Zelenskyj togs emot som stjärna – men en sak ville ingen prata om
Det var den tillrättalagda berättelsens presskonferens.
Och Volodomyr Zelenskyj gjorde entré i Rosenbad med den självsäkerhet som endast en internationell superstjärna besitter.
Svart t-shirt, gröna militärbyxor, ljusa sneakers, det här är inte en man som bryr sig om småborgerliga konventioner och outtalade krav på kostym och slips.
– I morse räddades 75 ukrainare ur rysk fångenskap, inledde han med att berätta.
Det var nordiskt toppmöte om säkerhet med celebert besök i form av Ukrainas president och luften var så fylld av solidaritet med en nation som slåss för sin överlevnad att en blek Jimmie Åkesson i en intervju backade från tidigare hundvisslande om ett tak på det svenska ekonomiska och militära stödet.
Tidigare på förmiddagen var det ”doorstep och photo opportunity vid ankomst till Rosenbad”, som det heter på modern svenska.
50 reportrar och fotografer på plats i foajén, från Sverige, grannländerna och Ukraina, det var varmt och kvavt och allt blev försenat.
En pressnisse i en snygg mörkblå kostym försökte på engelska förklara tillställningens regler, ingen lyssnade, en finsk radiokvinna svor över att tekniken inte fungerade, en norsk tv-fotograf försökte hjälpa henne och lämnade sin plats, som ett team från Köpenhamn rutinerat och fräckt tog över.
Så kom då Ulf Kristersson och en före detta komiker som blivit världsberömd symbol för ett lands försvar och kamp mot en imperialistisk stormakt.
En halvtimme efter utsatt tid slog sig politikerna ner, undertecknade en överenskommelse om att Sverige och Ukraina ingår säkerhetssamarbete, skakade hand, log, photo opportunity.
En optimistisk reporter gastade en fråga, men fick inget svar, det skulle ju vara presskonferens några timmar senare.
Hela området utanför Rosenbad var avspärrat, genom fönstret såg jag en kvinna på en parkbänk med en kopp kaffe i handen bli bortkörd av en ordningsvakt, poliser i båtar och på jetski patrullerade upp och ner för Riddarfjärden.
Skocken av reportrar och fotografer vallades tillbaka till den sal i Rosenbad som är avsedd för journalister. Ett par timmars väntan, under vilken det fanns tid att fördjupa sig i det 16:e och senaste svenska militära stödpaketet till Ukraina.
Det är en berömvärd satsning av den svenska regeringen. 13 miljarder läggs på att stärka Ukrainas luftförsvar, i paketet ingår spaningsflyg, pansarbandvagnar, tankfordon, ammunition och en hel del annat.
Det är, säger personer som vet betydligt mer än jag om krig, ett genomtänkt paket som möter Ukrainas behov.
Inte undra på att Zelensky såg nöjd ut då han klockan 13 gjorde entré igen.
Ulf Kristersson höll en utläggning om stödpaket och förhoppningar om att Ukraina ska släppas in i Nato, och sedan var det dags för journalisternas frågor.
Dags för den tillrättalagda berättelsens presskonferens.
För tiden för frågor var rejält begränsad och det var bara att glömma finlir i stil med att solidaritet kan ta sig olika uttryck och att stöd till Ukraina även handlar om att stödja de ukrainare som har flytt till Sverige.
Inget utrymme gavs således den stora enkätundersökning som gjordes i januari med dessa flyktingar och som gav vid handen att hälften av de vuxna flyktingarna har jobb och tjänar i snitt 12 500 kronor efter skatt.
Den halva som inte har hittat arbete får klara sig på mindre än 2 000 kronor i månaden.
Reuters ville ha en kommentar till uppgifter om att USA godkänt att amerikanska vapen används mot mål på ryskt territorium.
Zelensky höll en lång utläggning, växlade mellan engelska och ukrainska, vi journalister hade hörlurar och kunde lyssna på en översättning.
Nästa fråga gick till dansk radio, någonting om 16 flygplan som Danmark skänkt, och jag kom på mig själv med att sitta och tänka på det brev som äldre ukrainare nyligen har fått från Migrationsverket.
De anmodas lämna in uppgifter om sin pension i hemlandet. En pension som i regel är mycket låg, vilket inte hindrar att deras dagsersättning, 71 kronor, lägst i Norden, ska kunna sänkas.
Ukrainsk TV ville veta någonting om sitt lands mobilisering av män, Zelensky for iväg i en harang om en ny lag som har fått effekt.
Med betydande sannolikhet vet Ukrainas president inte ett dugg om den vånda som den svenska regeringen har känt över den välgrundade kritik mot den snåla behandlingen av landsmän som har flytt hit.
En vånda som möjligen är förklaringen att en lagändring som påstås vara generös har prånglats ut i pressmeddelanden gång på gång på gång:
”Ukrainares livsvillkor i Sverige stärks” (30 maj).
”Levnadsvillkoren för ukrainare i Sverige ska förbättras” (28 maj).
”Ukrainares livsvillkor i Sverige ska förbättras” (10 april).
Pressrummet var packat till sista plats, men endast ett litet antal medier fick ställa sina frågor.
Sist ut var SVT, som naturligtvis hade någonting mer aktuellt på hjärtat än att näsvist påpeka att den påstått generösa lagändringen inte ger ukrainare rätt till barnbidrag och bostadsbidrag – förmåner som flyktingar från andra länder som blir folkbokförda i Sverige har rätt till.
Den tillrättalagda berättelsens presskonferens var över på en halvtimme, Zelensky log, tackade och gick.
Journalisterna fick av säkerhetsskäl inte lämna byggnaden innan den ukrainska kortegen farit iväg, ännu en halvtimme gick, irritationen växte, det muttrades och svors på olika skandinaviska språk.
Men så kom en vakt och släppte ut oss i den frihet som ett land inte långt ifrån Sverige med blod, svett och tårar kämpar för att försvara.