Tusentals skolelevers hälsa kartläggs i detalj
Barnen blir medel för vuxnas ideologi när skolväsendet försöker forma den goda medborgaren
Artikeln har uppdaterats. Enligt EdAiders grundare Jalal Nouri är artikeln baserat på allvarliga faktafel då bolagets Wellbeingprodukt lagts på is sedan en tid tillbaka, och att EdAider i dag bara har två produkter: AI-utbildning och en lärplattform som är under utveckling.
Samhällsinstitutioner med ambitioner för individers personligheter gör mig obekväm. Jag ogillar när skolväsendet försöker forma den goda medborgaren hellre än att utbilda den. Preferenser för medmänniskor kan komma ur vilja till makt över dem och det kan finnas dåliga skäl bakom strävan att få människor att vara på ett visst vis.
Ta idealen som sköljde in över skolan i början av millenniet, de så kallade ”förmågorna för det tjugoförsta århundradet”. Elever skulle bli uppfinningsrika, kritiskt tänkande och självgående. ”Entreprenöriellt lärande” hette det, men när fenomenet fick kritik, bland annat för att underordna elever nyliberalism, började man kalla det ”värdeskapande lärande” och fokusera mer på det mellanmänskliga.
Värdeskapande lärande vill få fram karaktärsdrag ur barn genom positiv förstärkning och rutiner, numera upprätthållna av digital teknik. Vuxenvärlden vill att skolbarn speglar dess vurm för ett innovativt och nytänkande samhälle och ibland också dess ärelystnad. Men resultatet blir att elever blir medel för vuxnas ideologi hellre än mål i sig och den manipulationen kan orsaka stress och känslor av otillräcklighet hos barn.
Sedan ett tag har trenden gått från att forma ”det innovativa barnet” till att forma ”det välmående barnet” – fortsatt med hjälp av förstärkande psykologi och nu än mer digital teknik.
Enkätdatan sammanställs till välmåendeanalyser; ringar, staplar och pilar visar trender i måendet
Edaider Wellbeing är en digital plattform som skördar data från tusentals skolbarn och som ägs av mäktiga företagsintressen, som skolkoncernen Academedia. Plattformen används olika på olika skolor men det är tänkt att elever ska självrapportera sitt mående varje vecka. Barnen fyller i till exempel hur mycket nedstämdhet och oro de känt, vilken prestation de tycker sig ligga på och de skattar hur de och klassen fungerar socialt.
Också läraren rapporterar prestation och social förmåga för varje barn.
Enkätdatan sammanställs till välmåendeanalyser; ringar, staplar och pilar visar trender i måendet. På Edaiders hemsida står: ”Måendedatan kan segmenteras per elev, klass och skola med några få klick. Huvudmän kan även se och jämföra måendet mellan flera skolor i kommunen eller koncernen.”
Detta görs för att man kan – tekniken finns liksom bolag som aggressivt marknadsför sådan. Dessutom finns efterfrågan; skolenheter är pressade av skolval och konkurrens, och skolledningar vill ha mätverktyg de kan kontrollera och använda för påverkan. Datan som Edaider genererar kan tas i anspråk för att styra barn, skolpersonal och potentiella kunder.
Så beskriver inte de som är positiva till Edaider och liknande teknologi saken. I webbinariet ”Elevhälsan och Edaider – hur elevhälsoarbetet kan bli mer förebyggande och evidensbaserat med digitala innovationer” som hölls i januari 2023 och som finns på nätet, ser man bara möjligheter. För webbinariets fem deltagare, alla från skolans värld, är det självklart att kartläggningen av elevers mående är till enbart för eleverna och att det är skolans ansvar att försäkra sig om att de mår bra.
Datan som kommer ur barnens självrapportering är i bästa fall meningslös och i värsta fall missvisande. Mående kan inte mallas på det viset och barn svarar vad som helst. En lärare från NTI-gymnasiet, en gymnasiekedja som ägs av Academedia, visar i webbinariet hur plattformen fungerar: En vecka hade eleverna fyllt i ”hög oro”, berättar läraren, men undrade om eleverna inte menade ”hög arbetsbelastning”. Nästa vecka hade de fyllt i det i stället.
Att vuxna i maktposition i varje möte ska medvetandegöra sig om hur eleven har det?
Edaider är en del av en större samhällstrend där man försöker detaljstyra människor för deras egen skull och i denna trend ingår elevhälsans skiftande fokus, från att arbeta med sjuklingar till att arbeta förebyggande med samtliga elever. En deltagare i webbinariet, en skolledare med särskilt ansvar för elevhälsa samt skolutvecklingskonsult och medlem av Edaiders expertråd, förklarar det så här: ”Elevhälsa är i sig något som ska in i klassrummet och vara med i varenda vardagligt möte med eleven”.
Vad betyder det? Att vuxna i maktposition i varje möte ska medvetandegöra sig om hur eleven har det? Bra, men när man gör något till metod korrumperas det, vilket är ett återkommande mönster angående skolans trender.
Som med ”dynamiskt tankesätt”. På 1980-talet observerar den amerikanska psykologiprofessorn Carol Dweck att barn som tror på utveckling genom hårt arbete klarar skolan bättre än de som tror att studier handlar om medfödd begåvning. Dweck kallar tron på ansträngning för att ha ett ”dynamiskt tankesätt” och vill att fler barn får ett sådant. Men när det dynamiska tankesättet blir till pedagogisk metod finns inga positiva effekter hos eleverna – utan små negativa.
Oprövade experiment som rullas ut i skolan är svåra att bli kvitt. Det beror på att de som inledningsvis utvärderar interventionerna ofta är personer som tjänar pengar på dem. I studien ”Do growth mindset interventions impact students’ academic achievement?” visar det sig att de som hade ekonomiska incitament för att införa ”dynamiskt tankesätt” var mer benägna att rapportera positiva resultat – som inte fanns – än de som inte tjänade pengar på metoden.
Men vad ska vi göra? Författaren Andrev Walden aktualiserade diskussionen med en krönika i DN och hans hypotes är att ångest tar det utrymme det får.
Det är mer än en hypotes. Sedan länge har man observerat att preventivt arbete mot psykiskt lidande är ett tveeggat svärd: I stället för att förebygga sjukdom hos alla finns risken att man patologiserar alla. Lucy Foulkes, en brittisk forskare som studerar moderna skolinterventioner publicerade nyligen studien ”Gör ingen skada: kan skolans mentala hälsoinsatser orsaka iatrogena skador?” Foulkes och hennes forskargrupp visar hur de ingripanden som ska förbättra måendet är vad som kan ge kliniska symptom på psykisk sjukdom, och att digital teknik tycks ha potential att förvärra symptomen.
I webbinariet strösslas det med ordet ’evidens’ i meningen ”det som känns bra för mig”
Primum non nocere, alltså – inte göra värre, är svaret, gör inget du inte vet säkert är bra. Tyvärr tycks många inom skolan hellre läsa pressmejl från Swedish Edtech Industry än författare som George Orwell och Karin Boye.
En rektor på webbinariet, som ingår i Edaiders expertråd, berättar att skolpersonal ofta är tveksamma till informationsteknologiska måendeanalyser. Rektorn säger att man ska uppmana personalen att våga kliva ifrån traditionella arbetssätt: ”Var inte så fega, sitt inte fast i gamla strukturer”, säger rektor och fortsätter: ”Datadriven skolutveckling som är evidensbaserad – det är ett tvång”.
Nej, det är ett val som några önskar ska ut som ett tvång, och förvirrande nog har den icke-vetenskapliga skolvärlden annekterat ett vetenskapligt språk. I webbinariet strösslas det med ordet ’evidens’ i meningen ”det som känns bra för mig” – alltså motsatsen till vad det betyder.
Välmåendeanalyser är etiskt tveksamma experiment och dessutom: Med vilken rätt görs de? Skolplikten innebär att samhället accepterat utbildning av barn, inte bedömning av känslor och kompetens. Barn har rätt att utvecklas i viss frihet – gränserna ska sättas omkring dem, inte i dem. De ska tillåtas utvecklas inifrån och ut och inte bara utifrån och in, och vara ett mål för sig själv, inte ett medel för andras ambitioner.
Det utbildningsteknologiska komplexet och deras tillskyndare vill överföra barns känslor till ”maskinen” och via den hoppas de kunna skruva upp till exempel prestation och ner oro. Men längtan efter effektivitet riskerar att automatisera barn – och vi vet inte om det kan skada dem.
”Lycka är som en fjäril – ju mer du jagar den desto mer kommer den att undvika dig” är ett citat som tillskrivits bland andra Henry David Thoreau. Citatet fortsätter: ”Men om du intresserar dig för omvärlden finns en chans att fjärilen försiktigt slår sig ner på din axel”. Skolans första uppdrag är att lära barn om omvärlden – och en bieffekt av det kan bli att de mår bättre.
