Sverige struntade i möjligheten att få hem Olof K Gustafsson
Spansk domstol gav Sverige en chans att begära hem Olof K Gustafsson.
Jag tror mig veta varför Stockholm inte nappade.
Att den misstänkte bedragaren kämpat för att slippa bli skickad till USA är inte svårt att förstå.
Gustafsson har gjort affärer med brodern till den colombianske kokainkungen Pablo Escobar, redan det en anledning så god som någon att vilja hålla sig undan.
Och anklagelser rörande över 100 brott och ett potentiellt straff på drygt 2 000 år i ett amerikanskt högsäkerhetsfängelse är onekligen någonting utöver det vanliga.
Så Gustafsson har tillsammans med sin advokat Sebastian Scheiman försökt med det ena trixet efter det andra för att få Sverige att lagföra honom i stället.
Vissa knep känns igen. Den gamle skurken Clark Olofsson har berättat att varje gång han åkte fast ute i världen så passade han på att erkänna en förbrytelse begången i Sverige.
Hellre en volta på en svensk kåk än ett antal år på kontinenten i ett fängelse som sannolikt är ruffigare och tuffare än Kumla.
Olof K Gustafsson spelade in ett erkännande av dittan och dattan som skickades till svenska brottsbekämpande myndigheter.
Bekännelser om grövre brottslighet har polisen givetvis ingenting emot, men den här gången blev det nobben hos såväl Åklagarmyndigheten som Ekobrottmyndigheten.
Avslagen motiverades något kryptiskt med att inga brottsoffer gick att finna och att då USA ändå är i farten är det lika bra att låta jänkarna sköta det hela.
Det kan finnas en annan förklaring, men låt mig återkomma till den och först redovisa turerna som sedan följde.
Gustafsson stämde den svenska staten och begärde att få bli överlämnad till Sverige.
Advokat Scheiman skrev i stämningen att klienten skulle lida mycket svårt i fängelse i USA, att han rent av kan bli mördad, och argumenterade för att den svenska staten har en skyldighet att agera för att skydda svenska medborgare.
Det är ett ambitiöst försök med hänvisningar till avgöranden i EU-domstolen hit och prejudikat i den svenska Högsta domstolen dit samt ett betydande antal bilagor.
Men vad hjälpte det. Stockholms tingsrätt avvisade begäran utan att ens ta upp stämningen till prövning.
Beslutet i domstolen var nu ingen sensation. Men med det sagt finns det anledning att dröja sig kvar vid en av de ingivna bilagorna.
Spansk domstol har nämligen gett Sverige möjlighet att begära Olof K Gustafsson överlämnad till Stockholm.
Detta med hänvisning till ett avgörande i EU-domstolen som, något förenklat, kom fram till att hemlandet ska ha ett ord med i laget om en av dess medborgare hamnat i trubbel i ett annat land och ett tredje land har lagt sig i.
Varför brydde sig Sverige inte om att utnyttja denna möjlighet?
Vi kan endast spekulera. En förklaring kan vara att de svenska brottsbekämpande myndigheterna gärna slipper slösa av sina ansträngda resurser på en figur som ändå kommer att hamna i fängelse.
Men jag tror att det här egentligen handlar om att Sverige är kusinen från landet i detta sammanhang.
I sin begäran om utlämning nämner USA att Pablo Escobar har pekats ut som ”narco terrorist”, en vink så god som någon om jänkarnas intresse för svensken.
Och vi vet från andra internationella brottsutredningar att Sverige inte har mycket att säga till om då USA lägger sig i.
Så hur kommer det att gå för Olof K Gustafsson?
I går spreds i svenska medier uppgifter om att han ska utlämnas till USA. Det är egentligen en gammal nyhet. Beslutet fattades tidigare i somras.
Men utvisningen har tillfälligt stoppats. Svensken har sökt asyl i Spanien. En ansökan som först ska prövas.
Samtidigt ha advokaten i Sverige överklagat tingsrättens beslut att inte pröva begäran om överlämnande.
Jag skulle inte bli förvånad om hovrätten gör en riktig prövning. Men jag skulle bli ännu mer förvånad om domstolen går på den misstänktes linje.
Olof K Gustafsson kommer sannolikt förr eller senare att sättas på ett plan till USA.
Och i ett amerikanskt fängelse blir det inte lätt för honom. Den saken är klar.