1 500 dör efter fall varje år – gör något!
Debattören: Utvecklingen går åt fel håll då politikerna inte prioriterat säkerhet för äldre
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-11-27
DEBATT. De samhällsekonomiska kostnaderna för fallolyckor uppgår enligt Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB, till ungefär 25 miljarder kronor varje år, vilket är mer än kostnaderna för trafikolyckor.
Samtidigt som insatserna för att förebygga fallolyckor uppgår till mindre än en tiondel av satsningarna på att förebygga trafikolyckor.
Fallolyckor är ett växande samhälls- och folkhälsoproblem som fortsätter att vara den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningarna.
Inte minst vintertid när halkan ställer till det för tiotusentals personer. Statistik från MSB visar att årligen skadades cirka 70 000 personer så allvarligt att de får läggas in på sjukhus, fler kvinnor än män.
Och varje år avlider cirka 1 500 personer till följd av fallskador. Siffrorna visar också att fallolyckor är vanligast förekommande bland äldre.
Den demografiska utvecklingen i Sverige medför att äldre och sköra människor blir allt fler. År 2047 beräknas antalet personer som är 80 år eller äldre dubbleras och överstiga en miljon medan antalet personer som är 65 år eller äldre närmar sig 2,7 miljoner. I dag domineras vård- och omsorg av 30-talisterna som tillhör 1900-talets minsta årskullar.
När de många 40-talisternas vårdbehov blir stora de närmaste tio åren, sammanfaller det med att 60-talisterna börjar uppnå pensionsåldern.
Det innebär ett ökat tryck på stat, kommuner och landsting att utveckla det skadeförebyggande arbetet. I annat fall kommer det att bli mycket trångt på våra sjukhus.
I år fyller riksdagsbeslutet om Nollvision mot trafikolyckor 20 år. År 1997 avled 545 personer i trafiken, i fjol 263 personer. Under samma tidsperiod minskade antalet sjukhusinlagda på grund av trafikolyckor också med ungefär hälften.
Resultaten är imponerande men har inte kommit till av sig själva. Bakom minskningen ligger ett långsiktigt strategiskt arbete med tydligt uppsatta etappmål som ska uppnås för att förverkliga visionen.
I jämförelse med många andra länder har Sverige varit framgångsrikt i fråga om att minska antalet arbetsplats- och trafikolyckor. Det systematiska arbetsmiljöarbetet har gett goda resultat, det målinriktade trafiksäkerhetsarbetet likaså.
Men när det handlar om att förhindra fallolyckor, i synnerhet bland äldre, har vi misslyckats. År 2000 omkom 1 030 äldre till följd av fall och samma år skadades 40 700. Att jämföra med år 2016 då cirka 1 500 avled och 49 000 fick sluten sjukhusvård till följd av fallolyckor.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Utvecklingen har gått åt fel håll därför att politikerna inte prioriterat säkerhet för äldre lika högt som trafik-och arbetsolyckor.
Trots att fallolyckor dominerar olycksbilden i Sverige, visar en Sifo undersökning att bland personer i åldrarna 55-84 år tror 57 procent att vägtrafiken orsakar flest dödsfall. Politiker utgör förmodligen inget undantag vilket kan förklara det bristande engagemanget. Därför dags: Gör om, Gör rätt! För det duger inte längre med lågt ställda målsättningar som att antalet fallolyckor ska minska eller halveras.
2018 måste bli året då riksdagen formulerar en nollvision för fallolyckor på motsvarande sätt som för trafikolyckor. Det skulle spara stora resurser och onödigt lidande för många människor.
Jöran Rubensson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.