Vi måste för i helvete inte hålla en god ton
J D Vance är en skitrik tomte som förnedrar andra människor
Det är lukrativt att vara mobboffer. Tro mig, jag vet.
Även om det i dag är mycket svårt att tro var jag under mina högstadieår mobbad. Ett faktum som jag har förvandlat till faktura under snart tjugo år, i min persona som folkilsk men folkkär fjolla.
Därför lyssnar jag när Expressens Jens Liljestrand rycker ut till ett mobboffers försvar. Här står vi äntligen, Jens och jag, på samma sida i kampen för den lilla människan. Dessvärre visar sig hans case vara … den republikanske vicepresidentkandidaten och obotlige tönten J.D Vance.
Ridå.
Vance är en skitrik händerna-på-täcket-figur som slussats till planetens yttersta positioner av fascistoida tech-bros med uppenbar date rape-aura. En tomte som i jakt på respekt förnedrar dem som halkat efter honom i klasskampen. En person som tituleras ”weird” av sina politiska motståndare.
”Mobbning”, utbrister Jens Liljestrand. Naturligtvis får han understöd av Dagens Nyheters ledarsida i en text som kan sammanfattas så här: ”Vi måste tänka på tonen”. I Svenska Dagbladet missförstår samtidigt Josefin de Gregorio det satiriska internetbegreppet ”demure” och slår fast att ”man ska vara hänsynsfull, väluppfostrad, inte orsaka något rabalder”.
Plats för personlig reflektion.
Tystnad.
Hör, en humla surrar fridfullt.
NEJ DET MÅSTE VI FÖR I HELVETE INTE ALLS DET VI HAR TÄNKT PÅ TONEN I ÖVER ETT DECENNIUM TYCKER NI ATT DET HAR GÅTT BRA?
Jag inser att jag är nära att begå en kulturjournalistisk dödssynd – att kommentera det amerikanska valet. Men min funktion i offentligheten måste upprätthållas: Att på ett milt mobbaraktigt sätt årligen tillrättavisa Jens Liljestrand.
Jens, jag menar allvar
Sedan senast har Liljestrand förvisso gått en kurs hos den där suspekta psykologen Björn Hedensjö för att lära sig att bli mer trevlig (Expressen, 12 december). Men för den sakens skull ska Liljestrand inte komma undan. Om kulturen ska räddas från humorlösa pseudodebatter krävs disciplin.
Från en mobbad till en annan har jag ett livsråd: Sluta genast att försöka bli gillad av människor som inte gillar dig. Jens, jag menar allvar. Jag fattar att själen vill ha kontakt till vad pris som helst, men seriöst: be dem bara dra åt helvete.
Skälet till att liberaler med fräcka högskoletitlar desperat upprepar att vi måste tänka på tonen är förstås att de noterat att alla försök till revansch medelst studier, alla de där hobbykurserna i social förmåga, visade sig göra noll skillnad. Alltjämt ämnar J.D Vance och hans kloner – de finns på varje bakgata – att förödmjuka allting som de inte begriper. Den som har några större ambitioner med livet bör alltså inte först och främst stämma det i god ton.
