Heja Sverige!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag är extremt stolt över att vara svensk. När jag reser utomlands ser jag mig själv som en ambassadör för världens mest jämställda land och skryter vitt och brett om vår föräldraförsäkring, neutralitet och demokrati.
Jag förklarar för alla som inte har möjlighet att fly att vi svenskar, som bara är nio miljoner, ändå har lyckats göra oss stora i världen. Det var nämligen här, i köttbullarnas moderland, som Ikea grundades, en lång rad internationella sportstjärnor fostrades, ABBA sjöng sina första toner och inte nog med detta, vi har dessutom skitmycket skog. Sverige är med andra ord inte alls särskilt litet, särskilt inte om man jämför med Danmark.
Så här långt brukar folk lyssna artigt även om de flackar lite uttråkat med blicken och man anar en viss leda inför det som ofta uppfattas som lätt storhetsvansinne men hey, här gäller det ju att sprida det nordiska ljuset.
Sverige är fantastiskt och frågan om vi är världens mest moderna land håller nu på att penetreras på SVT. Fredrik Lindström är vår guide genom ängslighet, landsbygd och singelliv och det är häftigt när någon ställer frågor om det självklara och vänder upp och ned på saker som tas som självklara.
Ännu roligare blir det när en Stefan Helgesson i en kolumn i DN attackerar Lindström för att odla narcissistisk nationalism, en egenskap man annars trodde att norrmännen hade ensamrätt på.
Varför är det plötsligt fel med navelskådande och narcissism? Det är ju exakt vad media och kändisvärld ägnat sig åt i snart ett årtionde. Vem bryr sig om vad som sker i Irak när ”Let’s dance” är på tv? Nej, låt oss vältra oss i vår överlägsna svenskhet, det behövs i en otäck, främmande värld.
Visserligen vet jag av erfarenhet att jag har mer gemensamt med jämnåriga mammor i Sydafrika, Amsterdam och USA än en arbetslös norrlänning eller en skånsk industriarbetare så det nationella är kanske inte så sammanbindande som man kan tro men det går att bortse från.
Likaså att under det kulturella skalet är folk i grunden likadana överallt och i slutänden handlar det om ålder, personlighet och typ av begåvning.
Men i en värld där människor är som köpcenter, det vill säga likadana överallt, behövs lite kaxig nationalism för att åtminstone låtsas särskilja oss från de andra. Så heja Sverige! Älska din ankdamm, inte för att den är stor och intressant utan för att den råkar vara din.