”Tror inte toppning överlever nya lagen”

Lagändringen kan förändra svensk idrott

Patrik Brenning

Barnkonventionen som lag kommer enligt bedömare och experter få effekter på svensk ungdomsidrott.

Bland annat kan selekteringen och toppningen redan i dag strida mot konventionen.

– Jag tror inte det överlever den här lagändringen, säger Henrik Persson, sakkunnig på barn och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet (RF).

Den 1 januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag, ett beslut som kommer få konsekvenser för svensk idrott. Det bekräftar Karin Åhman som just nu biträder Socialdepartementet i arbetet med att utgöra ett stöd för hur tolkningen och tillämningen av Barnkonventionen ska ske.

Enligt henne kommer det ske dels genom att myndigheter och domstolar tvingas tolka sina bestämmelser för att säkerställa att de harmonierar med Barnkonventionen och dels genom att regeringen, som ger idrotten ett årligt stöd på två miljarder kronor, ”i högre grad än vad som är fallet idag bör fundera över hur föreskrifterna stämmer överens med innehållet i Barnkonventionen”.

När ministern Lena Hallengren (S) i mars 2018 besökte Rålambshovsskolan i Stockholm för att informera om den nu kommande lagändringen tryckte hon framförallt på innehållet i kapitel tolv.

– Barn får rätt att få sin röst hörd, att bli lyssnad på och att också få sina åsikter beaktade, sa Hallengren.

Ska vara upp till barnen att avgöra

Barnrättsexperten Kirsten Sandberg, som sedan åtta år tillbaka sitter i FN:s Barnrättskommitté med ansvar för att se till att FN:s medlemsstater följer konventionen, säger att artikel tolv till exempel kan få konkreta konsekvenser för de föreningar som i dag toppar och selekterar i sina lag.

Sandberg förklarar att alla beslut som gäller barn ska tas med utgångspunkt i barnets bästa och barnets vilja. Ett beslut om till exempel toppning eller selektering ska alltså tas utifrån om det är för barnets och inte klubbens bästa men det ska också vara upp till barnen, och inte ledare eller föräldrar, att avgöra om ett lag ska ha toppning eller selektering.

– Du måste se på idrotten som något där barnens intresse ska vara det centrala och inte klubbens intresse att utveckla bra spelare. Det verkar också vara det som ligger som en underliggande motsättning och möjlig konflikt i allt det här. Om barnen själva i så stor grad önskar samma möjligheter att utveckla sig för alla så bör man ha det i åtanke i högre grad än i dag.

Så vad säger då barnen?

2015 gjorde Rädda Barnen två Sifo-undersökningar med totalt 351 barn mellan tio och 15 år. 93 procent av barnen svarade ja på frågan om alla som tränar ska få spela lika mycket.

– Det är inte ett väldigt stort antal tillfrågade men å andra sidan tycker jag att det faktum att 93 procent svarar ja är ett starkt argument för att det inte ska ske selektering. Eller i alla fall för att vara försiktig med det och göra det i mindre grad tills senare i åldrarna än man gör i många klubbar, säger Kirsten Sandberg och fortsätter:

– Den här typen av selektering borde inte ske förrän barnen själva kan ha en klarare åsikt kring om de vill bli utsatta för det.

Isabel Exposito på Röda Korsets ungdomsförbund har sedan 2015 utbildat 3500 barn och ledare i barnens rättigheter utifrån Barnkonventionen. Hon understryker att hennes uppfattning också är att barnen själva inte efterfrågar selektering.

– Vi har träffat barn som varit allt från sex år upp till 17 år och det lyfts aldrig av barnen. Det är ändå intressant. Om du utgår från Barnkonventionen om inflytande och delaktighet från barnen själva så har de tvärtom i våra samtal lyft hur viktig teambuilding är och att de inte vill ha någon indelning efter vem som är ”bäst” eller ”sämst”. De trycker mer på att alla ska få vara med och att det är viktigt att man ska kunna fråga om man inte förstår.

”Vi har inte frågat barnen”

Djurgården är ett exempel på en förening som använder så kallade akademilag, dit spelarna från tio års ålder måste kvalificera sig. Verksamhetsansvarige Ola Danhard säger att det är ett beslut klubben tagit utan att höra om barnens vilja.

– Nej, vi har inte frågat dem, säger Danhard.

Hur ser du på att experter säger att det kan strida mot Barnkonventionens artikel tolv att ”varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad”?

– Det finns de som säger att det är rätt och de som säger att det är fel.

Vem säger att det inte strider mot Barnkonventionen?

– Jag kan inte leta fram något namn nu men det kan du säkert hitta.

Följer ni Barnkonventionen?

– Ja, det gör vi.

Alla barn från sju år provspelar

Nacka FC, där alla barn från sju år provspelar för att få plats, har inte heller frågat barnen själva om verksamheten.

”Vi har inte gjort någon särskild enkät hos barnen. Diskussioner i denna fråga blir mer anekdotisk men jag har aldrig hört något negativt från något barn. Jag har dock inte diskuterat saken med särskilt många, det blir väl mest med de som spelar i min sons lag (födda 07)”, skriver ordföranden Ola Gilstring i ett mejl.

Gilstring menar att klubben inte selekterar sina lag trots att de kräver provspel. Detta eftersom alla barn som väl tagit sig in är garanterade samma speltid.

Samtidigt lyfter ordföranden ett problem om selekteringen faktiskt blir olagligt.

”Det kommer bli en intressant värld om man inte får selektera till exempel körer eller musikskolor. Simklubbar och friidrott blir också intressanta. Hur tränar man en grupp långdistanslöpare tillsammans om någon är tio minuter långsammare på milen?”

Så hur ska det här då fungera i praktiken? Vem avgör vad som är bäst för barnet, var ska barnens inflytande börja och sluta och vem ska straffas om barnens rättigheter kränks?

Det visste inte ens ministern Lena Hallengren när förslaget presenterades.

– Vi gör barnkonventionen till svensk lag för att det inte ska råda några tvivel om att barns perspektiv ska vägas in. Det gäller domstolar, handläggningsärenden och skolor. Hur det påverkar i konkreta fall återstår att se, men det kommer stärka barns rättigheter, sa Hallengren till Dagens Nyheter.

Kommer straffansvar

En bild som bekräftas av Louise Hammarbäck, utbildad jurist som genom organisationen Pacs arbetar utifrån Barnkonventionen för att stärka barns rättigheter inom idrotten. Hammarbäck är dock säker på att lagen kommer få konsekvenser.

– Det kommer att bli skillnad eftersom det med en nationell lagstiftning också kommer straffansvar. Det innebär att Barnkonventionen ensam kan ligga till grund för en dom och jag tror att många föreningar som har barn- och ungdomsverksamhet kommer bli mer försiktiga. Den som är ytterst ansvarig i föreningen är ju ordföranden och jag tror och hoppas att alla kommer bli med noggranna. Det gäller att förebygga sexuella övergrepp, mobbning och allt annat som inte får förekomma och också att se till barnets bästa i alla beslut föreningen tar när det gäller barn.

Du talar om straffansvar, men vem ska straffas om en förening bryter mot till exempel artikel tolv om barns inflytande?

– Det vet man inte i dag för det har aldrig prövats i domstol. Man kan verkligen bara gissa sig till det och jag har tyvärr inget bra svar på den frågan.

Är svensk idrott förberedd på det här?

– Jag tror att man redan är bra i vissa klubbar samtidigt som andra inte ens vet vad Barnkonventionen är. Sedan räcker det inte med att ha en utbildning heller utan det krävs mycket mer än så. Det krävs att man har kontinuitet och att hela föreningen genomsyras av ett barnperspektiv och ett barnrättsperspektiv.

Riksidrottsförbundet är redan i dag är tydliga med att ingen selekteringen ska förekomma i barnidrott och pekar också på att forskningen visar att sådan inte heller gynnar elitverksamheten. Det lagändringen nu kan göra är att ge förbundet ytterligare ett verktyg att använda i sitt arbete för att förändra idrotten i grunden.

– Det skulle kunna bli en instans för att pröva frågor men det är svårt att spekulera i eftersom allt är så oklart fortfarande. Men det skulle kunna vara så. Vi har en tid framför oss när det här kommer prövas på olika sätt och vi kommer att bli klokare längs vägen, säger Henrik Persson, sakkunnig på barn och ungdomsidrott på RF.

Tror du selekteringen och toppningen överlever den här lagändringen?

– Nej. Om vi pratar utifrån toppning eller selektering i unga åldrar så tror jag att det är på väg bort eftersom idrottsrörelsen redan tagit ett antal beslut och tillsammans arbetar för förändra hur vi ser på idrottens och att alla barn ska känna sig inkluderade. Lagbeslutet kan hjälpa till att ge en extra skjuts åt det, säger Persson.

Skulle det inte hjälpa utesluter inte idrottsministern Amanda Lind (MP) andra åtgärder. Från regeringens sida är åsikten kring toppning och selektering nämligen glasklar.

– Vi vet att det för folkhälsan i stort och för barn och ungas möjligheter till ett livslångt idrottande är väldigt viktigt att specialisering inte inträder för tidigt eller att klubbarna börjar med den här typen av toppningsverksamhet för tidigt. Det gör att många barn slutar för tidigt och det skadar både folkhälsan och idrottsrörelsen i stort, säger Lind och fortsätter:

– Det här är också en sak jag diskuterat med RF och de har tagit ställning för att det livslånga idrottande är ett viktigt perspektiv. Jag tycker mig också se en attitydsförskjutning men det är viktigt att vi fortsätter att hålla i det här.

helskärm

Hur långt tålamod har ni?

– Förändringar tar tid. Det sker steg för steg men vi ska absoluta vara otåliga. Vi behöver få till en förändring och vi måste hålla i det här arbetet. Men förändring handlar, precis som många idrotter, mycket om uthållighet.

– Jag är väldigt glad att Barnkonventionen nu blir svensk lag. Det ställer också höga krav på alla verksamheter att fundera på hur de ska leva upp till den.

Kirsten Sandberg säger att det är normalt att stöta på utmaningar när nya lagar ska implementeras men välkomnar Sveriges beslut att göra Barnkonventionen till lag.

– Det finns väldigt bra argument i Konventionen för att ha utgångspunkt i barnet själv och se på barnet som en individ med rättigheter istället för en bricka eller ett objekt i något som ska uppnås. Allt ska ha sin utgångspunkt i barnet själv.