Det enda han är otydlig med är sin framtid

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-05-25

Slutar en statssekreterare i regerings­kansliet för att börja arbeta i sitt parti är ­nyheten värd högst en notis.

Men om det gäller Per Schlingmann ­skickar radio, tv och rikstidningar tunga ­politiska reportrar för att rapportera.

Schlingmann är gossen med guldbyxorna i svensk politik. Inför valet 2006 gav han Moderaterna deras nya profil – ”det enda ­arbetarepartiet”, och gjorde samtidigt ­skattekverulanternas samling till ett hem för unga storstadsbor som dricker latte.

Sålunda har han presskonferens på Café Capuccio i Gallerian mitt i Stockholm. De avspända Moderaterna. Schlingmann anländer i ett plagg som är en korsning mellan trång kavaj och beige kofta. Under den bär han rosa skjorta. I släptåg har han Moderaternas nye partisekreterare Kent Persson som, om någon pratar med ­honom, betonar att han nu är Schlingmanns chef, vilket ­ingen tar på allvar.

Inte ens Schlingmann, som säger att han ”formellt” är underställd ­Persson.

Som statssekreterare har Schlingmann varit regeringens propagandaminister, nu ska han bli Moderaternas chefsstrateg och dra upp linjerna inför nästa val.

Han har alltid varit intressant att lyssna på. Han är en nörd besatt av politikens hantverk. Politikens kärna är inte olika förslag som ställs mot varandra, säger han. Politiken börjar i beskrivningen av verkligheten. Väljarna får förtroende för den vars ­beskrivning de känner igen.

Nu ska han formulera Moderaternas ­verklighetsbeskrivning inför valet 2014.

– Vi måste skärpa samhällskritiken.

Det är svårt att höra vad han säger ­eftersom de måttfulla Moderaterna denna dag inte anser att det behövs mikrofon och ­högtalare. Gallerians inomhusklimat susar och dränker orden: arbete, tjänste­sektor, trösklar ... Reportrarna sträcker fram sina mikrofoner. Shoppare passerar men få om någon stannar för att se vad som pågår.

– Vi ska vara tydliga med vad vårt framtidsuppdrag är.

Det enda Schlingmann är otydlig med är sin egen framtid. Uppdraget som chefs­strateg sträcker sig till första februari nästa år. Då ska en första valplan vara klar.

Han vill inte säga vad han ska göra sedan. När han vrider på huvudet blir ögonen otydliga ­bakom de tjocka glas­ögonen. Schlingmann skrattar och lovar ­senare besked. Han är 41 år och fort­farande pojkaktig på ett sympatiskt vis. Kanske har han skådat en framtid bortom politiken.