Thailand är ett land, inte en semesterby

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det här som händer i Thailand. Det blir Suntrip av alltihop. Huvudpersoner är solbrända medelklassvenskar med rynkade pannor och myror i shortsen. De skulle ha varit på möte nu, de skulle ha lämnat på dagis, de skulle låsa upp för hantverkarna, som äntligen lovat att fixa diskmaskinen.

Så fastnar de i Bangkok.

Jamenvafan. Det stod det inget om i katalogen.

Det är klart att man begriper. Det är klart att det är frustrerande att sitta fast på en flygplats. Det är klart man vill hem. Det är lika klart som att man inte vill komma till hotellrummet efter en heldag i solstek och så är det FORTFARANDE obäddat, handdukar på golvet och inga nya glas.

Jamenvafan. Tänker man då.

Ni förstår vart jag är på väg. Thailand är ett land, inte en semesterby. 65 miljoner invånare. De bor där. På riktigt. Men jag tänker inte bryta ut i några moraliserande föreläsningar om att världens alla människor borde vara exakt lika intressanta för oss. Det jag funderar på är något annat.

I den mån thailändare får spela mer än statistroller i bevakningen, är det klart var sympatierna här hemma ligger: med regeringen, eller åtminstone mot upproret. Oftast är det tvärtom. Men den här gången är folket på gatorna medelklass, rojalister och uppbackade av armén. De vill få bort den hyfsat demokratiskt valda regeringen. Regeringen har sitt stöd bland fattiga, outbildade människor på landsbygden. Det är ett givet fall för varje svensk ledarsida.

Jag begriper det också. Men tänk om det inte är riktigt så enkelt.

Som jag förstår det säger demonstranterna, i den mån de säger något sammanhängande, att det här med demokrati inte bara är en filosofisk princip. Det är ett styrelseskick som kräver rätt mycket av medborgarna. I praktiken. Och de flesta thailändare har inte vad som krävs, säger demonstranterna.

Valen kan vara hur demokratiska som helst, men resultatet blir röveri, korruption, röstköp och rättsröta. I praktiken. Oavsett hur fin principen är.

Inte vet jag om de har rätt om just Thailand, men jag tror att de sätter fingret på något. Det är ett elitistiskt resonemang, javisst, men det betyder inte att det är fel.

Har demonstranterna en poäng? DET skulle vara intressant att få veta mer om.

Svenskar som tänker ”Jamenvafan”, vet vi redan allt om.