Dansk-svenska ordkriget om gängvåldet är pinsamt
Det dansk-svenska ordkriget om gängkriminaliteten utmanar löjet.
Politiker på båda sidorna sundet har anledning att skärpa sig.
Den unge svenske man som greps i Köpenhamn i tisdags kväll med två handgranater häktades i dag.
Polisen misstänker att 25-åringen var inhyrd av ett av de två gäng som sedan en tid befinner sig i konflikt med varandra i Danmark.
En konflikt som ska ha sin upprinnelse i att några medlemmar i mc-klubben Comanches stulit betydande mängder hasch av några figurer i Köpenhamn.
En på pappret bra stöt, knarklangare har en tendens att inte springa in på polisstationen för att göra anmälan, men narkotikan visade sig dessvärre tillhöra ett internationellt kriminellt nätverk med kopplingar till gangsterledaren Ismail Abdo.
Inte helt överraskande har våldsdåd de senaste veckorna riktats mot Comanches, ett växande gäng som börjar bli en kriminell maktfaktor i Danmark.
Polisen i Köpenhamn befarar att konflikten kommer att eskalera. Det förefaller inte vara en överdriven farhåga.
Och som om inte situationen var tillräckligt allvarlig, har nu diverse politiker haft det mindre goda omdömet att försöka piska upp stämningen ytterligare.
Exempelvis har den danske justitieministern Peter Hummelgaard varit i farten.
I en lång intervju i Sveriges Radio härom morgonen berömde sig politikern för de danska politikernas insatser de senaste årtiondena mot gängkriminaliteten och gick sedan över till att sucka över vad han beskrev som svensk senfärdighet.
Hummelgaards frustration är begriplig. Det påstås att 25 våldsdåd utförda av inhyrda svenska ungdomar har begåtts i år. Förfärliga siffror.
Och sant är att Danmark betydligt tidigare och med betydligt större kraft tacklade den organiserade brottsligheten än vad Sverige har gjort.
Med det sagt tycks Hummelgaard ha en blind fläck. Den danska politiken har trots allt inte varit mer förträfflig än att även grannlandet har allvarliga problem med organiserad brottslighet.
Det är ju när allt kommer omkring gäng i Danmark som beställer de svenska kriminella tjänsterna. Det är de danska gängen som driver våldet.
Men även svenska politiker med selektiv uppfattning om sanning och verklighet har gjort utspel.
Ardalan Shekarabi, rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, var härom dagen ute och vevade mot regeringen och gett den skulden för vad han beskriver som ett katastrofläge.
Det är begripligt att han passar på. Sådan är politiken. Under den förra regeringens tid vid makten saknades inte moderater som gav Morgan Johansson skulden för vartenda mord.
Men till saken hör att den regering Shekarabi själv satt i inte lyckades pressa tillbaka den grova brottsligheten. Antalet dödsskjutningar tvärtom ökade under Stefan Löfvens åtta år i Rosenbad.
”Jag tänker inte ge mig in i en pajkastning om vems fel allt är”, svarade Gunnar Strömmer, som ju som bekant den nuvarande justitieministern heter, på Facebook härom dagen.
En tilltalande ödmjukhet, som inte alldeles överraskande visade sig var snabbt övergående. I nästa ögonblick gav Strömmer nämligen Shekarabi en pik för socialdemokratiska misslyckanden.
Att följande ens ska behöva påpekas är närmast genant, men måste tydligen göras:
Det finns ett politiskt ansvar att utkräva för rådande situation. Ett ansvar att utkräva av såväl röda som blå regeringar.
Dessbättre har polisen i båda länderna en mer konstruktiv inställning till problemen än vad politiken har lyckats uppbåda.
Dansk polis har tagit plats i polishuset i Malmö. Svensk polis sägs snart kompletterade i Köpenhamn.
Samarbete över sundet – det är så lösningen ser ut.