Dagens unga män vill visst ha jämställdhet
Det är inte männen som har radikaliserats – det är de unga kvinnorna
Det pågår ingen antifeministisk backlash.
Inte i befolkningen som helhet, och inte heller bland de unga män mellan 16 och 29 år, som ibland har utmålats som en generation misogyni, som älskar Andrew Tate, ”ratar jämställdhet” (Tidningen Vi) och är ”moderna sexister” (SvD).
Det visar statsvetarna Lena Wängnerud och Patrik Öhberg i SOM-institutets nya årsbok, som presenterades i torsdags. De går igenom en handfull mått på inställningen till jämställdhetsfrågor mellan 1993 och 2023 och avfärdar på så vis idén om att dagens unga män skulle ha gått in i någon högerradikal bilar-vapen-muskler-dimma.
Tvärtom har deras stöd för jämställdhet ökat lite grann under de senaste 30 åren, även när man kontrollerar för sådant som utbildning, partitillhörighet och inkomst. De betraktar också sig själva som mer ”kvinnliga” än tidigare generationer och tar på så vis ett långsamt farväl till machoidealen.
En orsak till grabbarnas ökade stöd för jämställdhet stavas Metoo, som 2017 höjde stödet för jämställdhet i alla åldersgrupper, men särskilt hos de unga männen. Man får tänka på det som en våg av feministiskt medvetandegörande som svepte över hela samhället.
Däremot är klyftan mellan unga män och unga kvinnor dramatisk.
Jag ska medge att jag själv sörjt denna generation och oroats över hur de ska kunna bilda par med så olika värderingar.
Jämställdheten vinner mark i samhället, men den vinner inte val
Men det är inte männen som har radikaliserats, utan de unga kvinnorna som förvandlats till superfeminister. Över 90 procent av dem tror i dag att politiken skulle förändras om en majoritet av politikerna var kvinnor och att politiska beslut påverkar jämställdheten, mot bara 66-71 procent för 30 år sedan.
De så kallade ”hemmafruidealen”, som det också larmats om, får nog avskrivas som en medial trendspaning utan grund.
Eftersom mätningarna rör medelvärden i stora grupper, så kan sexismen förstås ändå växa i mindre grupper. Vi vet ju till exempel från andra undersökningar att över 70 procent av SD-väljarna tycker att ”feminismen har gått för långt” (Iff 2018). Men den stora bilden är att den rättviserevolution som 60-talets kritiska sociala rörelser drog i gång och som döpts till ”den tysta revolutionen”, rullar vidare, i vart fall dess feministiska del.
Däremot är männen rätt ointresserade av jämställdhet. För män kom frågan först på plats tolv inför valet 2022. För kvinnor var det den tredje viktigaste frågan.
Man kan se det som att jämställdheten vinner mark i samhället, men den vinner inte val.
Inte just nu.
Men kanske i morgon.
”Mobiliseringen bland de unga kvinnorna för jämställdhet är mycket mer påtaglig än någon annan förändring och denna mobilisering kan ge återklang i många framtida val, då de medelålders kvinnorna också i hög grad är mobiliserade”, skriver forskarna.
