Vi uppnår klimatmålen billigare i andra länder

Företagarna: Dagens nationella mål är baserade på politisk prestige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-09-04 06.30

helskärm

DEBATT. I den mediala rapporteringen framstår det allt som oftast som att Sverige inte längre har en någon klimatpolitik efter regeringsskiftet för snart två år sedan - men sanningen är att Sverige fortfarande har bland de mest ambitiösa klimatmålsättningar i EU, som i sin tur har den mest ambitiösa klimatpolitiken i världen.

Tyvärr är inte ambitiösa klimatmålsättningar samma sak som en effektiv politik.

Företagarnas utgångspunkt är enkel: när utsläpp ska minskas, ska det ske till så låg kostnad som möjligt. Högre krav innebär ofta högre kostnader, och utan kostnadseffektivitet i beräkningarna riskerar Sverige att förlora vår konkurrenskraft och därmed vår förmåga att göra verklig skillnad på den globala arenan.

Klimatinvesteringar i utlandet eller storskalig handel med utsläppsrätter är därför att föredra framför dyra symbolåtgärder i Sverige.

Just handeln med utsläppsrätter är det som har gjort EU:s klimatpolitik så framgångsrik. För det första sätter systemet ett pris på koldioxid, vilket är helt nödvändigt för att minska utsläppen.

För det andra ger systemet en konkurrensneutral spelplan för alla företag inom Europa och för det tredje spelar det ingen roll var utsläppsminskningar sker. Om det är billigare att minska utsläpp i Sverige än i Tyskland, kan svenska åtgärder finansieras av tyska företag genom utsläppsrätter.

Effekten är densamma: Vi uppnår klimatmålen (men till en lägre kostnad).

Detta marknadsbaserade system ger incitament till att sänka utsläppen där det kostar minst och skadar inte den ekonomiska tillväxten på samma sätt som förbud eller subventioner gör.

Därför är det olyckligt att EU inte har valt att bygga vidare på detta system till att omfatta fler utsläppskällor. I stället har unionen, via kohandel, satt upp nationella klimatmål för utsläpp och undantagit vissa sektorer från utsläppshandeln - vilket förtar hela poängen med utsläppshandelssystemet. 

Sverige har, tillsammans med en handfull andra länder, fått de högsta betingen av EU inom den så kallade ansvarsfördelningen (ESR). Till 2030 måste Sverige minska koldioxidutsläppen med 50 procent, samtidigt som exempelvis Bulgarien bara behöver minska utsläppen med 10 procent.

Det finns ingen logik bakom dessa beting. De baseras i stället på politiska förhandlingar, som resulterat i att rika länder i EU ska minska utsläppen mer än fattiga länder – även om det sker till en högre kostnad.

Möjligen känns det bra i magen för Sverige att beläggas med högre klimatmål än Bulgarien, men det leder till att klimatomställningen fördyras och legitimiteten för klimatpolitiken sjunker.

Sverige har bland de lägsta koldioxidutsläppen per capita inom unionen och bidrar med en bråkdel av de globala utsläppen. Det betyder inte att Sverige är fritt från ansvar, men det betyder att fler länder måste också vara med och bidra.

Därför bör den svenska regeringen aktivt arbeta för att samtliga sektorer förflyttas till EU:s utsläppshandelssystem, som låter alla ta del av en konkurrensneutral spelplan.  

Rika länder som Sverige har ofta redan gjort många åtgärder för att minska utsläpp, och därför är de kvarvarande åtgärderna dyrare. I fattigare länder, där klimatpolitiken inte varit lika ambitiös, finns fortfarande många kostnadseffektiva möjligheter att minska utsläpp.

Koldioxidutsläpp är ett globalt problem, och den politiska ambitionen borde vara att minska utsläppen där de är som störst och där det är billigast att göra det.

EU:s utsläppsmål måste vara rationella och kostnadseffektiva. Dagens nationella klimatmål är baserade på politisk prestige och kommer att kosta betydligt mer än de smakar.

Jennie Albinsson, Företagarnas expert på miljö och klimat

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.