejkar
Strandhäll har rätt – förkortad arbetstid är inget flum
Det vräker ned regn i Stockholm och i några kontorslokaler på Södermalm rinner kondensen längs fönstren. En pr-byrå har bjudit in till ett seminarium om sex timmars arbetsdag. Rummet är knökfullt med människor som vill lyssna på idén om en ny arbetslinje. En som inte innebär att vi ska jobba, äta, sova, dö, utan som ger oss något mer.
Helt enkelt mindre jobb och mer fritid.
Panelen består av idéhistorikerna Isabelle Ståhl, AI-experten Mikael Ljungblom och den tidigare ministern Annika Strandhäll från Socialdemokraterna.
Det är ett spänstigt samtal om hur jobbet tagit över våra liv. Det skapar stress, sjukskrivningar men hämmar också vår fantasi, menade idéhistorikern. Vem har tid att tänka nya tankar när allt handlar om att hålla näsan över vattenytan för att kunna betala räkningar och lösa livspusslet?
Att frågan om sex timmars arbetsdag blivit en stor fråga politiskt beror på att Socialdemokraterna förlorade valet 2022. Magdalena Andersson satte snabbt sitt parti i arbete. Elva grupper utformades för att ta fram ny politik och en uppdaterad samhällsanalys.
Projektet döptes till ”Ny riktning för Sverige 2030”. Annika Strandhäll blev sammankallande för gruppen som fick hand om frågan om ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla.
Rapporten tog upp utmaningarna med pressade arbetsvillkor och otrygga anställningar. Att förutsättningarna för att ens få ett jobb är dåliga idag. Men också hur sprickorna i arbetslivet går ut över livskvalitet och hälsa. Arbetande kvinnor utan gymnasieutbildning är den grupp i samhället där livslängden faktiskt nu minskar.
En kort mening i den 28-sidiga rapporten fick sitt eget liv. Den stod insprängd bland idéerna om hur ett bättre arbetsliv kan utformas: ”En väg kan också vara förkortad arbetstid.”
– Vi har levt med Fredrik Reinfeldts arbetslinje i 20 år. Ingen har vågat lyfta den här frågan ordentligt sedan dess, säger Annika Strandhäll på seminariet.
Varför förkortad arbetstid vuxit sig så stark just nu beror på att det inte är någon hittepå-reform. Utan det handlar om politik som väcker hopp och längtan, förklarar den tidigare S-ministern.
Sverige har haft 40-timmars arbetsvecka sedan 1973. På den tiden var normen att kvinnor var hemmafruar. Idag har svenska kvinnor högst sysselsättning i hela Europa. Regeln i svenska hem är att både män och kvinnor arbetar heltid. Det säger sig självt att det får konsekvenser. Sjukskrivningstalen är högre hos kvinnor än bland män, och de ökar markant efter att kvinnorna fött sitt andra barn.
Lösningen på det samhällsproblemet får inte vara att tvinga tillbaka kvinnorna till hemmet. Den kan heller inte vara att familjer tvingas välja bort barn eller att bara skaffar ett för att klara av sina liv.
Det har gått 50 år utan att något har gjorts åt tiden vi lägger på arbete. Samtidigt har produktiviteten ökat, en industriarbetare producerar 2,5 gånger mer än då. Vi har genomgått en teknikrevolution med digitalisering och artificiell intelligens.
Ändå ska vi jobba, jobba, jobba.
”Man ska arbeta och inte supa”, som den tidigare finansministern Anders Borg sa om Alliansregeringens filosofi.
Att Borg själv tillhör den samhällsklass – i ännu högre grad i dag när han är styrelseproffs – som kan bestämma mycket över sin tid tog han ingen hänsyn till.
Åren under pandemin satte orättvisorna på arbetsmarknaden i blixtbelysning. Plötsligt blev det tydligt vilka som kan arbeta hemifrån och vilka som måste springa efter minutscheman.
Vissa föräldrar kan sköta sjuka barn hemifrån utan att behöva vabba och förlora pengar. Andra får slita sig blå för att hämta på förskolan eller kompa ut för att vara med på utvecklingssamtal.
Det behöver inte vara på det sättet.
I själva verket har Sverige halkat efter. Norge, Danmark och Island har redan infört kortare heltidsmått med positiva resultat.
Forskare knutna till OECD har i en stor studie gått igenom europeiska arbetstidsförkortningar mellan 1995 och 2007. De kunde inte se någon negativ effekt på den ekonomiska tillväxten. Vinsterna var desto större, med bättre hälsa och högre produktivitet.
Men i Sverige drar högern i bromsen. De säger på repeat att en arbetstidsförkortning skulle kosta Sverige 500 miljarder kronor per år och att löntagare får betala det med sämre löneutveckling.
Historien har gett dem fel.
De senaste hundra åren har högern varit mot all lagstiftning om kortad arbetstid och röstat nej till två, tre, fyra och fem veckors semester.
Har reglerad arbetstid och utökad semester gjort Sverige fattigare? Nej, snarare har det gjort oss till ett av världens bästa länder att leva i. Men vi kan inte stå och stampa i 50 år.
Den psykiska ohälsan ökar och unga människor idag tror inte att de får ett bättre liv än sina föräldrar. Det kan hänga ihop med att vi nu har det lägsta barnafödandet någonsin med 1,45 barn per kvinna.
Kanske pågår det en sorts sexstrejk i de svenska hemmen. Här görs inga barn om inte arbetslivet blir mänskligare. Vad väntar Ulf Kristerssons regering egentligen på?