”Svårt att acceptera att du gjort barn illa”
13-åringen förlorade fyra kilo i vikt efter petningen – ett av hundratals vittnesmål till Sportbladet om barnidrotten
Uppdaterad 2019-12-04 | Publicerad 2019-12-03
I Haninge tappade en 13-årig under höstlovet fyra kilo i vikt efter att ha blivit petad från sitt fotbollslag.
Det är samtidigt bara ett av hundratals vittnesmål om barn som mår dåligt inom idrotten som nått Sportbladet det senaste året.
Nu är frågan om idrotten är redo för lagändringen den 1 januari.
Snart tio månader har gått sedan Sportbladet publicerade granskningen om hur Barnkonventionen som lag kan komma att påverka ungdomsidrotten i Sverige. Vittnesmål om kränkande behandling av barn väckte då reaktioner hela vägen upp till regeringsnivå.
Nu återstår bara några månader tills lagen träder i kraft, så hur förberedd är det svenska föreningslivet på förändringen?
Sedan publiceringen av den första artikeln har Sportbladet tagit emot hundratals tips om missförhållanden inom svensk barnidrott. Barn som petas på oklara grunder, system som byggs efter föreningens istället för barnens bästa och anklagelser om föräldrakorruption har blandats med historier som den om hockeyspelaren William som började skära sig efter att ha petats från sitt pojklag.
Hela året har berättelserna strömmat in och den allra senaste berör IFK Haninge i södra Stockholm. En historia som visar goda intentioner men också svårigheten att få alla personer i en förening att upprätthålla rutiner och regler i ett dagligt arbete som ofta är ideellt.
IFK Haninge bedriver akademiverksamhet i olika former från tio år med fokus på ambition och uppförande vid indelningen mellan akademi- och bas-lag. Spelarna utvärderas varje år och när barnen ska fylla 14 år skärps kraven så att fotbollskunskap och mognad får lika stor del som övriga kriterier i bedömningen av vilken träningsgrupp de ska tillhöra.
Den första dagen på höstlovet i år fick fyra 13-åriga killar beskedet att det inte längre har en plats i ett av klubbens akademilag. Trots att barnen informerats på förhand om att något skulle komma att ske tog beskedet hårt.
– Tränarna berättade allt positivt för min son, att han var schysst, haft hög närvaro och alltid visat respekt. Sedan sa det att han hade svårt att ta instruktioner och inte vågade ta i, därför skulle han inte ha något plats i laget kommande säsong. Jag frågade var de skulle ta vägen nu, om de hade någon plan. Beskedet jag fick var att vi var tvungna att vänta tills sportchefen var tillbaka från sin semester. Då frågade jag om han kunde fortsätta spela tills han kom tillbaka men då var svaret nej, säger en av spelarnas mamma och fortsätter:
– Jag har försökt peppa min son men hela höstlovet var han så låg att han förlorade aptiten. Han har gått ner fyra kilo sedan beskedet. De här barnen mår inte alls bra. Det fanns plats för 18 andra barn men inte för fyra.
Erbjöds annat lag
Samtidigt som barnen petats annonserar föreningen efter provspelare i samma åldersgrupp. Mamman är samtidigt framförallt kritisk mot att föreningen inte hade något klart skyddsnät för de petade barnen.
– De borde haft en plan redan innan mötet och när de väl hade en så blev killarna erbjudna plats i ett annat lag, men det var inte alls nivåbaserat. Barnen känner sig väldigt kränkta.
En annan förälder, som dagligen arbetar med barn i sitt yrke som högstadielärare, bekräftar beskrivningen och säger att han kontaktade såväl klubbledningen som kommunen efter mötet.
– Det fanns inget erbjudande om något annat lag och när det väl kom efter press från oss var det plats i ett nybörjarlag på en helt annan nivå.
En som kopplades in från klubbens sida var värdegrundsansvarige Eva-Maria Goding. Hon får också beröm av föräldrarna för sitt sätt att hantera frågan.
– Hon lyssnade och gav oss ett jättebra bemötande, säger mamman.
”Väldigt ensam”
IFK Haninge har, precis som allt fler klubbar, som ambition att ha en värdegrundsansvarig i varje lag som ska se till att klubbens riktlinjer kring barnets rättigheter upprätthålls. Goding är övergripande ansvarig för verksamheten och beskriver många utmaningar.
Problem av mindre omfattning är tänkt att skötas på lagnivå av ansvarig person. Skulle det handla om större frågor ska de hanteras av Goding.
– Naturligtvis är jag väldigt ensam. Jag har en person i styrelsen som jag bollar de här frågorna med men det är två personer på en hel förening och det är inte så att vi är överflöd direkt. Men det är svårt att få folka att engagera sig.
Har ni lyckats hitta en till varje lag?
– I stort sett, men det är folk som har vanliga jobb och kanske flera barn så det är svårt att få tiden att räcka till. Tiden är en bristvara, så även för mig som jobbar heltid med ett vanligt jobb.
Hon beskriver samtidigt en problematik när barn flyttas ned i laghierarkin inom klubben.
– De här föräldrarna känner sig ju inte nöjda eftersom deras barn enligt deras mening blir erbjudna plats i ett sämre lag. Då kan jag tycka att det är väldigt tråkigt att de uttrycker sig på det viset. Tänk om barnen i det andra laget tycker så om dem, då är vi tillbaka på ruta ett hela tiden. Min förhoppning är att alla ska känna sig trygga och må bra i vilket lag de än hamnar i.
Inte någons vilja
Men är det inte föreningen som själva berättat för barnen att det här är ett sämre lag genom att dela in dem i A, U och bredd?
– Vi vill vara en förening som kan erbjuda alla barn som tycker det är roligt att spela fotboll. En del har inte ambitionen att vara Zlatan, då är det utmärkt att kunna erbjuda lag där de passar in. Sedan finns det de som är jätteambitiösa och drömmer om fotboll och inget hellre vill än att spela, engagera sig och träna. Då måste vi kunna erbjuda dem att utvecklas. Det gäller att hitta rätt nivå.
Men om de här barnen vill det men ändå inte erbjuds plats på den nivån. Hur ska man göra då?
– Det är deras upplevelse, jag ska inte göra den bedömningen. Men bara för att du hamnar i ett lag kanske det inte alltid kommer vara så. Det kan hända saker om ett år och de får möjlighet att byta lag igen. Det är hela tiden en utveckling, som inom all idrott. Men det finns mycket att ta hänsyn till och det är det som är så svårt med sådana här frågor. Det är inte någons vilja att någon ska bli ledsen. Det är så långt ifrån man kan komma det någon av oss vill.
Hur väger ni det här, det enskilda barnets mot föreningens bästa och vilja?
– Jag ser det som att föräldrarna också är involverade i föreningen och att de har vetskap om vad som krävs för att vara delaktig. Har man vetskap om hur den här föreningen jobbar så tar man också ställning när man tackar ja till konceptet. Sedan ska naturligtvis barnens känsla alltid komma väldigt högt upp så att vi ser till barnets bästa. Men jag kan också se att föräldrarna har ett ansvar att se till att barnet mår bra i sin idrott. Att man förbereder sitt barn på förändringar som kan komma och stärker upp det innan. Vi ska inte uppfostra barn, vi ska se till att de kan utöva sin idrott på den nivån som gör att de på bästa sätt kan utvecklas och som alltid med utveckling kan det gå upp och ner. De här pojkarna är också fortfarande ganska unga och därför känns det väldigt trist. Vi hade kunnat göra något bra av det tillsammans med föräldrarna.
IFK Haninge har tagit värdegrundsfrågorna på allvar och mängder med föräldrar avsätter nu tid och energi till att få det att fungera. Ändå gick det snett.
Exemplet är samtidigt bara ett i mängden av de som strömmat in till Sportbladet under det senaste året. Häromveckan fick vi även del av protokollet från ett möte med föräldrarna till de elvaåriga pojkarna i ett lag, även det i stockholmsområdet. Ingenstans berördes barnens utveckling, däremot behandlades på två punkter hur inte alla barnen kommer kunna vara med ”på denna resan” eftersom tränaren ”vill vinna, det är viktigt för honom”.
”Utslagningen sker fortfarande tidigt och i stor omfattning”
Den 1 januari 2020 blir Barnkonventionen lag i Sverige. Grundläggande bestämmelser som att ”barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn”, och ”varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet” blir då lagstadgade rättigheter.
Samtidigt fortsätter svensk idrott att rusta sina rutiner för förändringen.
Malin Träff, sakkunnig inom barn och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet (RF), är inte förvånad över omfattning på problemen som framkommit i Sportbladets granskningar.
– Jag fick precis ta del av delresultaten i en pågående forskning kring selektionsprocessen och talangidentifiering inom fotboll och ishockey. Den visar att utslagning fortfarande sker tidigt och stor omfattning, framförallt bland pojkar i storstäderna. Det stärker den bilden ytterligare. Forskning har även visat att kriterierna för urval ofta är subjektiva men framställs som objektiva för att man vill framstå som rationell och trovärdig, säger Träff.
Är det ett problem, med Barnkonventionen som grund, att det sker utslagning?
– Ja, och det är ett problem att det sker utslagning generellt. Utifrån Barnkonventionen menar vi att varje barn har rätt att vara med och välkomnas att träna och utvecklas på sina villkor.
Många ledare vi talat med är osäkra på just det här med vad som är bäst utifrån ”barnets villkor”. Vem ska bestämma vad det är?
– Det är en bra fråga men jag tror att vi har en utmaning i idrotten generellt i att vi måste göra barn mer delaktiga och inte bara se dem som deltagare. I den statliga utredningen som rör Barnkonventionen är just det en uppmaning: Att se över sina rutiner för barns möjlighet att göra sin röst hörd, uttrycka sin vilja och vara delaktig i att forma verksamheten. Vad det blir i praktiken beror ju på men till exempel så måste alla idrottsföreningar ställa sig frågan vilka konsekvenserna blir för barnet när de tar ett beslut. På vilket sätt har barnet hörts när vi tar det här beslutet och sätter vår verksamhet en lämplig press på barnen? Det behöver du som vuxen i en förening alltid ha med dig.
”Svårt att acceptera att du gjort barn illa”
Malin Träff säger att hon upplever att förändringen att Barnkonventionen ska bli lag ökar intresset och förståelsen för barns rättigheter, som redan funnits inskrivna i RF:s egna stadgar i tio år. Men varför fortsätter föreningar i så stor omfattning att ta andra beslut trots att RF:s forskningsbaserade riktlinjer talar emot tidig selektering och utslagning?
– Historiskt har man sett talangidentifiering och utslagning som en naturlig del av idrotten. Även om de flesta inom idrotten idag ser de idéerna som mossiga så krävs det mod för att ändra förhållnings- och arbetssätt. Som ledare kanske du också tvingas acceptera att du, trots att du ville väl, har gjort barn illa under dina år som ledare. Det kan självklart vara svårt.
Vad menar ni att föreningar som selekterar ska göra istället?
– Man ska våga lita på forskningen och erfarenheten som visar hur man skapar miljöer för hållbar och framgångsrik idrottsutveckling. Det som vi faktiskt vet är att miljön spelar stor roll och att den behöver präglas av långsiktighet. RF och idrottsrörelsen förespråkar senare specialisering, allsidig och varierande träning och en lekfull och deltagarstyrd verksamhet.
Är svensk idrott redo för lagändringen?
– Vi välkomnar lagändringen och hoppas att den får en normerande effekt, vilket kommer hjälpa idrottsrörelsen i det förändringsarbete som redan pågår. Vi har utmaningar kring hur vi skapar delaktighet för barnen och släpper talangidentifiering och utslagning som en naturlig del, även om jag i dag vågar påstå att det ses som ett förlegat förhållningssätt inom idrotten i stort. Men det ställer högre krav på tränarskapet eftersom man ska sluta göra något man brukar göra och istället börja göra något annat. Det är delvis en fråga om kompetens och vi satsar mycket på utbildning av ledare. Men då ska man veta att vi har 650 000 tränare och ungefär 150 000 av dem är själva barn.
– Om vi är förberedda rent juridiskt vet vi först när vi får rättspraxis från domstolarna men det är möjligt att kommunerna kommer ställa högre krav på föreningar som använder deras lokaler och får bidrag. Det är i så fall välkommet eftersom vi inom idrottsrörelsen redan gemensamt kommit överens om att vi vill ha den förändringen. Det blir ett stöd för att få barnens rättigheter att genomsyra hela idrottsrörelsens verksamhet.
Läs Sportbladets granskning kring Ungdomsidrotten här
LÄS MER: Tränaren fick nog när han ombads rangordna flickorna
LÄS MER: ”Den där sjuåringen kommer kosta en förmögenhet”
LÄS MER: Bergström: Drar ner byxorna på ett system upphängt på drömmar och pengar
LÄS MER: Svensk idrott bryter mot barnkonventionen
LÄS MER: Carl Vilhellm, 9, petad på lagmiddag: ”Mamma, ska inte jag få spela fotboll?”
LÄS MER: Bank: ”Skulle inte barn få spela tävla? Sosseskit!”
LÄS MER: ”Vi vill inte peta undan killarna”
LÄS MER: RF: ”Tror inte toppning överlever nya lagen”
LÄS MER: MFF kan tvingas till dramatiska förändringar
LÄS MER: De toppar laget vid åtta års ålder
Tipsa reportern! Har du erfarenheter av missförhållanden i ungdomsidrotten? Mejla vår reporter Patrik Brenning.