Satsa på kriminal- vården - det lönar sig på sikt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Veckans fångupplopp inträffade i fredags på Väanstalten i Kristianstad. 90 interner slog sönder inredningen och krossade fönster. Till slut ingrep nationella insatsstyrkan och nu är 15 fångar misstänkta för våldsamt upplopp. Det är mycket nu.
Den senaste veckan har 96 interner suttit isolerade på Norrtäljeanstalten misstänkta för att planera att slå sönder avdelningar. I Mariefred har det också varit upplopp. Lägg till årets spektakulära fritagningar och rymningar så får man en trend. (Fast sorry, det börjar bli för uttjatat, nyheten är knappt värd en notis längre.)
Och självklart hörs röster som kräver hårdare tag. Slå fångarna i järn, ge dem hårdare straff. Bygg bunkrar där de kan isoleras i all evighet. Amen. Ett fångssystem à la USA, minus avrättningarna. "Handlingskraftiga politiker" plockar hardcorepoäng, men faktum är att de allra flesta av landets 4 500-5 000 fångar faktiskt sköter sig. Problemet ligger på ett annat plan.
Jag besökte Kronobergshäktet för fem år sedan och redan då var de anställda förtvivlade över överbeläggningen. De hade ingenstans att göra av folk. När de försökte berätta om läget för överordnade och politiker lyssnade ingen.
Först nu, efter allt som hänt, börjar politikerna bry sig. Välkomna in i matchen. Överbeläggningen på fängelserna gör att tungt kriminella hamnar på samma avdelningar som dem som gjort "lättare" grejer. Det är svårt att sköta sig i ett sådant läge. Försök och du blir vårdarnas lilla gullegris. Ingen avundsvärd situation.
Vårdarna är inte heller direkt överbetalda, många saknar ordentlig utbildning. 8 000 skattefria kronor är betalningen för att ta in en mobil med kontantkort till en fånge. Man kan begripa att det sker. Underbemanning och dödshot på jobbet är inte heller något ovanligt för en kriminalvårdare. Folk som sitter på kåken gör det av ett skäl och är sällan aspiranter till den diplomatiska kåren.
Självklart har många aggressionsproblem. Men om inte fångarna har något hopp, något att sträva efter, så finns det ju inte heller någon anledning för dem att sköta sig. Gång på gång har fler morötter och bestraffningar för de intagna efterlysts, först nu lyssnar politikerna. Måhända.
För det verkar vara med kriminalvården som med psykiatrin. Man skär ned så mycket det går och blir sedan väldigt förvånade när systemet bryter samman. Mycket snack och lite verkstad, handbollsräddningar när det krisar. Alla politiker vill ha en human fångvård - ingen vill betala vad det kostar. Kanske det är dags att börja satsa lite långsiktigt istället. Jag har hört att det lönar sig - för hela samhället.