Nya tider även för Volvo

Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2014-02-07

helskärm

Stockholm/Göteborg. Klockan nio på morgonen stod Volvos vd Olof Persson på ett press- och analytikermöte i Stockholm och sa att 4 400 anställda måste sluta.

Per-Åke i Göteborg, kanske en av dessa 4 400, hörde någon timme senare en arbetskamrat nämna de hotande uppsägningarna.

Per-Åke är konsult och därmed en av de som först riskerar att mista försörjningen. Det är en av poängerna med konsulter. Uppdragsgivaren kan snabbt och utan allt för mycket besvär tacka för gott samarbete och stänga dörren.

Olof Persson, 50, höll mötet på engelska. Volvo Group som tillverkar lastbilar, bussar, gräv­­skop­or, väghyvlar, båtmotorer och mycket annat är ett av Sveriges sant globala storföretag, verksamt på 190 marknader. Volvo har satsat hårt på internationell expansion de senaste 14 åren.

Så länge har inte Per-Åke, 58, varit i företaget. Han kom hit när Saab i Trollhättan la ner för två år sedan. Han gjorde samma sak på Saab som han nu gör på Volvo: kontrollerar detaljer i kraft­överföringen.
När Volvo last­vagnar och personbilar blev två skilda företag 1999 omsatte de lika mycket pengar, 100 miljarder var.

Sedan dess har personbilarna bytt ägare två gånger och kämpar för sin framtid. Omsättningen var 124 miljard­er kronor 2012.

Lastbilarna däremot har rullat fram över jorden och köpt upp konkurrerande företag, och växt och växt. 115 000 männ­iskor arbetar för Volvo Group över hela världen. I Sverige har de ökat från 20 000 till 28 000. Omsättningen var 304 miljarder kronor 2012.

Volvos förändring speglar en förändrad värld.

Den har även Per-Åke märkt. Som gymnasist gick han fyraårig teknisk linje i Vänersborg. Han hoppade av efter två år eftersom han fick fast jobb på Televerkets och LM Ericssons gemensamma industridivision Teli AB.

Televerket var statligt, LM Ericsson privat, dominerat av familjen Wallenberg.

Televerket bytte namn till Telia och privatiserades. Det gemensamma utvecklingsbolaget drog ner, såldes, såldes igen, det bytte ägare fler gånger än Per-Åke kan minnas.
Sista spillran av Telias industridivision hette Infocare. När den slutligen lades ner fick Per-Åke sluta. Han hade då varit i företagets alla krympande skepnader under 35 år.

I den nya världen sägs individualismen stå i centrum, fast jag la märke till en lustig detalj under Olof Perssons pressmöte i Stockholm. Han bar sitt mycket dyrbara armbandsur på höger arm och det gjorde även en av hans medarbetare som satt på scenen, beredd att sufflera med allehanda siffror.

Per-Åke mötte jag på parkeringen utanför Volvo Groups huvudkontor. Vädret var grått. Företagets flaggor fladdrade försiktigt i vinden framför huvud­entrén.

– Alla vill ha trygghet, sa Per-Åke.

Konsultfirman han är anställd i arbetar på rul­lande sexmånaderskontrakt för Volvo.

– Det är bemanningsföretag och konsulter som gäller nu för tiden.

I Stockholm briljerade Olof Persson med att minnas de mest krångliga sekvenser av frågor som analytikerna ställde. Neddragningarna var inget de undrade över. De ställde frågor om marknader och finanser.

Per-Åke låste upp sin lilla Renault för att åka hem till Trollhättan. Ingen vet ännu hur många av de 4 400 jobben som ska försvinna i Volvos svenska verksamhet.

– Det är klart att man hoppas på det bästa, sa Per-Åke, startade bilen och körde i väg.

Fotnot: Per-Åke heter egentligen något annat. I likhet med fyra andra Volvo­anställda jag talade med i går vill han inte framträda med sitt riktiga namn.