Förråden är soprena – stödet räcker inte ändå
Det största svenska stödpaketet hittills kommer med en bitter eftersmak.
Det är nu nära soprent i förråden.
Vår förmåga att snabbt få iväg prylar som kan vända krigsutvecklingen i Ukraina kommer inte att bli bättre framöver.
Det är inget annat än illavarslande.
Inget ont om pansarbandvagn 302.
Det är ett rustikt fordon som Ukraina kommer att ha stor nytta av. Skyddade transporter, slagfältstaxi och sjuktransport, allt det passar det utmärkt till. Ukraina har redan fått hundratals M113 med liknande funktion från USA och andra länder. De har gjort jobbet, och det kommer säkert PBV 302 också att göra.
Men det handlar trots allt om en konstruktion från början av 1960-talet. Vagnarna är utrangerade av Försvarsmakten, har stått i förråd i många år utan att användas och skicket beskrevs redan 2018 som ”högst varierande”.
Sverige har över 200 fordon att skicka. 80–100 är fullt funktionsdugliga, men med lite jobb kan fler än så bli redo för strid igen.
Utropstecknet är desto större efter den andra stora punkten i stödpaketet på 13,3 miljarder kronor som presenterades idag.
De två ASC 890-planen som Ukraina ska få är mycket moderna och kapabla radar- och spaningsplan, som fortfarande tjänstgör i svenska flygvapnet under namnet S100D. Polen fick leverans av två liknade plan så sent som förra året.
Planet kommer att ge Ukraina mycket bättre överblick över luftrummet, och möjlighet att upptäcka robotar och flygplan på mycket längre avstånd än idag. Planens kraftfulla radar kommer att stärka både Ukrainas luftvärn och de nya F-16-planen, när de väl kommit på plats.
Att skydda de svenska planen kommer dock att bli en utmaning. I luften med radarn påslagen kommer de att lysa som fyrbåkar på himlen, och på marken kommer de att vara ständigt jagade. Det är ingen vågad gissning att Ryssland är villigt att ta betydande risker för att slå ut dem.
Sammantaget är det 16:e svenska stödpaketet det största hittills, och borde därmed vara en källa till glädje.
Men implikationerna är oroväckande.
Västvärlden i stort, Sverige inget undantag, försöker fortfarande jaga ikapp ett ryskt övertag.
De ukrainska linjerna buktar under allt kraftigare luftangrepp, och antalet ryska robotar som skjuts ner är färre än förut.
Miljonstaden Charkiv kallas ”i princip helt försvarslös”.
Ukrainas rop på hjälp med luftförsvaret har blivit allt mer högljudda.
– Ge oss era förbannade Patriot-system, sa utrikesminister Dmytro Kuleba tämligen rättframt redan för två månader sedan.
Tyskland har försökt ragga ihop länder som kan skänka fler luftvärnssystem, men uppslutningen har varit lika skral som talande.
Några Patriot från Sverige blir det inte heller. Politikerna hänvisar till Sveriges egna behov, och att det är ett system som är under införande, som vi därför skulle få svårt att skicka vidare.
Gripen-plan är också uteslutet, åtminstone just nu. Ukraina håller på att ta emot leveranser av F-16-plan, och enligt försvarsministern är det svårt att införa två avancerade flygplanssystem samtidigt. En sak som lyfts fram är bristen på ukrainska piloter.
Vad det senaste stödpaketet stillsamt avslöjar är att det börjar bli soprent i förråden.
Sverige har knappt något kvar att ge. Framtida donationer kommer att bli allt färre fysiska prylar och vapen, och allt mer pengar eller beställningar på industrin.
Just nu räknas tyvärr leveranstiden på många nya vapen i år.
Ukraina är hårt pressat och behöver hjälp snabbt.
Vår allt sämre förmåga att bidra med just det bådar riktigt illa.
