Fallolyckorna tar fyra liv varje dag
Debattören: Beror politikernas ointresse på att de flesta som drabbas är äldre?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-01-13
DEBATT Vinter, halka och kommuner som snålar med snöröjning och sandning är en olycklig kombination. För när halkan slår till i Sverige ramlar 20000 till 25 000 personer så illa att de måste söka vård.
Bara i Stockholm söker cirka 200 personer vård en isig vinterdag. Kostnaderna för halkolyckor beräknas vara 2 till 3 gånger så stora som för vinterväghållningen.
Och enligt Väg- och transportforskningsinstitutet är också kostnaderna för fallrelaterade skador högre i kommuner som lägger små resurser på vinterväghållning än i kommuner som gör satsningar – en allvarlig tankeställare för kommuner som nu planerar neddragningar.
Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningarna. Varje år avlider drygt 1 000 personer till följd av fallskador, ungefär fyra personer varje dag.
Siffror från Socialstyrelsen visar också att cirka 70 000 personer skadas årligen så allvarligt att de får läggas in på sjukhus. Äldre är särskilt utsatta. Var tredje person som är 65 år eller äldre drabbas av fall, fler kvinnor än män.
De samhällsekonomiska kostnaderna för fallolyckor uppgår, enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, till hisnande 24 miljarder om året, vilket är mer än för trafikolyckorna.
I ljuset av dessa kostnader är det märkligt att samhällets insatser för att förebygga fallolyckor är så uppseendeväckande låga. De utgör ungefär en tiondel av satsningarna på att förebygga trafikolyckor.
Oroväckande är också att kunskapen om vilken olyckstyp som orsakar flest dödsolyckor är så bristfällig. Tre till fyra gånger fler avlider på grund av fallskador än av olyckor i vägtrafiken. Men drygt hälften av personer i åldrarna 55-84 år tror att vägtrafiken orsakar flest dödsfall, enligt en Sifo-undersökning.
Bland våra politiker är kunskapen förmodligen inte större, vilket kanske förklarar det bristande engagemanget för fallolyckor.
I jämförelse med många andra länder har Sverige varit framgångsrikt i att minska antalet barn-, arbetsplats- och trafikolyckor. Det är resultatet av att organisationer, myndigheter, fack och arbetsgivare samarbetat systematiskt och långsiktigt med dessa frågor.
Alla vägtrafikolyckor med dödlig utgång utreds, alla bränder och arbetsplatsolyckor likaså. Utredningarna syftar förstås till att skaffa sig kunskap om orsakssambanden så att det inträffade inte ska upprepas.
Men när det kommer till alla fallolyckor finns ingen motsvarighet till uppföljningar från någon myndighet eller intresseorganisation. Resultatet blir att olyckorna fortsätter att ligga på oförsvarligt allt högre nivåer år efter år. Trots att kunskap finns om hur vi kan minska antalet. Frågan bör därför ställas: beror ointresset på att de flesta som drabbas är äldre?
När riksdagen 1997 antog Nollvisionen mot trafikolyckor omkom 541 personer, att jämföra med 223 personer förra året som blev ett rekordår i positiv mening när det gäller antalet dödsfall i trafiken.
2020 måste bli året då riksdagen äntligen tar sig samman och formulerar en långsiktig nollvision även mot fallolyckor. Det skulle spara liv, onödigt lidande och miljardbelopp.
Jöran Rubensson, tidigare ordförande i Sveriges pensionärers riksförbund, SPRF och expert i utredningen om nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.