Lena Mellin: Heder är också värt en och annan krona
Mer än en tredjedel av Telia Sonera ägs av svenska staten.
Att styrelsen skulle hållas okunniga om stora affärer är otroligt.
Alltså kan svenska staten indirekt ha godkänt mutor. Hur kul känns det?
Ingen kan med säkerhet veta vad som yppas under ett styrelsemöte i ett bolag. Varken ett litet eller ett stort.
Men sannolikt är att bolaget styrelse vill känna till, och godkänna, stora affärer. Annars vore det inte en styrelse.
Svenska staten är storägare i Telia Sonera, den äger 37,3 procent enligt bolagets egen hemsida. Finska staten är en mindre ägare, 7,8 procent.
Att både den svenska och den finska staten skulle vilja att bolag som de är delägare i agerar i enlighet med uppgifterna i TT och Uppdrag gransknings gemensamma avslöjande är inte troligt. Alltså har de hållits ovetande?
Det är inte första gången som Telia Sonera anklagas för att använda sig av oetiska affärsmetoder.
Den så kallade Uzbekistanaffären tvingade bort dåvarande vd:n Lars Nyberg. I den nu kritiserade affären förefaller det vara ställt utom allt tvivel är att den gynnat den styrande familjen i Azerbajdzjan.
Oerhört många näringsgrenar utmanas av digitaliseringen. Telebranschen är en av dem. Media likaså.
Det kan vara begripligt att ett företag slåss mot väderkvarnarna. Men det kan inte alltid försvaras.
Enligt TT och Uppdrag granskning är kontraktet med Azerbajdzjan värt sex miljarder kronor. Fine.
Men pengar är inte allt, inte ens i den digitala världen. Heder är också värt en och annan krona.