Att få bli lärare är inte en mänsklig rättighet
Liberala studenter och Luf: Enorma summor läggs på att utbilda för dåliga studenter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 09.31 | Publicerad 06.30
DEBATT. Under våren har regeringen tillsatt en utredning, för att få bukt med det snabbt ökande stödbehovet och anpassningshysterin i grundskolan.
Nu behöver utbildningsminister Johan Pehrson agera mot ett problem som visat sig vara långt mer omfattande än så. En ny sammanställning av pedagogiskt stöd visar att behovet i högskolan har ökat med nästan 300 procent på bara ett decennium. Stödet som ges har dessutom blivit allt mer omfattande.
Det finns givetvis fall där anpassade studier är en viktig insats både sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och för individens egen del.
Men bakom de nyligen presenterade siffrorna döljer sig också ett svart hål – lärarstudenter som inte klarar att läsa och läkarstudenter som inte kan formulera egna svar på tentor.
Regleringen av det pedagogiska stödet har utformats med ett gott syfte – att göra utbildningen tillgänglig för fler. Men den högre utbildningen har även ett annat syfte än dess egenvärde – att förbereda studenter för ett yrkesliv.
Det sistnämnda förbises dock alldeles för ofta, och rådande system tar inte tillräcklig hänsyn till huruvida studenter faktiskt är kvalificerade för yrket.
Är det lämpligt att svensklärare inte själva kan läsa eller att läkare behöver svarsalternativ när de skriver remisser?
Det snabbt ökande stödbehovet är dock bara en del av problemet. Parallellt med att fler och fler studenter kräver anpassade studier, har det europeiska utbildningssamarbetet European Higher Education Area beslutat att all undervisning inom den högre utbildningen bör utgå från den pedagogiska modellen ”studentcentrerat lärande”.
Modellen har sin bakgrund i den konstruktivistiska teorin, som fokuserar på att studenter ska söka information och skapa sin egen kunskap snarare än att få ämnesinnehållet förklarat för sig.
Enorma summor läggs på att utbilda för dåliga lärare i ett läge där skolan skriker efter kompetens och under en situation när läraryrkets status redan är körd i botten
Till studentcentrerat lärande hör också så kallade innovativa utbildningsmetoder och att studenter har rätt till en stödjande och inspirerande lärandemiljö, där de involveras i beslut rörande deras utbildning på alla nivåer. Gemensamt för både det pedagogiska stödet och det studentcentrerade lärandet är att fokus flyttas från den akademiska utbildningen, till studenternas känslor.
Krav på läskunnighet har övergått till krav på inlästa texter.
Denna förslappning av den högre utbildningen försvårar inte bara för lärosätena att upprätthålla hög nivå, utan går ytterst ut över samhället.
Enorma summor läggs på att utbilda för dåliga lärare i ett läge där skolan skriker efter kompetens och under en situation när läraryrkets status redan är körd i botten. Tanken om att alla ska klara av en högskoleutbildning, oavsett svårigheter, är inget annat än en björntjänst för alla inblandade.
Det är hög tid för utbildningsminister Johan Pehrson att agera mot urholkningen av krav som en akademisk utbildning borde föra med sig.
Den som inte klarar av att vare sig läsa eller skriva bör heller inte förvänta sig att få sin utbildning serverad på ett silverfat. Varför? För vi borde förvänta oss mer av våra framtida lärare och läkare. Det är inte en mänsklig rättighet att få en examen i ett yrke man inte kvalificerat sig för.
Hannes Snabb, ordförande Liberala studenter
Liv Näslund, utbildningspolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.