Snabbkurs i ödesfrågor – och utmärkt musikval
Arne Müllers Sommar-program öppnar för en förtvivlat angelägen diskussion
När jag för några veckor sen åkte till Boden tappade jag hakan. Villaområdet där jag växte upp och som alltid haft Gruvbergets djupa skog i ryggen, med elljusspår och lingontuvor, har nu bara en tunn slöja träd mellan sig och en enorm byggarbetsplats med kranar, grävmaskiner och stålkonstruktioner. Här dras väg och järnväg från det nya stålverket H2GS för att haka på redan befintlig infrastruktur. Själva stålverket är också under uppförande, åker man upp på Gruvbergets topp ser man hur det breder ut sig vid norra Svartbyn. Det är ett enormt bygge.
Det är också i norra Svartbyn, eller egentligen strax över, som journalisten Arne Müller inleder sitt Sommar-program. För tre år sen var han där och tittade; allt som fanns förutom skog var en gammal lada. Och förstås, ett ställverk där el producerad av Lule älvs forsande vatten rusar igenom. Det var det, tillgången till el, som gjorde att Harald Mix och hans holdingbolag valde att lägga ett stålverk just där. För det kommer att behövas kopiösa mängder el för att lyckas med det Mix med fler vill göra: producera stål med ett minimum av fossila utsläpp.
Umeåbaserade Müller har följt det som kallas den gröna omställningen under flera år. Industrialismens framfart i naturen har han också en personlig koppling till då han växte upp i Messaure, det tillfälliga vattenrallarsamhälle som uppfördes medan en damm byggdes i Lule älv. Trots att ingreppet i landskapet var enormt var det ingen som egentligen ifrågasatte att det behövdes eftersom utväxlingen för medborgarna var så uppenbar; det ledde till jobb och välfärd (läs gärna Jannete Hentatis fina bok ”Älven i mig”). Även i det temporära Messaure fanns skola, bibbla, hockeyrink och biograf.
Müller går igenom både problem och möjligheter med den gröna omställningen. Han är noga med att säga att den är nödvändig men att problemen får en timme och möjligheterna en halv säger något. Vill man ha en peppigare bild kan lyssna på Harald Mix som sommarpratade förra året.
Ett ”Sommar”-program om bostadsbrist, vindkraftsparker, sällsynta metaller och gruvor kan låta träligt men det öppnar för en förtvivlat angelägen diskussion: hur ser egentligen samhällskontraktet ut i dag? Vi låter näringslivet vända ut och in på vår livsmiljö men vad får vi tillbaka? På 1900-talet var det, som Arne Müller konstaterar, jobb, inflyttning och inkomster. Men i dag?
Delvis lever den gamla synen att all industriell utveckling är av godo kvar, man går med på det mesta i de heliga arbetstillfällenas namn. Men med en allt mer vacklande välfärd börjar sambandet ifrågasättas. I våras sa Kiruna kommun nej till en ny gruva i Vittangi, bland annat med motiveringen att det faktiskt inte är fler arbetstillfällen Kiruna behöver – staden har redan landets lägsta arbetslöshet. Jag gissar att regeringen kommer att köra över Kiruna men det var ändå ett tecken i tiden.
Arne Müllers ”Sommar” ger dig en pedagogisk snabbkurs om några av Sveriges stora ödesfrågor. Som bonus får du utmärkt musik, uteslutande av norrländska artister. En av dem är Lule-rapparen Zacke – orkar man absolut inget annat kan man ändå lyssna på hans norrbottniska stämningsbild i ”Bottenviken”:
Baby hämta hinkarna
Baby det ska trickle down
De ska fly in och fly out
Fånga alla droppar, ta så mycket ni kan
